HN mot ministern för justitie, jämställdhet och lagreform m.fl

HN mot Minister for Justice Equality & Law Reform
Irlands vapen
Domstol	Irlands högsta domstol
Fullständigt ärendenamn	HN mot Minister for Justice, Equality and Law Reform and others (även kallad Nawaz mot Minister for Justice, Equality and Law Reform and others)
Citat(er)	[2012] IESC 58
Fallhistorik
Överklagade från	Högsta domstolen
Vädjade till	högsta domstolen
Rättsutlåtanden
Högsta domstolen hänvisade till EU-domstolens förhandsavgörande en fråga angående Irlands genomförande av kvalifikationsdirektivet.
Domstolsmedlemskap
Domare sitter	Fennelly J., O'Donnell J., McKechnie J., Clarke J., MacMenamin J.
Nyckelord
Asylum ; Skydd (dotterbolag); Skyddsstatus; Flykting ; Tredjelandsmedborgare

HN mot Minister for Justice, Equality and Law Reform and others , [2012] IESC 58 ; [2013] 1 IR 142 (även kallad Nawaz v Minister for Justice, Equality and Law Reform and others ), är ett irländskt mål i högsta domstolen där domstolen hänvisade följande fråga till Europeiska unionens domstol (den EU-domstolen) för förhandsavgörande i enlighet med artikel 267 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ( EUF-fördraget):

Tillåter rådets direktiv 2004/83/EG, tolkat i ljuset av principen om god förvaltning i Europeiska unionens lagstiftning och i synnerhet, i enlighet med artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, en medlem stat, att i sin lag föreskriva att en ansökan om subsidiär skyddsstatus endast kan prövas om sökanden har ansökt om och fått avslag på flyktingstatus i enlighet med nationell lagstiftning?

Bakgrund

Sökanden var pakistansk medborgare. Han anlände till Irland 2003 på ett studentvisum. Han gifte sig med en irländsk medborgare och fick tillstånd att stanna i staten till 2005. Äktenskapet sprack dock. Han underrättades av den svarande ministern för justitie, jämställdhet och lagreform 2006 att hans tillstånd att stanna i staten inte skulle förnyas. Äktenskapsbrottet påverkade också sökandens rättsliga rättigheter i staten.

Under 2006 meddelade ministern sökanden att han hade för avsikt att i enlighet med lagstadgade befogenheter utfärda ett beslut om utvisning. Sökanden väckte sedan separat talan mot ministern och staten och hävdade att den lagstiftande bestämmelsen om utvisning var grundlagsstridig.

Sökanden försökte ansöka om subsidiärt skydd (en status som tillåter någon som inte kvalificerar sig som flykting att stanna i Irland och ges många av samma rättigheter som en irländsk medborgare) utan att först ansöka om flyktingstatus. Han ansökte inte vid något tillfälle om asyl i Irland men förklarade att eftersom han inte var rädd för förföljelse enligt flyktingkonventionen (ras, religion, nationalitet, politisk åsikt eller medlemskap i en viss social grupp), därför var inte flykting.

Han hävdade dock att han fortfarande var ett offer för rädsla på grund av det urskillningslösa våldet i Pakistan, särskilt i Swat-dalen där hans familj bodde. Han hävdade att återvändande skulle innebära en risk för att lida allvarlig skada i den mening som avses i artikel 15(c) i "kvalifikationsdirektivet" (direktiv 2004/83/EG) (detta direktiv har senare ändrats genom direktiv 2011/95/ EU ). Under 2009 begärde den sökande ministern att han skulle pröva hans subsidiära skyddsanspråk, eftersom han ansåg att han är kvalificerad för prövning enligt kvalifikationsdirektivet. Han uppgav att det finns "två miljoner hemlösa på flykt från talibanernas terrorvälde", som hade utsatts för oöverträffade handlingar av "barbarisk vildhet och omänsklig grymhet" av sina förtryckare.

Han hävdade vidare att Europeiska gemenskapernas (Eligibility for Protection) Regulations 2006 ( ”Protection Regulations, den irländska lagstiftningen som ger effekt till kvalifikationsdirektivet) var oförenlig med och misslyckades med att korrekt införliva kvalifikationsdirektivet genom att kräva att han skulle göra en ansökan om flykting. status "som han visste var falsk" innan han kunde göra en ansökan om subsidiärt skydd.

Den 23 juni 2009 svarade ministern och uppgav att en ansökan om subsidiär skyddsstatus var föremål för att sökanden vägrades flyktingstatus. Eftersom det inte fanns någon ansökan om flykting från sökanden kunde en ansökan om subsidiärt skydd inte prövas.

Fråga inför domstolen

Frågan inför Högsta domstolen var "om kvalifikationsdirektivet kräver att medlemsstaterna i sina genomförandeåtgärder gör det möjligt för en tredjelandsmedborgare att göra en ansökan om subsidiär skyddsstatus utan att göra någon ansökan om flyktingstatus". Som det noterades i domstolen är "Irland den enda medlemsstaten i Europeiska unionen som inte har antagit ett enda administrativt förfarande som tillämpar rådets direktiv 2005/85/EG om minimistandarder för förfaranden i medlemsstaterna för beviljande och återkallande av flyktingstatus". Frågan som ställdes till domstolen fokuserade på om en sökande om subsidiärt skydd först måste ansöka och avslås om flyktingstatus, innan han ansöker om subsidiärt skydd för att hans/hennes ansökan ska kunna prövas.

Beslut av Högsta domstolen

Högsta domstolen ansåg att sökanden enligt irländsk rätt inte kunde göra en ansökan om subsidiärt skydd utan att först ansöka om och sedan vägras flyktingstatus. Som ett resultat av detta behövde sökanden ha en asylsökandes status innan han kunde fortsätta med en ansökan om subsidiärt skydd.

Med utgångspunkt i den aktuella frågan, om genomförandeåtgärderna för kravet i kvalifikationsdirektivet, hänvisade Högsta domstolen följande fråga till EU-domstolen för förhandsavgörande i enlighet med artikel 267 FEUF:

Tillåter rådets direktiv 2004/83/EG, tolkat i ljuset av principen om god förvaltning i Europeiska unionens lagstiftning och i synnerhet, enligt artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, en medlemsstat, att i sin lag föreskriva att en ansökan om subsidiär skyddsstatus endast kan prövas om sökanden har ansökt om och fått avslag på flyktingstatus i enlighet med nationell lagstiftning?

EU-domstolens dom och efterföljande utveckling

EU -domstolen (EG-domstolen) (fjärde avdelningen) inom EU-domstolen svarade nekande på Högsta domstolens fråga den 8 maj 2014 och noterade att:

Rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för kvalificering av tredjelandsmedborgare eller statslösa personers status som flyktingar eller som personer som på annat sätt behöver internationellt skydd och innehållet i det beviljade skyddet, effektivitetsprincipen och rätten till god förvaltning utesluter inte en nationell processuell regel, såsom den om att väcka huvudförhandling, enligt vilken en ansökan om subsidiärt skydd får prövas först efter det att en ansökan om flyktingstatus har avslagits, förutsatt att det för det första är möjligt att lämna in ansökan om flyktingstatus och ansökan om subsidiärt skydd samtidigt, och för det andra ger den nationella processuella regeln inte upphov till en situation där ansökan om subsidiärt skydd prövas först efter en orimlig tid, vilket är en fråga som ska avgöras av den hänskjutande domstolen.

EG-domstolen ansåg att direktiv 2004/83 inte hindrade en nationell processuell regel, som föreskrev att en ansökan om subsidiärt skydd måste göras efter att en ansökan om flyktingstatus i förväg avslagits. De nationella förfarandereglerna gäller dock under förutsättning att ansökan om flyktingstatus och/eller ansökan om subsidiärt skydd lämnas in samtidigt (i förekommande fall), och inte i en situation då en ansökan om subsidiärt skydd prövas efter en orimlig tid av tid.

Målet återkom till Högsta domstolen. Domstolen ansåg att eftersom sökanden inte hade gjort en ansökan om flyktingstatus, räknar han inte med att hävda att det inte var möjligt att göra en samtidig ansökan 2009. Han hade därför inte visat att förordningen inte var förenlig med kraven i direktivet som fastställts av EG-domstolen. En skadeståndsdom övervägdes inte för sökanden, eftersom förseningen orsakades av det förfarande som sökanden själv inledde och som misslyckades till följd av detta förfarande.

Domstolen ogillade överklagandet.

externa länkar

• HN mot ministern för justitie, jämställdhet och lagreform m.fl