Grevillea floripendula

Grevillea floripendula.jpg
Ben Major grevillea
I Ben Major Conservation Park
Vetenskaplig klassificering
Rike: Plantae
Clade : Trakeofyter
Clade : Angiospermer
Clade : Eudikoter
Beställa: Proteales
Familj: Proteaceae
Släkte: Grevillea
Arter:
G. floripendula
Binomialt namn
Grevillea floripendula
RVSm.
Löv

Grevillea floripendula , allmänt känd som Ben Major grevillea eller hängande grevillea , är en art av blommande växter i familjen Proteaceae och är endemisk till ett begränsat område i Victoria , Australien. Det är en utbredd, lågt liggande till framskjuten buske med delade blad med tandade flikar och klasar av grönaktiga till lila och svartaktiga blommor med gul till röd stil .

Beskrivning

Grevillea floripendula är en spridande, lågt liggande till framskjuten buske, vanligtvis 0,3–1 m (1 ft 0 in – 3 ft 3 in) hög och 1,5–3 mm (0,059–0,118 tum) bred, dess grenar täckta med lurviga hårstrån. Dess blad är delade, 20–65 mm (0,79–2,56 tum) långa och 15–40 mm (0,59–1,57 tum) breda med mestadels fem till nio äggformade flikar 10–20 mm (0,39–0,79 tum) långa och 5 –15 mm (0,20–0,59 tum) breda, dessa vanligtvis med två till sex spetsiga tänder som slutar i en kort, styv prick. Bladens kanter är nedvända och den nedre ytan har några lockiga hårstrån. Blommorna är arrangerade på ändarna av grenar, vanligtvis i hängande klasar 30–55 mm (1,2–2,2 tum) långa på en skaft 20–30 mm (0,79–1,18 tum) lång. Blommorna är grönaktiga till lila, silkeslenhåriga, lila till svartaktiga på insidan, pistillen 13,5–16 mm (0,53–0,63 tum) lång. Blomningen sker från oktober till december och frukten är en hårig follikel 9–11 mm (0,35–0,43 tum) lång.

Taxonomi

Grevillea floripendula beskrevs först formellt 1981 av Raymond Vaughan Smith i tidskriften Muelleria från exemplar som han samlade i Ben Major Forest Reserve norr om Beaufort 1976.

Utbredning och livsmiljö

Ben Major grevillea växer i öppen skog inom ett lokaliserat område norr om Beaufort mellan Waterloo och Ben Major Forest.

Bevarandestatus

Grevillea floripendula är listad som "sårbar" enligt Australian Government Environment Protection and Biodiversity Conservation Act och Flora and Fauna Guarantee Act 1988 och en nationell återhämtningsplan har utarbetats. 1997 fanns cirka 4000 växter kvar i sitt ursprungsområde, i 21 separata populationer. De främsta hoten mot arten inkluderar ogräsinvasion, förlust av livsmiljöer och störningar samt täta skogsbränder.

Se även