General Finance Acceptance Ltd v Melrose
General Finance Acceptance Ltd v Melrose | |
---|---|
Domstol | Högsta domstolen i Nya Zeeland |
Fullständigt ärendenamn | General Finance Acceptance Limited v Melrose |
Bestämt | 24 augusti 1987 |
Citat(er) | [1988] 1 NZLR 465 |
Domstolsmedlemskap | |
Domare sitter | Smellie J |
Nyckelord | |
skadestånd, vite |
General Finance Acceptance Ltd v Melrose [1988] 1 NZLR 465 är ett ofta citerat fall angående huruvida ett avtalsvillkor för beräkning av skadestånd i framtiden är vad som kallas likvidation (dvs. är en genuin föruppskattning av skadestånd), eller på annat sätt anses vara en straffklausul , som domstolarna inte håller fast vid som rättsligt verkställbar.
Bakgrund
General Finance Acceptance (GFA) leasade en dator till Melrose på en femårsperiod, med leasingkontraktet som hade villkoret att Melrose skulle betala alla återstående leasingbetalningar minus kostnaden för datorn vid uppsägningsdatumet, plus ränta på allt detta med 32 % per år.
Melrose sa upp avtalet i förtid och fakturerades av GFA för denna försummelse enligt standardklausulen i hyresavtalet, även om dessa skador var mycket högre än vad Melrose skulle ha betalat om hyresavtalet löpt ut under hela femårsperioden, och de bestred ansvar för dessa skador.
Hålls
Domstolen ansåg att eftersom skadeståndet som GFA yrkade översteg vad de skulle ha erhållit från hyresavtalet om det hade gått hela fem åren, och slog fast att standardklausulen inte var likviditet utan istället var straffrättslig, och i enlighet därmed GFA:s skadeståndsanspråk här var inte rättsligt verkställbart. Eftersom GFA i praktiken krävde två räntor för samma period, innebar en ränta i de återstående leasingbetalningarna, och en andra en dröjsmålsränta på 32 %, att dröjsmålsräntan inte var verkställbar i första hand, vilket inte krävde domstolen att pröva om andelen 32 % var för hög.