Gehlingia
Gehlingia Tidsintervall: Ediacaran
|
|
---|---|
Konstnärs rekonstruktion av Gehlingia dibrachida (notera djupa spår och rörformiga strukturer). Rekonstruktion från McMenamin och McMenamin, 1994, Hypersea: Life on Land modifierad av Heather Winkelmann. | |
Vetenskaplig klassificering | |
Rike: | Animalia |
Provins: | incertae sedis |
Släkte: |
† Gehlingia McMenamin, 1998 |
Arter: |
† G. dibrachida
|
Binomialt namn | |
† Gehlingia dibrachida McMenamin, 1998
|
Gehlingia dibrachida är en art av gåtfull Ediacaran- organism från södra Australien som beskrevs 1998. Gehlingia har beskrivits som att ha många egenskaper hos petalonamider , även om den har klassificerats som en ganska nära släkting till Tribrachidium . Den övergripande formen på Gehlingia motsäger dock denna affinitet, med dess form som är mer bilateralt symmetrisk även om den grundläggande strukturen som liknar Tribrachidiums uppträder i Gehlingia som separata grenar som sträcker sig in i tvågrenade mindre grenar tillsammans med "tumstrukturer" som är uppenbara i Tribrachidium i form av sidobuktningar på en axel.
Etymologi
Namnet på släktet, "Gehlingia", är till ära av den australiensiska paleontologen som specialiserat sig på Ediacaran-fossiler, James G. Gehling.
Beskrivning
Gehlingia dibrachida representerar en bladliknande bilateralt symmetrisk organism med två blad där vardera hälften av dem har en svullen axel på en inre kant. Organismens axel grenade sig en gång och grenar sig mot den yttre kanten av dess två blad. Liknande deformationer förekommer i både Tribrachidium och Gehlingia , några anmärkningsvärda som fördröjer bifurkationen och rörformiga strukturer som är synliga mellan striae. Ett antal rörformiga strukturer utgår från axeln och är ofta antingen raka eller krökta. Ett djupt spår skiljer de två axlarna åt. Hela djuret uppskattas ha varit 8 centimeter (3,1 tum) långt och 3,1 centimeter (1,2 tum) brett. De två "bladens" rörformiga strukturer slutar abrupt och bildar i sin tur en slät kant på organismen.
I Gehlingia (liksom Tribrachidium) finns "tumstrukturer" som verkar ha placerats på vänster och höger sida av huvudgrenen. I Tribrachidium är tumstrukturerna synliga som sidobultar som sträcker sig ut ur en axel.