Gaston Jèze
Gaston Jèze (2 mars 1869, Toulouse – 5 augusti 1953, Deauville ) var en fransk akademiker, humanitär och människorättsaktivist. Han var professor i offentlig rätt och bosatt i International Law Institute.
Under 1930-talet tjänstgjorde han som juridisk rådgivare åt kejsar Haile Selassie av Etiopien , som hade avsatts och förvisats av de italienska fascisterna. Under andra världskriget uttalade han sig mot förföljelsen av judar och andra minoriteter av Vichy Frankrike .
En känd akademiker
Han var en ledande förespråkare för och var till stor del ansvarig för att främja etableringen av finans som en separat disciplin vid universiteten i Frankrike. Han bidrog till skiftet i tänkandet från begreppet "makt i den offentliga sfären" till idén om "public service". Han undervisade vid den juridiska fakulteten i Paris .
Jèze, specialist på offentliga finanser och förvaltningsrätt, var en av de första akademiker som skrev en studie av juridiska fenomen som finansiella fenomen som tar hänsyn till alla faktorer, oavsett om de är juridiska, ekonomiska, finansiella, sociala eller politiska.
I sitt arbete främjade han behovet av en noggrann och rationell vetenskaplig studie av "fakta" i ett fall eller en situation, noggrant åtskilda från de politiska synpunkter som oundvikligen intogs.
Inom ekonomi är han erkänd för att ha gjort de offentliga finanserna till en verklig gren av ekonomisk analys, särskilt genom sin "jämviktslag", ofta kallad "Jèzes lag".
Politik
Under valet 1919 ställde Jeze utan framgång upp som kandidat i Guadeloupe för det koloniala socialistpartiet. Därefter lämnade han politiken helt.
I sitt akademiska arbete tog Jèze starkt och effektivt argument för demokrati framför auktoritärt styre. Trots sin tro på demokratins överlägsenhet över diktatur var han ingen ytlig och konform ideolog, och hans ståndpunkter var djupa, insiktsfulla och nyanserade. Enligt honom är "fördelarna med demokrati mestadels formella, det vill säga relaterade till det offentliga och kontradiktoriska förfarande som åtföljer beslutet."
Han var liberal och anhängare av den tredje republiken, men han tvekade inte att kritisera regeringarnas misstag och "demagogi", och han hade liten hänsyn till sin tids professionella politiska byråkrati. År 1933 blev Jèze, tillsammans med andra uppmärksammade akademiker René Capitant , René Cassin och Georges Ripert , en av de första stora franska jurister som protesterade mot den antisemitiska, rasistiska och korporativistiska nazistregimen.
Råd till kejsaren av Etiopien
1933 blev Monsieur Jèze internationellt känd (utanför akademiska kretsar) för att ha blivit juridisk rådgivare till kejsaren av Etiopien som vid den tiden förhandlade med de italienska fascisterna som ville ha mer förmånliga handels- och uppehållsrättigheter för italienska medborgare.
Den fascistiska diktatorn Benito Mussolini som i hemlighet ville utvidga det italienska imperiet genom att erövra Etiopien använde förhandlingarna för att ställa krav ofördelaktiga för Etiopien och dess medborgare, som inte kunde uppfyllas, som en förevändning för att flytta trupper till den etiopiska gränsen.
Italienarna, som hade baktankar, avvisade konsekvent alla försök till seriösa och rättvisa förhandlingar och fick därmed sina krav förutsägbart avvisade av kejsaren, på Jèzes råd, förklarade krig 1935.
Det var början på det brutala andra italiensk-abessiniska kriget , under vilket italienarna begick många krigsförbrytelser inklusive användningen av biologiska vapen . Efter kriget blev Etiopien en italiensk koloni under de följande 5 åren och kejsaren förvisades till London. Jèze förblev kejsarens juridiska rådgivare fram till 1939.
Under förhandlingsperioden blev han således symbolen för lag och antikolonialism på grund av hans oratorium för och hans förkämpe för den etiopiska saken inför Permanenta domstolen för internationell rättvisa i Haag.
Hans förespråkande gjorde att han samtidigt blev ett mål för högernationalistiska organisationer i Frankrike och utomlands. Den 5 mars 1936 organiserade de franska nationalistgrupperna sin största demonstration hittills och krävde hans avgång. Det fick Jèze att gömma sig under hela sin vistelse i Haag för att undvika att bli måltavla för ett mord.
En anmärkningsvärd deltagare i demonstrationerna var François Mitterrand , en framtida vänstersocialistisk president i Frankrike.
- Franska Wikipedia-artikel om Gaston Jèze (PÅ FRANSKA)
Anmärkningsvärda verk
(PÅ FRANSKA)
- Cours de science des finances et de législation financière française, Giard, Paris 1922
- Cours de droit public, un vol. par année, Giard puis LGDJ, de 1913 jusqu'en 1936
- Éléments de la science des finances (1896 - rééd. plusieurs fois jusqu'en 1902) medförfattare Max Boucard
- Étude théorique et pratique sur l'occupation comme mode d'acquérir des territoires en droit international, thèse, Paris 1896
- Les dépenses de guerre de la France (PUF, 1926) (critique de la politique financière de la France hängsmycke la Première Guerre mondiale)
- La Stabilization des monnaies, (Paris 1932)
- Les principes généraux du droit administratif (3 volymer) : La technique juridique du droit public français (bd 1) ; La notion de service public (bd 2), L'entrée au service public : le statut des agents publics (bd 3), rééd. Dalloz, 2004 (vol. 2 och 3) och 2005 (vol. 1)
- Théorie générale des contrats de l'administration (3 volymer), red. Giard, 1934 (vol. 4) och LGDJ, 1936 (vol. 5 och 6)
Citat
(PÅ FRANSKA)
- Le recours pour excès de pouvoir est «l'arme la plus efficace, la plus économique et la plus pratique qui existe au monde pour défendre les libertés individuelles».[7]
- På attribut souvent à Gaston Jèze la formule suivante: L'impôt est une prestation pécuniaire requise des particuliers par voie d'autorité, à titre définitif et sans contrepartie, en vue de la couverture des charges publiques (v. par exemple, Encyclopedia Universalis 1996, v° Impôt, vol. 11, s. 1001). En réalité, cette definition est due à Georges Vedel[8].
- La véritable definition que Gaston Jèze a donnée l'impôt est la suivante : Une prestation de valeurs pécuniaires exigée des individuals d'après des règles fixes, en vue de couvrir des dépenses d'intérêt général les individual, et du unika à fament qui doivent les payer sont membres d'une communauté politique organisée [9].
- L'argent brûle les doigts de ceux qui le manipulerande begrepp à l'origine de la séparation entre ordonnateurs et comptables publics.
- En politique, il n'y a pas de justice.[10]
- Il ya des dépenses, il faut les couvrir. (Énoncé du principe que l'État ne devrait pas dépenser plus que ses recettes, principe fondamental de finances publiques appelé aussi Loi d'équilibre ou Loi de Jèze).
- L'intérêt particulier doit s'incliner devant l'intérêt général.[11]
Referenser
(PÅ FRANSKA)
- M. Milet, La Faculté de droit de Paris face à la vie politique: de l'affaire Scelle à l'affaire Jèze, 1925-1936, LGDJ, 1996
- G. Jèze, L'influence de Léon Duguit sur le droit administratif français, i Archives de philosophie du droit, 1932, sid. 135-151
- G. Jèze, Le dogme de la volonté nationale et la technique politique, i Revue de droit public, 1927, sid. 165
- G. Jèze, «La définition légale du Juif au sens des incapacités légales», Revue de Droit Public, 1944, sid. 78
- Le conflit italo-abyssin, M. Gaston Jèze, representant för l'Éthiopie repond au memorandum italien devant le conseil de la S. Des N., L'Ouest-Éclair, 1935-09-06
- G. Jèze, La définition légale du juif au sens des incapacités légales, i Revue de droit public, 1944, sid. 74
- G. Jèze, "Les libertés individuelles", Annuaire de l'institut international de droit public, 1929, sid. 180
- O. Négrin, « Une légende fiscale : la définition de l'impôt de Gaston Jèze », i Revue de droit public, 2008, nr 1, sid. 119-131
- Cours de finances publiques 1936-1937, LGDJ, 1937, sid. 38
- G. Jèze, "Les libertés individuelles", op. cit., sid. 180
- G. Jèze, Les principes généraux du droit administratif, Tome II: La notion de service public, les individuals au service public, le statut des agents publics, Dalloz, 2003 (réimpression de la 3e édition de 1930)