Gangadhar steninskription av Viśvavarman
| Gangadhar Stone Inscription of Viśvavarman | |
|---|---|
 Gangadhar Stone Inscription of Viśvavarman.
| |
| Material | Sten |
| Skapad | 423-24 e.Kr |
  Gangadhar | |
Gangadhar -steninskriften av Viśvavarman är en epigrafisk uppteckning som dokumenterar byggandet av ett tempel i staden Gangadhar på 400-talet under Aulikara -kungen Viśvavarmans regeringstid.
Plats
Gangadhar ligger i Jhalawar-distriktet , Kota-divisionen , Rajasthan , Indien. Staden upptar en gammal befäst och vattenfylld plats på stranden av floden Kali Sindh .
Offentliggörande
Texten i Gangadhar-inskriften redigerades och publicerades av John Faithfull Fleet 1888. Den redigerades därefter av DC Sircar .
Beskrivning och innehåll
Inskriptionen, skriven på sanskrit , registrerar byggandet av ett tempel i Viṣṇu och en medföljande helgedom för modergudinnorna eller Mātṛkas av en kungs minister vid namn Mayūrākṣaka. Gudinnans helgedom beskrivs specifikt som en "skrämmande boning för de gudomliga mödrarna" ( mātṛṇāṃ veśmātyugraṃ ) . Inskriften är daterad anno 480, den ljusa trettonde dagen i månaden Kārttika. Årtalet motsvarar 423-24 e.Kr.
Historisk betydelse
Gangadhar-inskriften är viktig för den indiska religionens historia eftersom den, i beskrivningen av modergudinnans helgedom, ger den första dokumenterade användningen av termen ḍakinī, en klass av gudinnor i tantriska traditioner. Det är inte känt exakt vilka texter och rituella traditioner användes i Gangadhar i början av 400-talet, men de var nästan säkert Shaiva .
Beskrivningen av gudinnorna har också väckt debatt eftersom den vid första anblicken verkar ge den äldsta beskrivningen av ett tantriskt tempel. Diskussionen om ordet tantra i skivan har sammanfattats av David Lorenzen. Dessa tolkningar återbesöktes av Bruce M. Sullivan som noterade: "För mig är det mycket mer meningsfullt att ta det i den vanliga betydelsen för tāntra , nämligen stråkinstrument. Således får vi att de klimateffekter som nämns i inskriptionen orsakas av musik (ackompanjerad av bultande moln), inte av "magiska riter" (Fleet) eller av tantriska texter (Lorenzen)." Som svar indirekt på Sullivans uppmaning att inskriptionen ska studeras noggrant, noterade Michael Willis att ordet som ges är tāntra snarare än tantra . Efter André Padoux anmärkte Willis att "... ordet tāntra i inskriptionen har lite att göra med västerländsk tantrism utan snarare med ett stråkinstrument, dvs ett föremål på vilket strängarna är "sträckta" (√tan) över en krökt ram." Han redigerade sålunda om och översatte den relevanta versen enligt följande:
mātṛṇāñ ca [*pracu]ditaghanātyartthanihrādinīnām |
tāntrodbhūtaprabalapavanodvarttitāmbhonidhīnām |
[- - - - - - ]gatam idaṃ ḍākinīsaṃ prakīrṇṇam |
veśmātyuggraṃ nṛpatisacivo kārayat puṇyahetoḥ ||
En plats fylld med ḍākinī-s och kännetecknad av ...
En boning för mödrarna vars åskrop driver regnmolnen,
och vars skatt – vattnet – spricker fram
med den mäktiga vinden som deras lyra producerar.
Översättning
. . . . . . . . . . . . . . . . armen av (guden) Vishnu; . . . . . . . . . . . . . . . . serpentinrörelserna på stammen på (Airâvata) elefanten till (Indra) gudarnas herre. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ! (Rad 2.) — Född i en släktlinje av härskare över jorden som var besatta av berömd skicklighet och berömmelse. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . skön . . . . . . . . . . . . . . . där var den berömde konungen Naravarman, den berömde; — som behagade gudarna med offer, helgonen med ädel aktning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . (hans) tjänare med hedervärd behandling som var oöverträffad i världen, och hela jorden med utmärkta prestationer;— [som] . . . . . . . . . . . . . . . elefanters och hästars redskap. . . . . . . . . . . . . på [slagfälten] som var fulla av strålar från (hans) svärd; (och vars) fiender, som förlorar kraften i rörelse genom rädsla, förstörs (genom att helt enkelt) se hans ansikte i krigets skåpbil. (L. 5.)— [Hans son] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . storsint; lika med Brihaspati i intellekt; besatt av ett ansikte som fullmånen; jämförelsestandarden, så att säga, för (även) Râma och Bhagîratha; . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . på jorden, (var) Visvavarman;— som överträffade (berget) Mêru i fasthet, Vainya i ärftlig dygd, månen i utveckling av lyster, (guden) Vishnu i styrka och den universella förstörelsens mest outhärdliga eld i glans. , och (Indra) gudarnas herre i tapperhet; - som, när han fattar (sitt) vapen, inte ens för ett ögonblick kan ses på av (hans) fiender, vars ögon är förblindade av rädsla, precis som en sol, som, som vänder tillbaka på (sin) kurs, har en outhärdlig form och en lysande och fruktansvärd lyster som förstärks av att stiga upp i en molnfri himmel; - till vilken hyllas av näckrosorna som är ansiktena på de vackra kvinnorna i (hans) ) fiender, skrämda i förväg av (att höra om) styrkan av (hans) styrka, (och nu) saknade prydnadsföremål, fuktiga på kinderna av vattnet från tårarna som klänger där, (och) berövade skönhet genom att ha sina bärande av utsmyckningar stoppade;— vars krafter dessutom har vördnad skänkt dem av [haven], palmyraträden på vars stränder förskönas av glansen av framställningen av juveler (från vattnet); raderna av skummet som bryts igenom av de skräckslagna hajarna och marinmonstren; (och) vars alla händer, som är deras vågor, skakas omkring av en häftig vind; - vid tiden för vars armés resa ut, har jorden (sitt) snår tömt på djuren och fåglarna som flyr bort från rädsla för lansarna som rycker upp träden och får bergen att darra, och som har (sina) motorvägar ojämna av utsprång, sjunker liksom ner (under trampan av sina trupper);— vars rykte har respekterats i en vördnadsfullt sätt på himlen av Vidyâdharas, bundna i armarna på (sina) älskarinnor, som är förblindade av strålningen, riktad mot (dem), av strålarna från juvelerna i (hans) diadem, (och) vars övre delar är skuggade av upplyftandet av (deras) förenade händer i handlingen av respektfull hälsning, och som, även när han fortfarande var i tidig ungdom, närde (sitt) rena intellekt genom att följa de heliga skrifterna, och åstadkommer nu skyddet av världen som Bharata, och pekar så att säga ut den sanna religionens väg bland kungar. Medan han, kungen, den modigaste bland kungar, styr jorden, precis som (Indra) gudarnas herre, av omätt majestät, (styrer) himlarna, finns det aldrig någon [bland mänskligheten] som njuter av ondska , [eller] drabbas av olycka, eller saknar lycka. (L. 19.)— Och när fyrahundra fullständigt fullbordade gynnsamma år, jämte det åttio (året), här hade förflutit; på den ljusa trettonde dagen i månaden Kârttika som bringar lycka till hela mänsklighetens tankar;— under årstiderna som vimlar av vatten som är av en rödbrun färg med pollen som släpps ut från de blå näckrosorna; när lundarnas kjolar strålar av bandhûkas och banaträdens blommor; när det är tidpunkten för uppvaknandet ur sömnen av (guden) Madhusûdana; (och) när stjärnorna är så rena som en bädd av näckrosor i full blom;— (L. 22.)—Han som har utsmyckat (denna) stad på stranden av Gargarâ med bevattningsbrunnar, tankar och tempel och salar av gudarna, dryckesbrunnar och nöjesträdgårdar av olika slag, och gångvägar och långa bassänger, precis som om (han prydde sin egen) älskade hustru med olika slags prydnadsföremål; han som liksom är konungens tredje öga; som är av ädelt beteende; som är hängiven gudar, Brâhmaner, andliga lärare, släktingar och heliga män; och som (av naturen) inte fri från partiskhet (för sålunda speciell dygd), har (alltid) tillämpat (sina) tankar på ett hövligt beteende, utan rättstvister, vilket applåderas av de heliga skrifterna;- han som, efter att ha reflekterat över att varje människas liv varar inte för evigt och är fullt av svaghet, och att välståndet är instabilt som en gunga, uppvisar, med hjälp av (hans) lagligen förvärvade rikedomar, den mest extrema hängivenhet mot (guden Vishnu) som bär diskusen och klubban;— han som har två stiliga armar som är muskulösa och långa och runda och hängande; som är [märkt] med sår av svärd; vars ögon sträcker sig till spetsen av (hans) öron; som har en klar hud som en ung kvinna i späd ålder; som förstör (hans) fiender när de visar energi genom stolthet; som är mäktig. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .; som genom hängivenhet beter sig som en relation till (sina) fiender; som har erfarenhet av (den kombinerade strävan, utan ömsesidig konflikt, av) religion och rikedom och nöje;— (L. 28.)— Han, den illustrerade Mayûrâkshaka,— som är sprungen ur en familj besatt av vishet och skicklighet; vars hjältemod är känt i varje region; som håller sig själv under kontroll; (och) som har åstadkommit, i sin son Vishnubhata och även Haribhata, plikten att (fortsätta sin) härstamning, – föranledd att byggas av hans söner, den stora lyckans favoriter, denna helgedom för den gudomliga (guden) Vishnu, som blockerar syndens väg – när de ser vars aspekt, som liknar den höga toppen av (berget) Kailâsa, Vidyâdharas, åtföljda av sina älskarinnor, kommer och tittar in i den med glada ansikten som är som näckrosor, som om det var den mycket glänsande ytan på en spegel;— (och) se vilken (aspekt), i det ögonblick då ytan (på taket) har polerats av handflatorna på gudarnas vackra kvinnor, solen, som på himlen prisas i kör av helgonen med övermänsklig sinneskraft till följd av religiösa förtjänster, tyglar sina vagnshästar med (sina) kastmanar, som tror (från reflektionen) att de återvänder mot (själv) , och förenar (hans händer) tillsammans (så att de liknar) en expanderande knopp i respektfull hälsning, springer iväg i rädsla med nedböjt huvud. (L. 35.)— Också för den religiösa förtjänstens skull lät konungens rådgivare bygga denna mycket fruktansvärda boning, . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . (och) fyllda av kvinnliga andar, av de gudomliga mödrarna, som uttalar höga och enorma rop i glädje, (och) som rör upp (mycket) haven med den mäktiga vinden som stiger upp från deras religions magiska riter. (L. 37.)— Och den berömda Mayûrâkshaka, behållaren för dygdiga egenskaper, lät göra denna brunn, som skyddas av . . . . . . . . . . . . . . . . ... . . . . . i de lägre regionerna, som liknar ormar; som har mycket vatten, svalt och sött och rent; (och) som konkurrerar med havet. (L. 39.)— Så länge haven . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . är fulla av juveler; så länge jorden, med (sina) berg, vimlar av många snår och träd och skogar; och så länge som månen lyser upp himlen som är inlagd med planeternas härskara; - så länge låt den berömda Mayûrâkshakas berömmelse förbli riklig! Låt det bli framgång!