Frédéric Berthet

Frédéric Berthet
Född	20 augusti 1954 Neuilly-sur-Seine
dog	25 december 2003 (2003-12-25) (49 år) Paris
Ockupation	Författare
Antal aktiva år	1986–1996

Frédéric Berthet (20 augusti 1954 – 25 december 2003) var en fransk 1900-talsförfattare.

Biografi

En före detta student vid École Normale Supérieure (1974-1977), Frédéric Berthet är bosatt på Bibliothèque nationale de France där han särskilt arbetade på "fonds Barrès ".

Frédéric Berthet var kulturattaché i New York från 1984 till 1987. Pierre Bayard , en av hans kamrater i École Normale och vän, sa om honom: "Han hade en fascinerande aura, tack vare sina prestigefyllda föreningar: Barthes , Sollers , Julia Kristeva ... Men framför allt var han väldigt rolig. [...] Tack vare honom upptäckte jag Fitzgerald , Philip Roth , Brautigan , Evelyn Waugh "....

Fem böcker gavs ut under hans livstid, inom loppet av tio år. Simple journée d'été , som författaren själv definierade som en "svit" av noveller, i termens musikaliska mening, dök upp i Denoëls L'Infini -serie i januari 1986. Noterbart var att denna första publikation inte innehöll något omnämnande av genre eller litterärt format. Daimler s'en va , ett nytt intrång i det "romanska territoriet", enligt hans egna villkor, publicerades i samma serie, nu på Gallimard , i maj 1988. Boken, som särskilt prisades i Le Monde av Bertrand Poirot- Delpech , som ägnade arbetet hela sin kolumn, upplevde en kritisk framgång. Från och med då, och även om titeln på denna roman inbjöd till eftertanke som det sista ordet i hans berättelse till tystnad, väntade man på var och en av Frédéric Berthets böcker med nyfikenhet.

I januari 1993 dök upp samtidigt Felicidad , hans andra novellsamling (L'Infinis rubrik löd "Nouvelles du front"), och Paris-Berry (den från "Blanchesamlingen" läser "Monattack"), en novell lika oklassificerbara som de föregående, men som väckte i pressen en våg av förhör, om inte indignationer: lite slentrianmässigt, var denna irruption i den mytiska samlingen av Gallimard en provokation?

Hans sista bok, Le Retour de Bouvard et Pécuchet, publicerades av Éditions du Rocher i mars 1996.

Frédéric Berthets litterära verk började dock 1970. Han var 16 år gammal. Under loppet av dessa trettiotre år utfördes hans litterära verksamhet i olika former: uppsatser, föreläsningar, kommunikationer, intervjuer, översättningar, artiklar och presskolumner... Deras läsning avslöjar idag att vart och ett av dessa evenemang deltog i samma tankens aktualitet: förverkligandet av ett "program" formulerat sedan 1970 och förblev i spänning dagen efter hans försvinnande.

Frédéric Berthet har bott i Chambon-sur-Voueize sedan 1993.

Arbete

• 1986: Simple journée d'été (noveller), Éditions Denoël
• 1988: Daimler s'en va (roman), Éditions Gallimard , Prix Roger Nimier 1989
• 1993: Felicidad (noveller), Gallimard, prix de la nouvelle Académie française 1993)
• 1993: Paris-Berry (berättelse), Gallimard
• 1996: Le Retour de Bouvard & Pécuchet , Le Rocher

Postuma upplagor

• 2006: Journal de Trêve (litterär dagbok 1979–1982), följt av Lettre à Saul Bellow , Gallimard
• 2011: Korrespondanser 1973–2003 (val av brev), La Table Ronde

Litterära tidskrifter

• 2007: Rouge, Blanc, Noir & Or (novell), La Nouvelle Revue française nr 580, Gallimard
• 2007: The Book of Truce (sammanfattning av Journal de Trêve , översättning av Linda Coverdale ), "The Reading Room" nr 7, New York: Great Marsh Press
• 2008: La Petite en enfer (novell), Décapage n° 33, La Table Ronde
• 2011: En paix (chronique de presse), Décapage nr 43, La Table Ronde
• 2012: Ce qu'ils appelaient désespoir (novell), L'Infini nr 121, Gallimard
• 2013: Time-Lapse (sammandrag av Préparatifs de roman 1976–1979), La Revue Singulière

externa länkar

• Frédéric Berthet på platsen för Académie française
• Berthet retrouvé på Liberation 14/12/2006
• Frédéric Berthet på INA.fr, video, 1989-05-16
• Berthet s'en va, Berthet revient på Causeur.fr 1/16/2013
• Deux romans drôles et noirs av Frédéric Berthet på Sud Ouest 31/01/2011
• Frédéric Berthet på Babelio