Folkets sal i Sedbergh
Sedbergh Folkets Hall är ett byhus i Sedbergh , unikt eftersom det byggdes av folket, för folket.
Mark och arrende
Marken på vilken Folkets sal står, på Howgill Lane, ägs av Sedberghs församlingsråd under överlåtelse av den 16 oktober 1929. Arrenderätten för platsen för Folkets sal och angränsande mark tillkommer förvaltarna av Sedbergh Folkets Hall, under ett 99-årigt hyresavtal daterat den 12 december 1956. Ett tilläggsarrendeavtal daterat den 22 oktober 1985 beviljades för att tillåta köks- och omklädningsrumsförlängning . Hyresavtalet löper ut 2055. Hallen styrs av en förtroendeförklaring daterad 1 juni 1959.
I förvaltningsbrevet anges att: Fastigheten skall innehas på förtroende för ändamålen i ett byhus för bruk för invånarna i Sedberghs församling ... utan åtskillnad av kön eller politiska, religiösa eller andra åsikter och i synnerhet, för användning för möten föreläsningar och klasser samt för andra former av rekreation och fritidssysselsättning i syfte att förbättra levnadsvillkoren för nämnda invånare.
Den första kommittén och evenemanget
Den första protokollet börjar med protokoll från ett offentligt möte som hölls för att behandla frågan om en folksal för Sedbergh den 12 november 1945. Den kommitté på femton som valdes genom omröstning vid det mötet var: JH Bruce Lockhart, Willan Batty, ACG Hall, J Johnson, JP Lowis, EH Martin, HD Mountain, Revd Ellison, Miss Wadeson, J Dawson Jnr, E Dinsdale, W Downhill, Miss Sedgwick, Miss Trotter och E Hall.
Det första stora insamlingsevenemanget , en produktion av Rebecca, av Sedbergh Theatre på scenen i Powell Hall, samlade in £1263-17-0. Andra evenemang inkluderade en auktionsförsäljning organiserad av Handelskammaren, en rotförsäljning organiserad av Miss H Hague, en basar i Powell Hall som samlade in över 1000 pund och en Grand National Night. Dessutom samlade Sedbergh School in nästan 100 pund med en produktion av Yeoman of Guard.
Öppningen
Hallen öppnades den 24 november 1956 och stod inför avsevärda skulder trots 11 års insamlingar.
En ledande artikel i Westmorland Gazette den 17 november 1956 lyder:
När Folkets Hall öppnar nästa vecka kommer det att markera slutet på ett långt kapitel av prövningar och vedermödor för dem som under det senaste decenniet har kämpat hårt för att få programmet att förverkligas. Nu när hallen är byggd är det uppmuntrande för Folkets Hall Committee att konstatera att många av motståndarna till ordningen under tidigare år är angelägna om att göra satsningen en framgång. Oavsett meriter eller annat i fallet beror hallens framgång på Sedbergh-folk som kommer att gynnas mest när hallen spelar en stor roll i stadsdelens samhällsliv. Det är beklagligt att hallen skulle öppna med en betydande skuld att möta. Men där ligger utmaningen. Om energin som har använts i debatten nu kan avledas till att samla in pengar kommer systemet snabbt att vara en lösningsvänlig Sedbergh-bekvämlighet.
Bruttokostnaden var £9000 och förberedelsen av webbplatsen var £1,900. Ett statligt bidrag på 2 500 pund hade erhållits och ett lån på 1 000 pund togs upp lokalt. Detta, med ytterligare 500 £, var fortfarande skyldig. Den officiella invigningsceremonin utfördes av pastor FM Cubbon. Nyckeln till huvuddörren överlämnades till Mr Cubbon av sergeant S Short, från West Riding Constabulary , på uppdrag av folket i Sedbergh. Ordföranden i West Riding County Council och representanter för byggfirman var närvarande.
Under veckan efter öppningen fortsatte kommittén att samla in pengar till kostnaderna för byggnaden. Öppningspjäsen, The Quiet Weekend, gav en vinst på £103. Det bjöds även på dans, whistdrive och konsertfest.
Arkitektur
The Hall, en illustrerad artikel, publicerades i Timber Engineering i augusti 1957 och beskrev Kingstons konstruktionsform som användes och att fyra laminerade träbågar med en spännvidd på 36 fot inkorporerades i gemenskapscentret designat för People's Hall Committee i Sedbergh, Yorkshire – ett helt -trädesign.
Nuvarande
Hallens förmögenheter har ebbat ut och flödat under åren sedan den stod färdig och den har sett tillägg och förbättringar. Nu står det på gränsen till ett ambitiöst ombyggnads- och renoveringsprogram, och de nuvarande förvaltarna står inför insamlingsutmaningar som möjligen är relativt större än deras föregångare 1945 när de tar fram visionen och målen för Jack Dawson och hans medförtroendemän från 1959.