Falkenberg (fort)
Falkenberg ( Falkenbergshus ) var ett fort beläget vid Falkenberg i Hallands län , Sverige . Befästningen låg på den södra delen av Ätran , cirka 60 m från Falkenbergsbrons södra anliggning . Den skulle senare ge namn åt staden Falkenberg som tidigare var känd som Ätraby .
Historia
Falkenberg nämndes första gången 1298. I början av 1200-talet var provinsen Halland en del av Danmark. De danska kungarna hade byggt en befästning på Ätran älvs östra strand i Falkenbergs samhälle. Fortet var platsen för flera nordiska fördrag under 1300-talet. Den brändes ner av greve Erik Magnusson (ca 1282 – 1318) 1356 under hans uppror mot sin far, kung Magnus IV av Sverige . Befästningen återuppbyggdes därefter.
Den svenska rebellledaren Engelbrekt Engelbrektssons (1390-talet–1436) armé belägrade staden 1434, under ledning av Herman Berman. Handlingen ägde rum under Engelbrektsupproret mot kung Erik av Pommern . Försvararna klarade den första attacken framgångsrikt. De insåg dock att de inte skulle kunna fortsätta att hålla fortet. Därför väljer de att sätta eld på fortet och lämna det vid vatten. Fortet förstördes och byggdes inte upp igen.
Utgrävningar ägde rum 1885, då en järnväg gick genom området. Fortet bestod av ett torn. Den hade en inre yta på 5,5 gånger 5,5 m (18 gånger 18 fot), medan den yttre ytan var 15,5 gånger 15,5 m (50 gånger 50 fot) vid basen. Väggarna är som tjockast vid basen och blir tunnare mot toppen. Ovanför de nedre, delvis intakta, delarna fanns tegelväggar. Gruppen som utförde utgrävningarna hittade rester av tegel över hela det utgrävda området. Gruppen hittade även några lösa kvarlevor som vapen, verktyg och bohag samt två fingerringar och ett silvermynt.
Listade administratörer
- 1344 - Trotte Petersson
- 1356 - Bengt Algotsson
- 1384 - Eskil Brahe
- 1433-1434 - Åke Axelsson (Tott)
Se även
Andra källor
- Carl Estmar (1998). Borgen Falkenberg i källskrifterna . (Falkenbergs museum).
- Mats Dahlbom; Peter Skoglund (2011) Falkenberg i dansk medeltid (Salmon River) ISBN 9789163389597