Förordningen om värdepappersfinansiering

Förordningen om värdepappersfinansieringstransaktioner (SFTR) är en europeisk lagstiftning för reglering av värdepappersutlåning och repor. Den publicerades i EU:s officiella tidning den 23 december 2018.

Förordningen innehåller krav på att inhämta samtycke från en motpart innan dess säkerheter, offentliggörande och rapportering till transaktionsregister återanvänds .

Syftet med lagstiftningen är att minska systemrisken vid värdepappersutlåning och få mer synlighet över återanvändning av säkerheter.

Översikt

Förordningen om värdepappersfinansiering (SFTR) är ett regelverk för värdepapperslånemarknader . SFTR infördes av EU för att implementera FSB: s policyram för att hantera skuggbankrisker i värdepappersutlåning och repor och öka transparensen på dessa marknader.

EU försökte öka transparensen för SFT genom att kräva

  • alla SFT:er, utom de som ingåtts med centralbanker, ska rapporteras till centrala databaser som kallas transaktionsregister
  • information om investeringsfonders användning av SFT:er som ska lämnas till investerare i de regelbundna rapporterna och förinvesteringsdokumenten som utfärdas av fonderna
  • minimikrav för insyn som ska uppfyllas när säkerheter återanvänds, såsom avslöjande av riskerna och skyldigheten att inhämta förhandsgodkännande

SFTR:s uppsättning skyldigheter var utformade för att träda i kraft stegvis under en period av flera år.

Nyckelaspekter

Samtycke till återanvändning av säkerheter

Förordningen syftar till att förbättra insynen i återanvändningen (allt före förinställt användning av säkerheter av säkerhetstagaren för sina egna ändamål) av finansiella instrument genom att fastställa minimivillkor som ska uppfyllas av de inblandade parterna, inklusive skriftligt avtal och förhandsgodkännande. Kunder eller motparter måste ge sitt samtycke innan återanvändning kan ske och att de fattar det beslutet baserat på tydlig information om vilka risker det kan innebära.

Avslöjande

Fonder som är engagerade i SFT:er och totalavkastningsswappar har ett detaljerat rapporteringskrav för dessa transaktioner, både i fondernas regelbundna rapporter och i förinvesteringsdokument.

Rapportering

Alla finansiella eller icke-finansiella enheter inom EU kommer att vara skyldiga att rapportera. Detta inkluderar banker, mäklare, fonder, försäkringsbolag, pensionsfonder, andra finansieringsbolag och icke-finansiella företag.

Europeiska centralbankssystemet, Bank for International Settlements och offentliga organ som hanterar offentliga skulder är undantagna från rapportering för att inte äventyra deras diskretionära politik.

För att minimera efterlevnadsbördan för branschen ombads ESMA att uppnå överensstämmelse med den rapportering som redan krävs enligt European Markets Infrastructure Regulation (EMIR) för derivat.

Rapporterna ska innehålla sammansättningen av de säkerheter som används i en SFT, om dessa säkerheter är tillgängliga för återanvändning och har återanvänts, eller om några avdrag har tillämpats på dem.

Reglerna används i fyra faser: i) banker och mäklare-handlare (11 april 2020), ii) finansmarknadsinfrastruktur (11 juli 2020), iii) försäkringsgivare och kapitalförvaltare (11 oktober 2020) och iv) icke-finansiella enheter (11 januari 2021).

För att stödja företagens genomförande tog ESMA fram ett utkast till riktlinjer, med riktlinjer för hur man fyller huvudfältet och inkluderade basscenarier.

De täcker sju aspekter av rapporteringskraven, inklusive antalet rapporterbara SFT:er, hur man kopplar SFT-säkerheter till SFT-lån eller hur man stämmer av avbrott eller avslag mellan motparter.