En resa runt mitt rum
 Titelsidan för första upplagan (Turin 1794)
| |
| Författare | Xavier de Maistre |
|---|---|
| Land | Konungariket Sardinien |
| Språk | Franska, i engelsk översättning sedan 1871 |
| Genre | Reseberättelse |
Publiceringsdatum |
1794 |
A Journey Around My Room (ursprungligen publicerad på franska som Voyage autour de ma chambre ) är en bok från 1794 av Xavier de Maistre . Den skrevs för att undvika tristess medan författaren avtjänade ett 42-dagars fängelse i sitt rum för att ha deltagit i en olaglig duell . Boken är skriven i stil med en reseskildring och diskuterar innehållet och möblerna i hans rum samt imaginära situationer och dialoger. Verkets tema är att njutning kan finnas i ens vardagliga omgivning. I slutet av arbetet konstaterar han att han beklagar att han måste återvända till samhället. Verket tros ha publicerats första gången på engelska 1871. En uppföljare, A Nocturnal Expedition Around My Room , publicerades 1825.
Bakgrund
.jpg)
Xavier de Maistre var en fransk aristokrat som, efter den franska revolutionen , flydde till Turin för att ansluta sig till en kontrarevolutionär armé. Under våren 1790 i Turin utkämpade de Maistre en illegal duell som han dömdes till 42 dagars husarrest för . Villkoren för hans fängelse krävde att han skulle stanna i sitt rum. För att lindra sin tristess började han arbeta på boken som skulle bli En resa runt mitt rum . De Maistre ansåg att det inte var mer än ett sätt att fylla tiden, men hans bror, filosofen Joseph de Maistre , läste verket och insisterade på att det skulle nå en bredare publik och det publicerades 1794.
Innehåll
Boken är skriven i stil med en 1700- talsreseskildring men inom ramarna för de Maistres rum, som han beskriver som ett "parallellogram av trettiosex steg runt". Den är indelad i 42 kapitel, ett för varje dag av hans förlossning, och registrerar den sträcka han tillryggalagt varje dag. Alain de Botton , som skrev i Financial Times 2020, beskriver det som "en charmig berättelse med lurvig hund ".
De Maistre börjar med att beskriva sig själv när han byter om till en rosa och blå pyjamas. Han beskriver en resa till soffan, noterar elegansen i dess fötter och berättar om timmarna han har spenderat sittande på den. De Maistre beskriver sedan sin säng och sin tacksamhet för de många nätters sömn han har haft där. Han påpekar sin stolthet över lakanen som är en nära match för hans pyjamas och råder alla män som kan att skaffa sig rosa-vita sängkläder och hävdar att färgerna framkallar lugn och hjälper sömnen. Han diskuterar också sin fåtölj, gardiner, skrivbord, reserock, sin hund och några almar som han kan se från sitt fönster. Bokens stora olycksögonblick kommer när de Maistre faller över sin stol och kräver hjälp av en tjänare för att återgå till sina fötter. Vid ett tillfälle refererar de Maistre till den anglo-irländska författaren Laurence Sterne , som han beundrade.
Nicholas Lezard , som skrev i The Guardian 2013, uppfattar effekten av det revolutionära våldet på verket. Han noterar att de Maistre i ett avsnitt beskriver "en vit björn, en filosof, en tiger eller något annat djur av det slaget" som går in i orkestern under en konsert och uppmanar publiken till blodsutgjutelse: "Låt även kvinnor doppa sina blyga händer i blod! Lämna! Du är fri! Riv ner din kung från hans tron och din Gud från hans helgedom! ... Dansade de inte i Paris för fem år sedan?". Vid ett annat tillfälle funderar de Maistre på en pastoral landskapsmålning på sin vägg. När han förutser soldaternas ankomst till platsen uppmanar han herdinnan på målningen att fly. Han skriver också imaginära dialoger med klassiska figurer och musor om sin frånvarande kärlek, Jenny.
De Maistres tema är att nöjet som finns på nya platser är beroende av resenärens tankesätt och att en persons egen ort kan vara lika fascinerande som ett främmande land. Även om hans text bekänner motsatsen hävdade Lezard att han upptäcker författarens tristess och sexuella frustration. I slutet av verket uttrycker de Maistre sin ånger när han lämnade sin instängdhet för att återvända till sitt tidigare liv och noterar att "ämbetets ok återigen ska tynga mig, och varje steg jag tar måste överensstämma med kraven på artighet och plikt" . Han konstaterar att "nöjet att finna i att resa runt i sitt rum ... är oberoende av Fortune".
Senare händelser
Vid tidpunkten för bokens utgivning hade de Maistres infödda Savoy fallit till revolutionärerna och han hade rest till Sankt Petersburg för att ansluta sig till den ryska armén. Det var där, 1799, han började sin uppföljare A Nocturnal Expedition Around My Room . Detta baserades på en liknande premiss, även om han i den här boken tog sig så långt som till fönsterhyllan. Det tog de Maistre fram till 1824 att skriva färdigt uppföljaren och den publicerades året därpå.
A Journey Around My Room tros ha översatts till engelska först av Henry Attwell 1871. En översättning av Stephen Sartarelli publicerades 2016 som A Voyage Around My Room . 2021 släppte en grupp slovenska möbeldesigners en rad möbler inspirerade av boken; de uppgav att möblerna var avsedda att öka ägarens känsla av välbefinnande.