Direktivet om elektronisk kommunikation 2018

Elektronisk kommunikationskoddirektivet ( 2018/1972 ) är ett direktiv i EU-rätten , som reglerar elektroniska kommunikationsnät och -tjänster.

Bakgrund

ECC antogs i december 2018 och konsoliderade och reformerade det befintliga regelverket. År 2020 var medlemsländerna tvungna att anpassa sina telekommunikationsbestämmelser i enlighet med ECC.

Lagarna i koden fanns tidigare i direktivet om telekompaket och samhällsomfattande tjänster 2002/22/EG, och sedan direktivet om elektronisk kommunikation 2009 och direktivet om samhällsomfattande tjänster 2009.

Innehåll

Direktivet om elektronisk kommunikationskod innehåller följande normer.

Del I, om regulatorer

Titel I
  • Artikel 2 omfattar definitioner
  • Artikel 3 omfattar allmänna mål, såsom att främja anslutning, konkurrens, den inre marknaden, medborgarnas intressen.
Avdelning II, om tillsynsmyndigheter
  • Artikel 5 kräver att en "behörig myndighet" ansvarar för att reglera kommunikationsmarknader, inklusive åtkomst- och sammankopplingsskyldigheter, tvistlösning, tilldelning av radiospektrum, skydd av slutanvändares rättigheter, övervakning av marknaden och "konkurrensfrågor rörande öppen internetåtkomst", tillhandahåller samhällsomfattande tjänster och möjliggöra nummerportabilitet.
  • Artikel 6 kräver att medlemsstaternas tillsynsmyndigheter är oberoende.
  • Artikel 7 kräver att tillsynschefer utses för minst tre år och avskedas endast för att de inte har fullgjort sina uppgifter enligt lag, av allmänna skäl.
  • Artikel 8 kräver politiskt oberoende.
  • Artikel 10 kräver deltagande i organet för europeiska tillsynsmyndigheter för elektronisk kommunikation
  • Artikel 11 kräver samarbete med andra myndigheter.
  • Artikel 12 kräver att användning av elektroniska kommunikationsnät är tillåten.
  • Artikel 13 kräver att villkoren är icke-diskriminerande, proportionerliga och öppna
  • Artikel 17 kräver separata redovisnings- och finansiella rapporter för driften av ett elektroniskt kommunikationsnätverk från annan verksamhet.

Del II, om nätverk

Marknadsinträde, auktorisation
  • Artikel 46, bör medlemsstaterna fastställa villkor för användning av en trådlös telegrafistation eller användning av apparater, såvida de inte är undantagna.
Tillgång för andra till nätverk
  • Artikel 61–62 bör medlemsstaterna uppmuntra tillträde och sammankoppling för att främja konkurrens och maximal nytta för slutanvändarna. Särskilda uppgifter för företag med betydande marknadsinflytande.
  • Artiklarna 68-73 kräver olika standarder för att fastställa villkor
  • Artikel 71 och 77-79 om redovisning och funktionell separation.
  • Artikel 74 säger att en tillsynsmyndighet kan ha skyldigheter för kostnadstäckning och priskontroll
Tillhandahållande av tjänster
  • Artikel 84 säger att medlemsstaterna ska "säkerställa att alla konsumenter i deras territorier har tillgång till ett överkomligt pris, i ljuset av specifika nationella förhållanden, till en tillgänglig adekvat bredbandstjänst för internetåtkomst och till röstkommunikationstjänster med den kvalitet som anges i deras territorier , inklusive den underliggande anslutningen, på en fast plats."

Genomförande

Europeiska kommissionen beslutade den 6 april 2022 att hänskjuta 10 medlemsstater till EU-domstolen för deras underlåtenhet att helt införliva och meddela kommissionen att deras stater fullt ut uppfyller EECC-direktivet enligt artikel 260.3 i fördraget och har begärt att domstolen skall ålägga dem ekonomiska sanktioner för underlåtenheten.

2013 års ändring av det radiospektrumpolitiska programmet användes som grund för avsnittet om radiospektrum.

Se även

Anteckningar

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Electronic_Communications_Code_Directive_2018&oldid=1131256184 "