Direktiv om deltidsarbete från 1997

Deltidsarbetsdirektivet 97/81/EG är ett av tre EU-direktiv som reglerar atypiskt arbete. Vid sidan av visstidsanställningsdirektivet och byrådirektivet är syftet att säkerställa att personer som inte har kontrakterats för fasta anställningar trots allt garanteras en miniminivå av likabehandling jämfört med heltidsanställd personal.

Innehåll

Artikel 1 i direktivet anger dess syfte att genomdriva ramavtalet mellan EFS, UNICE och CEEP. Detta ger upphov till de olika bestämmelserna om tidsbegränsade arbetstagares rättigheter i direktivet.

• Enligt klausul 2(2) kan medlemsstaterna av objektiva skäl utesluta vissa kategorier av tillfälliga arbetstagare, efter samråd med arbetsmarknadens parter.
• punkt 3.2 "Uttrycket "jämförbar heltidsarbetare" avser en heltidsarbetare i samma verksamhet som har samma typ av anställningsavtal eller anställningsförhållande, som är engagerad i samma eller liknande arbete/yrke, med vederbörlig hänsyn. hänsyn tas till andra överväganden som kan inkludera senioritet och kvalifikationer/färdigheter. Om det inte finns någon jämförbar heltidsanställd på samma verksamhetsställe, ska jämförelsen göras med hänvisning till det tillämpliga kollektivavtalet eller, om det inte finns något tillämpligt kollektivavtal, i enlighet med nationell lagstiftning, kollektivavtal eller praxis.”
• punkt 4.1 "När det gäller anställningsvillkor ska deltidsanställda inte behandlas på ett mindre förmånligt sätt än jämförbara heltidsarbetande enbart för att de arbetar deltid om inte annan behandling är motiverad av objektiva skäl." (4) Genom kollektivavtal kan arbetsmarknadens parter tillämpa villkor för tillträde baserat på tjänstgöringstid, arbetad tid eller inkomst.
• klausul 5(1) bör medlemsstaterna identifiera och se över hinder för deltidsarbete (2) en arbetstagares vägran att gå från heltid till deltid, eller på andra sätt, bör inte vara ett skäl för uppsägning (3) arbetsgivare bör ge övervägande av förfrågningar om jobböverföring i och utanför deltidsarbete, tillhandahålla information till arbetstagarrepresentanter om lediga platser i och utanför deltidsarbete, underlätta tillgången till det och tillhandahålla yrkesutbildning till deltidsarbetande.
• klausul 6.1 kan lagen i en medlemsstat vara mer gynnsam för deltidsarbetande.

I skäl 16 klargörs också att odefinierade termer bör definieras "i enlighet med nationell lagstiftning och praxis".

Genomförande

EU:s rättspraxis

• R (Seymour-Smith och Perez) mot Secretary of State for Employment [1999] 2 CMLR 273 [1999] IRLR 253 (C-167/97) och [2000] IRLR 263
• Wippel v Peek & Cloppenburg GmbH & Co KG [2005] IRLR 211 (C-313/02)

Storbritannien

för deltidsarbetare (förebyggande av mindre gynnsam behandling) från 2000 implementerade direktivet i brittisk lag, utan att det verkar gå utöver miniminivån. I det ledande fallet, Matthews mot Kent & Medway Towns Fire Authority, fann House of Lords att en grupp deltids- och heltidsbrandmän var jämförbara, även om deltidsbrandmännen inte utförde det administrativa arbetet för den fullständiga -tidspersonal.

• McMenemy v Capita Business Ltd [2007] IRLR 400
• Sharma mot Manchester City Council [2008] IRLR 336

Se även

• ILO :s konvention om deltidsarbete 1994 ( c 175 )
• ILO:s rekommendation om deltidsarbete 1994 ( nr 182 )

Anteckningar

• A Manning och B Petrongolo, 'The Part-Time Pay Penalty for Women in Britain' (2008) 118 The Economic Journal F28
• M Jeffrey, "Går du inte riktigt till jobbet?" (1998) 27 ILJ 193
• Aileen McColgan, "Missing The Point?" (2000) 29 ILJ 260, 267