Den fåfänga lilla musen

Den fåfänga lilla musen ( spanska : La Ratita Presumida ) är en folksaga om en liten mus och hennes många friare.

Varianter

Det finns många varianter av denna berättelse. I vissa versioner av sagan förförs hon-musen av svaret från katten, som sött jamar när han frågas vad han ska göra på natten. I denna version gifter hon-musen sig med katten, och hon äts vanligtvis av katten på bröllopsnatten, men inte alltid.

Andra varianter har en tredje del där han-musen faller i en buljong och dör, och även det finns en fjärde del, där alla vänner till hon-musen skadar sig själva genom att på något sätt beskriva sina handlingar med en jingel, eftersom de känner synd om henne. Var och en av dessa karaktärer ökar allvaret i sina självdestruktiva handlingar, sjunger en annan jingel, men med paralleller med den föregående.

Berättelsens huvudperson kan också ha olika representationer, som en liten myra eller en liten kackerlacka.

Ursprung

Denna berättelse verkar ha sitt ursprung i den muntliga traditionen och senare flyttats till en litterär form. Återigen kan dess litterära form ha gett upphov till olika variationer. Den tidigaste referensen till denna berättelse finns i Fernán Caballeros Lágrimas ( 1839) och La Gaviota (1856), men hela berättelsen skrivs inte förrän senare, i hennes sammanställning av berättelser Cuentos, oraciones, adivinanzas y refranes populares (1877) . I denna tidiga version är den lilla hon-musen faktiskt en liten myra, men hon gifter sig fortfarande med en mus, som heter Ratón Pérez . Denna lilla mus ("ratón" på spanska), skulle senare inspirera Padre Coloma , som skulle göra honom till en del av den spanska traditionella folkloren genom att förvandla honom till en sorts tandfe .

Fernán Caballeros version har de fyra delarna som förklaras i föregående avsnitt. Den tredje och fjärde delen har en stark parallellitet med den engelska sagan Titty Mouse och Tatty Mouse, först samlade i Joseph Jacobs English Fairy Tales (1890). Joseph Jacobs hittade 25 varianter av samma droll utspridda över världen från Indien till Spanien, och diskuterar olika teorier om dess ursprung.

En andra litterär referens finns i Carmen Lyras Cuentos de mi tía Panchita (1920), där hon, även om hon erkänner att det är samma berättelse som Fernán Caballeros, lämnar utrymme för ett orientaliskt eller afrikanskt ursprung. Faktum är att sagan heter La Cucarachita Mandinga ( Mandinga, den lilla mörten ) och Mandinga är bara ett annat namn för Mandinka-folket . Detta leder till att man tror på vissa influenser från slavarna som hämtats från Afrika. Berättelserna i boken blev en del av Costa Ricas folklore, men den lilla mörten är också känd på Kuba, Mexiko och Panama. I Panama blev det ännu viktigare eftersom det är en viktig del av panamansk folklore efter att den förvandlades till en barnteaterpjäs av Rogelio Sinán och med musik av Gonzalo Brenes.

I vissa versioner är kackerlackan inte Mandinga utan Mondinga och i den kubanska och karibiska versionen verkar det vara Martina . Dessutom kan representationen av huvudpersonen också ändras från land till land, förmodligen beroende på det större inflytandet från Carmen Lyra eller Fernán Caballero. Puerto Rican Pura Belprés version (som hennes mormor berättade för henne) var den första som publicerades i USA, översatt som Perez och Martina: a Puerto Rican Folktale (1932). 1936 publicerade Saturnino Calleja en annan version La hormiguita se quiere casar , där musen räddades från buljongen av den lilla myran.

Det finns ett par samtida versioner som är värda att nämna, eftersom de lätt kan hittas i barnbokhandeln: Daniel Moretons version ( La Cucaracha Martina: a Caribbean folktale ), som verkar slå rot i Belpres version och Joe Hayes version, som har ersatt mörten med en fjäril i sin berättelse Mariposa: fjärilen eller Mariposa Mariposa: den glada sagan om fjärilen La Mariposa

Pedagogiskt värde

Strukturen i den här berättelsen gör den lämplig för personalisering och anpassning till de speciella barn som hör den. Det är också användbart att lära barn om djur och deras olika ljud. Fara kan läras att förknippas med föremål genom att nämna föremål som kan skada dem eller saker de inte borde leka med.

externa länkar