Candidus (fl. 793–802)

För en samtida, se Candidus av Fulda .

Candidus var namnet som gavs till den anglosaxiska Wizo eller Witto av Alcuin , vars lärde han var och med vilken han reste till Gallien 782. Han är författare till flera filosofiska texter som felaktigt tillskrivs av tidigare forskare till benediktinermunken Brun Candidus av Fulda , författaren till vita av Abott Eigil av Fulda . Men nyare forskning om manuskripttraditionen som ger tydliga bevis intygade författarskapet av Candidus Wizo, den lärde lärjungen till Alcuin. Baserat på sin djupa kunskap om den helige Augustinus av Hippos verk försökte han ge bevis på guds existens, att visa att guds okroppsliga natur är tänkbar endast med hjälp av det andliga ögat och utesluter varje möjlighet att betrakta honom med hjälp av kroppsliga ögon och för att belysa problemet med att inkarnationen förklarar dess behov med svagheten i den mänskliga kognitionen. På slottsskolan var han lärare åt Gisla, systern, och Rodtruda, dotter till Karl den Store. När Alcuin gick till Tours (796) var Candidus hans efterträdare som mästare på palatsskolan. Alcuins aktning för Candidus visas genom att han tillägnade sin kommentar om Predikaren till sina vänner Onias, Fredegisus och Candidus.

Verk av Candidus

  • Dicta Candidi (Ineichen-Eder 1978, s. 195–197, Nr. 9-12; 21-28; 30; Marenbon 1981, s. 152–166; Dolbeau 1997)
  • Dicta de imagine dei . (Migne, Patrologia latina 101, kol. 1359–1360; Ernst Dümmler, i: Monumenta Germaniae Historica Epistolae 5, s. 615–616)
  • Opusculum de passione Domini (Migne, Patrologia latina 106, kol. 57-104)
  • Epistola num Christus corporeis oculis deum videre potuerit (Migne Patrologia Latina 106, kol. 103-108 ; Ernst Dümmler, i: Monumenta Germaniae Historica Epistolae 4, s. 557–561)
  • Sermones (inedita; jfr Jones 2005).

Bibliografi

  • Revue des études juives , Société des études juives (Frankrike), 1955.
  • Bernhard Blumenkranz, Juifs et chrétiens dans le monde occidental , 2006, sid. 272.
  • François Dolbeau, Le Liber XXI sententiarum (CPL 373). Édition d'un texte de travail, i: Recherches augustiniennes 30, 1997, s. 113–65.
  • Christine E. Ineichen-Eder, Theologisches und philosophisches Lehrmaterial aus dem Alkuinkreise, i: Deutsches Archiv für Erforschung des Mittelalters 34, 1978, s. 192–201.
  • Christine E. Ineichen-Eder, Künstlerische und literarische Tätigkeit des Brun Candidus von Fulda, i: Fuldaer Geschichtsblätter 56, 1980, s. 201–217, esp. s. 205–209.
  • Christine E. Ineichen-Eder, The Authenticity of the "Dicta Candidi", "Dicta Albini" och några relaterade texter, i: Michael Herren (Ed.), Insular Latin Studies. Uppsatser om latinska texter och manuskript från de brittiska öarna: 500-1066. Toronto 1981, s. 179–193.
  • Christine E. Ineichen-Eder, Candidus Nr. 5, i: Lexikon des Mittelalters, vol. 2, 1983, kol. 1432–1433.
  • Christopher A. Jones, "Predikningarna som tillskrivs Candidus Wizo." I: Katherine O'Brien O'Keeffe, Andy Orchard (Eds.): Latin Learning and English Lore: Studies in Anglo-Sa xon Literature for Michael Lapidge, vols. 1-2, Toronto 2005, vol. 1, s. 260–83.
  • Christopher A. Jones, CANDIDUS (WIZO, WITTO, WITHSO, *HWITTA), i: Bede.net. [1] Arkiverad 3 mars 2016 på Wayback Machine
  • John Marenbon , From the Circle of Alcuin to the School of Auxerre: Logic, Theology and Philosophy in the Early Middle Ages (Cambridge Studies in Medieval Life and Thought 3rd ser. 15), Cambridge 1981.
  • Heinz Löwe, Zur Geschichte Wizos, i: Deutsches Archiv für Geschichte des Mittelalters 6, 1943, s. 363–373
  • John Marenbon, "Alcuin, konciliet i Frankfurt och början av medeltida filosofi." I: Rainer Berndt (Ed.), Das Frankfurter Konzil von 794. Kristallisationspunkt Karolingischer Kultur (Quellen und Abhandlungen zur Mittelrheinischen Kirchengeschichte 80. Mainz), vols. 1-2, Mainz 1997, vol. 2, s. 603–615.

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Candidus_(fl._793–802)&oldid=1125712759 "