Bartholda van Swieten

Bartholda van Swieten (2 april 1566, Haag – 15 oktober 1647, Haag) var en holländsk adelsman och diplomat som agerade som officiell medlare mellan Nederländerna och de spanska Nederländerna från 1615 till 1629. Hon är föremål för skönlitteratur, en pjäs och den holländska romanen Een haagsche joffer (1856). Hennes karriär som diplomat var högst ovanlig för hennes kön i 1600-talets Europa.

Liv

Van Swieten var dotter till Adriaan van Swieten (1532–1584), guvernör i Gouda , och Josina van Naaldwijk (1540–1575). Hon gifte sig med Floris T'Serclaes (1540–1612), fogde i Schoonhoven , 1588. Hon var katolik och tillhörde en familj som lämnade södern efter att ha ställt sig på protestanternas sida, men efter freden 1609 reste hon fram och tillbaka mellan de fria och de spanska Nederländerna, eftersom hon hade egendom i de spanska Nederländerna, där även hennes döttrar bodde.

Van Swietens frekventa resor och goda förbindelser gjorde henne till en populär budbärare mellan de två territorierna, och 1615 fick hon titeln generaldirektör av Nederländerna när hon ombads sköta ett uppdrag angående en värdefull matta. 1621 skötte hon förhandlingarna mellan härskaren av Nederländerna, Maurice, Prins av Orange , och regenten av de spanska Nederländerna, Albert VII, ärkehertig av Österrike i Bryssel , angående myndigheten över några av provinserna. Efter detta användes hon regelbundet som diplomat och budbärare mellan de båda domstolarna; hon fick den formella befogenheten att utfärda förhandlingar om statliga angelägenheter och hennes utgifter täcktes av staten. 1624 var hon ansvarig för en förhandling angående fångväxling. Hennes sista betalda uppdrag utfördes 1629. Hon dog i Haag .

Frankrike var imponerat av van Swietens förmåga, och ärkehertig Albert arbetade bra med henne, men Venedig förlöjligade henne, och hennes uppdrag där var sällan framgångsrika, eftersom spänningen mellan de två territorierna var för stor vid denna tidpunkt.

Se även

Catharina Stopia , en annan samtida kvinnlig diplomat

Digitaal Vrouwenlexicon van Nederland
Charles Poplimont, La Belgique héraldique, deel 11 (Parijs 1867) 31-33.
HJ Schimmel, Een haagsche joffer. Historische schets uit de zeventiende eeuw (Amsterdam 1856).
De Navorscher 19 (1869) 434-438.
RC Bakhuizen van den Brink, 'Twee historische romans', i: Idem, Studiën en schetsen over vaderlandsche geschiedenis en letteren, deel 3 (Den Haag 1876) 385-400.
A. Waddington, La République des Provinces-Unies: & les Pays-Bas Espagnols de 1630 à 1650, deel 1 (Parijs 1895) 58-60.
Relazioni Veneziane. Venetiaansche berichten over de Vereenigde Nederlanden van 1600-1795, PJ Blok ed. (Den Haag 1909) 236.
P. Geyl, Christofforo Suriano, bosatt van de Serenissime Republiek van Venetië i Den Haag, 1616-1623 (Den Haag 1913) 312-315.
J. Cuvelier, 'La correspondance secrète de l'Infante Isabelle (1621-1633)', Bulletin de l'Institut Historique Belge de Rome (1926) 103-119, aldaar 108-109.
L. Cnockaert, Giovanni-Francesco Guidi di Bagno, nuntius te Brussel (1621-1627) (Bryssel 1956) 94.
JJ Poelhekke, T'uytgaen van den Trêves: Spanje en de Nederlanden 1621 (Groningen 1960) 73-80, 150-154.
AJ Veenendaal sr., Johan van Oldenbarnevelt. Bescheiden betreffende zijn staatkundig beleid en zijn familj, deel 3: 1614-1620 (Den Haag 1967).
A. Alberts, De Hollanders kom ons mörda. De scheiding tussen Noord- en Zuid-Nederland, 1585-1648 (Amsterdam 1975) 47-49.
Jonathan I. Israel, Nederländska republiken och den latinamerikanska världen, 1606-1661 (Oxford 1982) 75-77, 83, 154-157.
Resolutions Staten-Generaal 1626-1630. URL: www.inghist.nl/Onderzoek/Projecten/BesluitenStaten-generaal1626-1651 [laatst geraadpleegd november 2009].