Bandhuvud

I spektroskopi är ett bandhuvud den abrupta kanten på ett spektroskopiskt band . När ett band beskrivs som nedbrytande till det violetta betyder det att för våglängder över bandhuvudets våglängd är spektrumet mörkt då bandet plötsligt stannar (strax ovanför/efter huvudet), och under våglängden är ljusstyrkan på bandet försvagas gradvis. Ett band som degraderas till det röda betyder omvänt att bandhuvudet är en nedre våglängdsgräns för bandet, och det tonar av mot längre våglängder, som i synligt ljus är den röda änden av spektrumet.

Om ett bandspektrum undersöks med hög upplösning består det av många linjer . Vid ett bandhuvud ökar siffrorna ofta till en gräns, annars kan en serie linjer närma sig från ena sidan och sedan vända vid bandhuvudet. Linjerna staplas ovanpå varandra vid bandhuvudet och får inte ses separat. De har blivit olösliga .

Dubbelt huvud

Två band kan överlappa med huvudet på ett ovanpå ett annat band eller nära varandra. Detta kan ge ett stegvis utseende. De två bandhuvudena nära varandra kallas ett dubbelhuvud.

Huvudlöst band

Ett huvudlöst band tonar av i båda ändar med ett maximum någonstans i bandet.