Atens biennal

Logotyp

Atenbiennalen (abbr. AB ) är ett internationellt kulturevenemang som hålls vartannat år på olika platser i Aten och består av en storskalig utställning och ett mångsidigt program med sidoevenemang, såsom föreställningar, workshops, föreläsningar etc. Det är en av de största internationella konstevenemangen inom samtida kultur i Grekland och det har erkänts som ett av de mest betydelsefulla och innovativa kulturinitiativen i Europa av European Cultural Foundation ( 2015 ECF Princess Margriet Award for Culture).

Det arrangeras av Athens Biennial Non-Profit Organization, som grundades av Xenia Kalpaktsoglou, Poka-Yio och Augustine Zenakos i november 2005 och som också leddes av dem fram till 2011. Xenia Kalpaktsoglou och Poka-Yio fungerade som medregissörer fram till 2016 och från dess till idag regisseras av Poka-Yio.

Atenbiennalen fungerar som ett observatorium för kollektiva frågor och som en plattform för beteckningen av den atenska metropolens samtida kultur inom ett internationellt nätverk av storskaliga periodiska samtidskonstevenemang. Varje utgåva definieras av olika koncept och kuratorteam, som tar fram den politiska tidsandan och lyfter fram samtida frågor som rör både det internationella och det lokala sociokulturella sammanhanget. Sedan den 1:a upplagan "Destroy Athens" till den senaste "ANTI" främjar AB experimentella format och olika kuratoriska tillvägagångssätt och kopplar samman den lokala konstnärliga produktionen med den internationella konstscenen för samtidskonst.

Atenbiennalen har bidragit till etableringen av Aten som en viktig kulturell destination för samtidskonst, i nivå med Europas största huvudstäder. Hittills har den presenterat sex upplagor där över 800 konstnärer och teoretiker, internationella och grekiska, har deltagit, och mer än 127 nya konstproduktioner har beställts eller uruppförts. AB har lockat mer än 315 000 besökare från Grekland och utomlands, inklusive tusentals konstproffs och internationella journalister.

Upplagor

• AB1: DESTROY ATHENS (2007)
• AB2: HEAVEN (2009)
• AB3: MONODROME (2011)
• AB4: AGORA (2013)
• AB5to6: OMONOIA (juni 2015 – februari 2017)
• AB6: ANTI (2018)
• AB7: ECLIPSE (våren 2021)

European Biennial Network

Atenbiennalen grundade European Biennial Network (EBN) 2007, en samarbetsstruktur som syftar till att främja dialog, interaktion och samarbete mellan samtidskonstbiennaler i Europa. EBN har för avsikt att använda kunskapen, erfarenheten och mängden information som samlas in av arrangörer av storskaliga periodiska konstevenemang för att stödja kommunikation och rörlighet för konstnärer och konstproffs.

2015 Prinsessan Margriets pris för kultur

Under 2015 valdes Atenbiennalen av ECF (Europeiska kulturfonden) till Princess Margriet Award for Culture för sitt arbete med att bygga på den offentliga sfären, skapa ett välbehövligt öppet utrymme för konstnärlig fantasi, såväl som för dess kulturella bidrag i skapa ett demokratiskt Europa.

Som European Cultural Foundation hänvisar till:

"Atenbiennalen har ombildat modellen för biennalen som ett utrymme för kulturell debatt och gräsrotsorganisering i det samtida Grekland. Den har återuppfunnit konstbiennalen som en struktur som möjliggör nya former av solidaritet mellan lokala och internationella kultursamhällen och ett bredare samhällsengagemang. Den senaste biennalen 2013 anordnades i formatet en Agora, som i gamla tider hänvisade till en samlingsplats som hade överlappande sociala, affärsmässiga och politiska användningsområden. Biennalen tog ett innovativt kollektivt kuratoriskt synsätt som radikalt bryter från en konsumentorienterad modell för utställningsskapande. Inför kraftiga nedskärningar i finansieringen bevisar Atenbiennalen kraften i självorganisering och att bygga en gemensam grund genom kultur.”

AB1: DESTROY ATHENS (2007)

Den första upplagan av Atenbiennalen, med titeln "Förstör Aten", presenterades 2007. Utställningen kurerades av XYZ (kuratoraliaset Xenia Kalpaktsoglou, Poka-Yio och Augustine Zenakos) och den ägde rum i Technopolis, Athens stad. , från 10 september till 2 december 2007, med deltagande av totalt 110 artister. Tjugofem nya konstverk producerades av den 1:a Atensbiennalen, medan flera verk hade världspremiär eller Europapremiär i Aten. Dessutom ägde en serie parallella utställningar, visningar och liveevenemang rum i det omgivande området av huvudutställningsplatsen.

Inom ramen för den 1:a Atenbiennalen hölls även några ytterligare aktiviteter inför utställningen, såsom den internationella konferensen "Prayer for (Passive?) Resistance", som ägde rum i Atens gamla parlament den 17 & 18 februari , 2007, såväl som två onlineprojekt: artwave radio, en artistdriven onlineradiostation som gav en liveljudarena för originalljudkonstprojekt, intervjuer, föredrag och ljudinspelningar som skapats specifikt för att sändas, och en. Aten samtida konstrecension, en månatlig tvåspråkig onlinetidning med teoretiska essäer, utställningsrecensioner, intervjuer och bokrecensioner.

FÖRSTÖR ATHEN var ett försök att utmana de sätt på vilka identiteter och beteenden bestäms genom stereotypa beskrivningar. Föreställningen om Aten – som den arketypiska staden som har blivit emblematisk när det gäller stereotyper – användes som en metafor för denna känsla av extra beslutsamhet eller instängdhet som stereotypen tillfogar den personliga känslan av identitet och socialt beteende. DESTROY ATHENS syftade till att fungera som en progression genom olika teman, där element ständigt motsäger, krockar eller tar ut varandra. Successiva insikter och desillusioner utgör ett fragmenterat erkännande av en återvändsgränd, en sorts värld, en dystopisk miljö av konceptuella Waste Lands.

”FÖRSTÖR ATHEN berättar en historia. En berättelse om brott och återvändsgränder, som framgår av en helt empirisk observation: vi, var och en av oss, föremål för varje handling och varje samvete är byggt genom andras ögon. Vad som är viktigt är att det inte konstrueras av andra - det är allt en intern angelägenhet: subjektet bygger sitt eget jag, men dess byggmaterial är andras uppfattning. Och detta faktum är förutsättningen för varje erkännande, kollektivitet, anslutning, deltagande, känsla av gemenskap. Denna förutsättning är en nödvändighet, men samtidigt som subjektet känner den, lever den och är beroende av den, kommer den aldrig att acceptera den: vi vill aldrig bli vad vi är; vi hävdar rätten att inte vara vad vi är. Ruptur lurar ständigt i möjligheten att hävda vägran: vid varje ögonblick har vi rätt att förneka förutsättningen för kollektivitet och avskaffa varje koppling eller relation. Berättelsen är uppdelad i sex kapitel eller "dagar" efter de sex dagarna av skapelsen." –XYZ [Utdrag ur kuratortexten]

AB2: HEAVEN (2009)

Den andra upplagan av Atenbiennalen, med titeln "Heaven", var tänkt som en mångfacetterad samtidskonstfestival som sträckte sig längs Atens kustlinje. Den hölls i öppna och slutna utrymmen längs den atenska kusten i Palaio Faliro, inklusive strandpromenaden och den omgivande parken tillsammans med Floisvos-byggnaden, från 15 juni till 4 oktober 2009. Huvudplatsen var byggnaden för olympiska fastigheter i Plateia Nerou , använd för första gången sedan 2004.

XYZ (Xenia Kalpaktsoglou, Poka-Yio, Augustine Zenakos), grundarna och konstnärliga ledare för Atenbiennalen, bjöd in en eklektisk grupp av konstproffs att begrunda ämnet HIMLEN. Den mångfaldiga bildkonsten och de performativa interventionerna i de offentliga utrymmena kurerades av koreografen och scenregissören Dimitris Papaioannou och bildkonstnären Zafos Xagoraris, medan en serie utställningar, installationer, offentliga interventioner och projekt kurerades av Chus Martínez, chefskurator för MACBA (Barcelona ) ) på den tiden, och de oberoende curatorerna Cay Sophie Rabinowitz, Nadja Argyropoulou, Christopher Marinos och Diana Baldon. Ett rikt program med visningar, uppträdanden och musikevenemang/konserter kompletterade utställningarna under sommaren.

HIMLEN som ett brett ämne berörde föreställningar som förlorad oskuld, natur och ekologi, utopier och ideala samhällen. Utifrån den utgångspunkten inleddes en dialog som reflekterade över själva temat samt metodiken kring storskaliga periodiska utställningar. De sex utställningarna på den andra Atenbiennalen tog formen av autonoma förhållningssätt till det breda ämnet som ändå kommunicerade kreativt och gjorde anspråk på en viss narrativ sammanhållning.

"De säger att en människokropp blir tjugoen gram lättare när den väl har upphört att leva. Det är så mycket en själ väger. Även om ingen vetenskap skulle bekräfta detta, och även om inte alla människor tror att Gud någonsin andades på Adam, känner de flesta av dem förmodligen vid ett eller annat tillfälle att det på något sätt måste finnas en "essens" av livet, något mer än bara en kropp, något som kapslar in allt vi är.

Detta blir därför en metafor för det immateriella, det som finns där och gör att något är mer än en summa av dess delar, men kan aldrig isoleras, aldrig separeras som ingrediens. Således är 'själ' vad vi har kvar när allt annat är borta, 'själ' är det som kan bära oss genom till synes oöverstigliga svårigheter, 'själ' är det som gör musik till mer än en rad olika ljud, en föreställning mer än en artikulation av handlingar. Mycket mer än en religiös föreställning kan 'själ' representera vår tro på allt som betyder något, allt som förtjänar att fortsätta.”

–XYZ [Anmärkningar om utställningskonceptet]

AB3: MONODROME (2011)

Den tredje upplagan av Atenbiennalen, med titeln "Monodrom", kurerades av den kända curatorn och konstteoretikern Nicolas Bourriaud och curatorduon X&Y (Xenia Kalpatsoglou och Poka-Yio). Den ägde rum på olika platser runt om i Aten från 23 oktober till 11 december 2011. Den största delen av utställningen samt ett mångsidigt program med liveevenemang, uppträdanden, workshops och föreläsningar hölls i Diplareios School. Utställningen var också värd i ett komplex av arenor och museer i Eleftherias Park (Park of Liberty), inklusive Arts Center och Eleftherios Venizelos Museum, centrala platser i modern grekisk historia.

Den 3:e Atenbiennalen 2011 MONODROME ansågs vara den sista delen av en trilogi som började med DESTROY ATHENS 2007 och fortsatte med HEAVEN 2009. Den ritades av Walter Benjamins liv och arbete och inspirerades av hans bok med samma titel (Envägsriktig) Street, 1928). MONODROME är en narrativ sändning från historiska platser i centrala Aten och artikulerar en imaginär dialog mellan Den lille prinsen och Walter Benjamin. När de intellektuella reträtterna besegras inför den eskalerade nöden, fortsätter den lille prinsen att ifrågasätta detta tillstånd med den avväpnande oskulden och ett barns klarspråkiga djärvhet.

MONODROME förverkligades trots krisen som drabbar Grekland hårt. Tillverkad i ett undantagstillstånd, och genom synergi mellan alla deltagare och en stor grupp volontärer, satte MONODROME ihop de olika bitarna i ett utforskande pussel och tog upp "här och nu". Samtidigt försökte utställningen ifrågasätta historiska berättelser som har fungerat som diktum av den grekiska sociopolitiska och estetiska identiteten och resulterat i landets eviga suspension mellan ett 'före' (tradition) och ett 'efter' (modernisering). Eftersom Aten vanligtvis uppfattas och främjas som en emblematisk stad, är Aten idag epicentrum för den grekiska omvälvningen, en plats för massiva demonstrationer och offentliga diskussioner.

Den 3:e Atenbiennalen bestod av tre sammanflätade lägen: MONODROME-utställningen och -projekten, MONODROME-debatten, en pågående samling föreläsningar, intervjuer, diskussioner och performativa presentationer som ägde rum i Diplareios skolas auditorium och MONODROME onlinekanal, en onlinekanal plattform som överförde (a) den pågående dokumentationen av MONODROME-utställningarna och tidsbaserade evenemang och (b) MONODROME-debattprogrammet. Dessutom inkluderades en serie utställningar och evenemang organiserade av kulturinstitutioner, museer och gallerier i Aten i MONODROME Parallel Events.

AB4: AGORA (2013)

Den fjärde upplagan av Atenbiennalen, med titeln "Agora", hölls från 28 oktober till 11 december 2013 på den tidigare Atensbörsen . AB4 kurerades, producerades och realiserades av en namnlös och tillfällig grupp konstnärer, curatorer, teoretiker och praktiker inom de kreativa industrierna. AGORA var alltså ett kollektivt experiment, resultatet av en jäsningsprocess mellan professionella med olika bakgrunder. Det som betydde mest för dem som deltog i ett sådant experiment är en delad känsla av ansvar och en vilja att samproducera mening.

Med tanke på att 2011 var året då vi protesterade och drömde farligt, fick 2013 oss att tänka lyhört och komma med användbara idéer och förslag. Vid en tidpunkt när finanskrisen i Grekland och på andra håll nådde sin höjdpunkt var den fjärde Atenbiennalen tvungen att svara på denna dystra situation genom en relevant fråga: Vad nu? Medan MONODROME försökte reflektera över modern grekisk historia och ursprunget till krisen, gav sig AGORA ut för att utforska kreativa alternativ till ett tillstånd av konkurs.

Med tanke på denna vändpunkt satte AB4 igång samarbetsprocessen för att producera en utställning. Med titeln AGORA reflekterade den över hur en biennal måste fungera under de nuvarande socioekonomiska omständigheterna. Genom att använda den tomma byggnaden på den tidigare Atensbörsen som huvudplats föreslog AB4 AGORA inte bara som en plats för utbyte och interaktion, utan också som en idealisk miljö för kritik. I motsats till en idealiserad bild av den antika agoran, pekade denna nya AGORA på en radikal omorientering i tänkandet – en som medför bedömning, brister och konflikter.

AGORA byggde på föreställningarna om församlingen och församlingen. Tänkt både som en levande organism och ett utsökt lik, formulerades den genom en rad föremål, samarbetsevenemang, föreställningar, rundabordssamtal, filmvisningar, workshops och utbildningsprogram. I AGORA framkallade verk och teser det som behövdes i just detta ögonblick: en engagerad subjektivitet, ett upptäckande av aktuella attityder, en omvärdering av konstnärliga strategier, en dekonstruktion av mystifierande berättelser.

AB5to6: OMONOIA (2015–2017)

Den femte upplagan av Atenbiennalen, med symboliskt titeln "Omonoia" (konkord), startade sin verksamhet i juni 2015 och pågår i nästan två år, fram till februari 2017, runt Atens ikoniska centrala torg, Omonoia, med det historiska Bagkeion Hotel som dess bas. AB5to6 expanderade också över det bredare området Omonoia genom samarbeten med kulturinstitutioner, oberoende konstutrymmen, yrkesverksamma och småskaliga företag, såsom Greklands nationalteater, Unit of Innovation and Entrepreneurship (IEU) vid Athens School of Fine Arts ( ASFA), Exile Room, BIOS – Romantso etc.

Under 2015 reviderade Atenbiennalen – ständigt intuitivt mot institutionen av biennaler – sin identitet genom att förlänga dess varaktighet till två år. Genom att överbrygga det förflutna till nuet och framtiden och genom att bygga vidare på sin framgångsrika tidigare utgåva uppstod AB5 både som en reaktion på rådande politiska och sociala förhållanden och som ett behov av att aktivera allmänheten genom konst och samtida teoretiska synpunkter.

Till skillnad från traditionella biennalformat kombinerade Massimiliano Mollonas roll som programledare teori, kurator och processbaserade urbana interventioner. Med tanke på det kritiska historiska ögonblicket fokuserade den 5:e Atenbiennalen på brännande frågor som framväxten av alternativa ekonomier, det performativa i det politiska och inrättandet av institutioner som omdefinierar systemstrukturerna och dess redan existerande modeller, samtidigt som man lyfte fram den nuvarande syn på samtidskonst. OMONOIA fungerade som ett institutionellt rum där det politiska sfären omarbetas genom konstens linser, och OMONOIA var värd för olika kulturella och aktivistiska grupper som behandlade frågor om samproduktion, självorganisering och urban gemensamhet. Dessa möten, laboratorier och diskussioner var de experimentella "motorerna" för Atenbiennalen, värd för två internationella konferenser, många föredrag, uppträdanden, offentliga interventioner och konstverk.

AB6: ANTI (2018)

Förspel: Waiting for the Barbarians

Hösten 2018 markerade ett decennium av kris där Aten har varit en inkubator av revolt, opposition, reaktion och regression. Den 5 april 2017 deklarerade Atenbiennalen ett strategiskt uppskjutande av AB6 under ett år av "Active Waiting", vilket var tänkt som en lekfull övning på den politiska fantasin av storskaliga periodiska utställningar och fungerade som ett förspel till ANTI. Atenbiennalens kontor flyttade till Bagkeion Hotel och organiserade en rad performativa evenemang före biennalen, såsom Klassenfahrt och Documena , under titeln "Waiting for the Barbarians". Den var kurerad av Heart & Sword Division, en grupp konstnärer, curatorer och teoretiker inklusive FYTA , Kostis Stafylakis, Nayia Yiakoumaki och Poka-Yio.

Kommer det någonsin att bli något "Lärande av Aten"? Vad betyder ord som ”utbildning”, ”frihet”, ”queer”, ”norr”, ”söder”, ”urbefolkning” i samtida kulturdebatter? Bevittnar vi barbarernas ankomst, eller tämjandet av barbarerna? AB6 Prelude: Waiting for the Barbarians reflekterade över sådana frågor.

ANTI

Den sjätte upplagan av Atenbiennalen, med titeln "ANTI", kurerades av Stefanie Hessler , Poka-Yio och Kostis Stafylakis, som bor i fyra ikoniska närliggande arenor i området kring Gamla parlamentet vid Syntagma-torget. Den hölls från 26 oktober till 9 december 2018 och erbjuder en sex veckor lång unik upplevelse av samtidskonst där mer än 100 grekiska och internationella konstnärer och kollektiv aktiverade de olika aspekterna av ANTI genom sina bidrag. Den 6:e Atenbiennalen presenterade över 200 verk, inklusive 27 verk som hade premiär på AB6, samt ett program i flera skikt med nära 100 evenemang.

ANTI:s huvudsakliga plats var TTT-byggnaden, en ikonisk atensk byggnad som sedan 1930-talet har fungerat som centralkontor för Hellenic Telecommunications Organization. Byggnaden, verk av arkitekten Anastasios Metaxas , med sin Kafkaesque, administrativa arkitektur och inredning, är en symbol för övergången från analog till digital kommunikation. AB6 var också värd på det före detta hotellet Esperia Palace, en gång ett hektiskt nav för den politiska, affärsmässiga och kulturella scenen i Aten fram till 2010, då driften plötsligt upphörde, och Benakeios Library, ett historiskt landmärke som ägs av det grekiska parlamentet, stängde sedan 2004 , samt den tidigare byggnaden av TSMEDE, som ägs av den offentliga försäkringsorganisationen.

ANTI presenterade en distinkt, egendomlig och orolig skärmdump av vårt politiska, sociala och kulturella momentum, och lyfte fram hur oppositionen bebor både makt och motstånd, reaktionära och progressiva ramaskri och attityder som kräver nya alternativ i de världar som mest formar våra liv idag. ANTI var glad, hänge sig åt och tröstade ibland, orolig, olycksbådande och dystopisk ibland. En utställning om vår tid.

Den 6:e Atenbiennalen handlade om teknikens inverkan på våra liv, arbete och relationer; påpekade könsrelaterade och rasifierade orättvisor; väckte frågor om självbestämmande; tematiserade datainsamlingsprocesser och övervakning; och granskade förförelsen av falska nyheter och våra tvångstankar av vår egen bild i den myriad av tekniska gränssnitt som överträffar vår verklighet idag.

ANTI konfronterade och undersökte scenarier av transmänsklig förbättring, kulter av välbefinnande samt kroppslig och andlig transformation. De konstnärliga anordningarna som utgjorde AB6 – från gymmet till KINO, från onlineforumet till spaet, från kontoret till den politiska fronten – avslöjade farorna med dagens nyreaktionära politik, och frågade vad som skulle kunna motivera reaktionära känslor och fantasier och hur att förändra de nuvarande strukturerna för nöje. Genom att bjuda in konstnärer och andra kulturproducenter att leva i situationer och enheter som efterliknar, förvränger, vrider eller förstärker samtida livsteatrar, var ANTI utgångspunkten för många istället för .

externa länkar

• Officiell webbplats (på engelska)
• Atens Biennale profil | e-flöde
• Atens Biennale profil | Biennial Foundation