Analytisk nätverksprocess

Den analytiska nätverksprocessen ( ANP ) är en mer allmän form av den analytiska hierarkiprocessen (AHP) som används i beslutsanalys med flera kriterier .

AHP strukturerar ett beslutsproblem i en hierarki med ett mål, beslutskriterier och alternativ, medan ANP strukturerar det som ett nätverk. Båda använder sedan ett system med parvisa jämförelser för att mäta vikterna av komponenterna i strukturen, och slutligen för att rangordna alternativen i beslutet.

Hierarki kontra nätverk

I AHP anses varje element i hierarkin vara oberoende av alla andra – beslutskriterierna anses vara oberoende av varandra, och alternativen anses vara oberoende av beslutskriterierna och av varandra. Men i många verkliga fall finns det ett ömsesidigt beroende mellan objekten och alternativen. ANP kräver inte oberoende mellan element, så det kan användas som ett effektivt verktyg i dessa fall.

För att illustrera detta, överväg ett enkelt beslut om att köpa en bil. Beslutsfattaren kanske vill välja bland flera prisvärda fullstora sedaner. Han kan välja att basera sitt beslut på endast tre faktorer: inköpspris, säkerhet och komfort. Både AHP och ANP skulle ge användbara ramar att använda för att fatta sitt beslut.

AHP skulle anta att inköpspris, säkerhet och komfort är oberoende av varandra och skulle utvärdera var och en av sedanerna oberoende av dessa kriterier.

ANP skulle möjliggöra övervägande av det ömsesidiga beroendet av pris, säkerhet och komfort. Om man kunde få mer säkerhet eller komfort genom att betala mer för bilen (eller mindre genom att betala mindre), skulle ANP kunna ta hänsyn till det. På samma sätt skulle ANP kunna tillåta att beslutskriterierna påverkas av egenskaperna hos de bilar som övervägs. Om till exempel alla bilar är mycket, mycket säkra, skulle säkerhetens betydelse som beslutskriterium lämpligen kunna minskas.

Litteratur och gemenskap

Akademiska artiklar om ANP finns i tidskrifter som behandlar beslutsvetenskap och flera böcker har skrivits i ämnet.

Det finns många praktiska tillämpningar av ANP, många av dem involverar komplexa beslut om fördelar (B), möjligheter (O), kostnader (C) och risker (R). Att studera dessa applikationer kan vara mycket användbart för att förstå komplexiteten i ANP. Litteraturen innehåller hundratals genomarbetade exempel på processen, utvecklade av chefer, chefer, ingenjörer, MBA och Ph.D. studenter och andra från många länder. Ett hundratal sådana användningsområden illustreras och diskuteras i The Encyclicon, en ordbok över beslut med beroende och feedback.

Akademiker och praktiker träffas vartannat år vid International Symposium on the Analytic Hierarchy Process (ISAHP), som, trots sitt namn, ägnar stor uppmärksamhet åt ANP.

Översikt över stegen

Förståelse av ANP uppnås bäst genom att använda ANP-programvara för att arbeta med tidigare slutförda beslut. En av fältets standardtexter ger denna översikt över de inblandade stegen:

  1. Se till att du förstår beslutsproblemet i detalj, inklusive dess mål, kriterier och underkriterier, aktörer och deras mål och de möjliga resultaten av det beslutet. Ge detaljer om influenser som avgör hur beslutet kan komma ut.
  2. Bestäm kontrollkriterierna och underkriterierna i de fyra kontrollhierarkierna vardera för fördelarna, möjligheterna, kostnaderna och riskerna med det beslutet och erhåll deras prioriteringar från parade jämförelsematriser. Du kan använda samma kontrollkriterier och kanske underkriterier för alla fyra meriter. Om ett kontrollkriterium eller underkriterium har en global prioritet på 3 % eller mindre, kan du överväga att noggrant eliminera det från vidare övervägande. Programvaran hanterar automatiskt endast de kriterier eller underkriterier som har subnät under sig. För fördelar och möjligheter, fråga vad som ger mest fördelar eller ger störst möjlighet att påverka uppfyllandet av det kontrollkriteriet. För kostnader och risker, fråga vad som medför mest kostnad eller står inför den största risken. Ibland (mycket sällan) görs jämförelserna helt enkelt i termer av fördelar, möjligheter, kostnader och risker genom att aggregera alla kriterier för varje BOCR till deras förtjänster.
  3. Bestäm en komplett uppsättning nätverkskluster (komponenter) och deras element som är relevanta för varje kontrollkriterium. För att bättre organisera utvecklingen av modellen så bra som du kan, numrera och ordna klustren och deras element på ett bekvämt sätt (kanske i en kolumn). Använd samma etikett för att representera samma kluster och samma element för alla kontrollkriterier.
  4. För varje kontrollkriterium eller underkriterium, bestäm den lämpliga delmängden av kluster i den omfattande uppsättningen med deras element och anslut dem enligt deras yttre och inre beroendeinflytande. En pil dras från ett kluster till ett kluster vars element påverkar det.
  5. Bestäm vilket tillvägagångssätt du vill följa i analysen av varje kluster eller element, påverka (det föreslagna tillvägagångssättet) andra kluster och element med avseende på ett kriterium, eller påverkas av andra kluster och element. Meningen (att vara påverkad eller påverka) måste gälla alla kriterier för de fyra kontrollhierarkierna för hela beslutet.
  6. För varje kontrollkriterium, konstruera supermatrisen genom att lägga ut klustren i den ordning de är numrerade och alla element i varje kluster både vertikalt till vänster och horisontellt upptill. Ange i lämplig position de prioriteringar som härrör från de parade jämförelserna som underkolumner i motsvarande kolumn i supermatrisen.
  7. Utför parade jämförelser av elementen inom själva klustren enligt deras inflytande på varje element i ett annat kluster de är anslutna till (yttre beroende) eller på element i deras eget kluster (inre beroende). När du gör jämförelser måste du alltid ha ett kriterium i åtanke. Jämförelser av element enligt vilket element som påverkar ett tredje element mer och hur starkt mer än ett annat element det jämförs med görs med ett kontrollkriterium eller underkriterium av kontrollhierarkin i åtanke.
  8. Utför parade jämförelser på klustren eftersom de påverkar varje kluster som de är anslutna till med avseende på det givna kontrollkriteriet. De härledda vikterna används för att vikta elementen i motsvarande kolumnblock i supermatrisen. Tilldela en nolla när det inte finns något inflytande. Erhåll sålunda den viktade kolumnstokastiska supermatrisen.
  9. Beräkna gränsprioriteterna för den stokastiska supermatrisen beroende på om den är irreducerbar (primitiv eller imprimitiv [cyklisk]) eller om den är reducerbar med en enkel eller multipelrot och om systemet är cykliskt eller inte. Två typer av resultat är möjliga. I den första är alla kolumner i matrisen identiska och var och en ger de relativa prioriteringarna för elementen från vilka prioriteterna för elementen i varje kluster är normaliserade till en. I den andra summeras gränscyklerna i block och de olika gränserna och medelvärdesbildas och återigen normaliseras till en för varje kluster. Även om prioritetsvektorerna läggs in i supermatrisen i normaliserad form, sätts gränsprioriteterna i idealiserad form eftersom kontrollkriterierna inte beror på alternativen.
  10. Syntetisera de begränsande prioriteringarna genom att vikta varje idealiserad gränsvektor med vikten av dess kontrollkriterium och lägga till de resulterande vektorerna för var och en av de fyra fördelarna: Fördelar (B), Möjligheter (O), Kostnader (C) och Risker (R). Det finns nu fyra vektorer, en för var och en av de fyra meriterna. Ett svar som involverar kvotvärden för meriter erhålls genom att bilda förhållandet B i Oi / C i R i för alternativ i från var och en av de fyra vektorerna. De syntetiserade idealen för alla kontrollkriterier under varje merit kan resultera i ett ideal vars prioritet är mindre än en för den meriten. Endast ett alternativ som är idealiskt för alla kontrollkriterier under en merit får värdet ett efter syntes för den meriten. Alternativet med störst förhållande väljs för vissa beslut. Företag och individer med begränsade resurser föredrar ofta denna typ av syntes.
  11. Bestäm strategiska kriterier och deras prioriteringar för att betygsätta det högst rankade (ideala) alternativet för var och en av de fyra meriterna en i taget. Normalisera de fyra värdena som erhålls på detta sätt och använd dem för att beräkna den totala syntesen av de fyra vektorerna. För varje alternativ, subtrahera summan av de viktade kostnaderna och riskerna från summan av de viktade fördelarna och möjligheterna.
  12. Utför känslighetsanalys på det slutliga resultatet. Känslighetsanalys handlar om "vad händer om" typer av frågor för att se om det slutliga svaret är stabilt för förändringar i input, oavsett om det är bedömningar eller prioriteringar. Av särskilt intresse är att se om dessa förändringar ändrar ordningen på alternativen. Hur betydande förändringen är kan mätas med kompatibilitetsindex för det ursprungliga resultatet och varje nytt utfall.

Se även

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Analytic_network_process&oldid=1116017004 "