Amy Yamada

Yamada Amy (山田詠美)
Född	Yamada Futaba (山田双葉) 8 februari 1959 Tokyo, Japan
Pseudonym	Yamada Eimi (山田詠美)
Ockupation	Romanförfattare, novellförfattare, essäist
Anmärkningsvärda verk	Bedtime Eyes (1985) Soul Music Lovers Only (1987) Trash (1991) Animal Logic (1996) A2Z (2000)

Yamada Amy ( 山田 詠美 , Yamada Eimi ) född 8 februari 1959, är en populär men kontroversiell samtida japansk författare som är mest känd för sina berättelser som tar upp frågor om sexualitet , rasism och kärlek och äktenskap mellan olika raser . Hennes debut och efterföljande populära framgångar på 1990-talet var en del av Japans hiphop- och svartkulturboom. Även om hon är mest känd för sina berättelser om komplicerad och rörig romantisk kärlek, skriver hon också om livets dagliga detaljer (slice-of-life), barnuppfostran och mobbning.

Biografi

Yamada Amy (född Yamada Futaba 山田双葉) föddes i Itabashi, Tokyo och flyttade ofta efter 2 års ålder, på grund av hennes fars jobb. Under sin barndom bodde hon i Sapporo City, Kaga City, Ashida City, Kanuma City. Denna övergående livsstil tvingade henne att konfrontera frågor om separation och mobbning, frågor som många av hennes huvudpersoner också hanterar.

Enligt hennes intervju med den japanska tidningen Bungei blev hon under mellanstadiet rörd av afroamerikansk soulmusik och började läsa alla romaner hon kunde hitta skrivna av svarta människor , eller med svarta människor. Hon hade ett jobb i Roppongi -distriktet i Tokyo , ett område rikt på utlänningar. På gymnasiet var hon medlem i konst-, bergsklättrings- och litteraturklubben. Hennes favoritförfattare var Boris Vian och Francoise Sagan .

Efter examen från gymnasiet 1977 gick hon in på Meiji Universitys litteraturavdelning, men hoppade av innan hon tog examen. Yamada hade en kort period med att skriva och rita manga under sitt riktiga namn (Yamada Futaba). Hennes manga debuterade i Manga Erogenica och hon presenterades som dōjin (fanfic) och kvinnlig erotisk manga-artist. Medan hon arbetade deltid publicerade hon Sugar Bar ( Shugā Bā 1981), Miss Doll ( Misu Dōru 1986) och Yokosuka Freaky ( Yokosuka Furīkī 1986).

Hon började skriva romaner 1980. Även om hennes verk väckte en del uppmärksamhet och till och med fick beröm av den japanske litteraturkritikern Jun Eto ( 江 藤淳 , Eto Jun ) , fick hon ett utbrett erkännande först 1985, när Bedtime Eyes vann Bungei-priset och nominerades för Akutagawa -priset . När hon skrev Bedtime Eyes , drog Yamada på sina erfarenheter av svarta människor och svart kultur och kombinerade dem med den japanska litterära traditionen.

I Yamadas andra samling verk, Jesse's Spine, skildrar Yamada upplevelserna av en kvinna som lär sig att anpassa sig till livet med sin älskares barn från ett annat förhållande. Skrivstilen i detta verk har jämförts med William Saroyans roman, Papa You're Crazy . Genom sin skildring av barnets perspektiv på världen, nominerades hon ännu en gång för Akutagawa-priset (och därefter igen för Piano Player's Fingers ), även om hon inte fick det.

1996 publicerades Trash i engelsk översättning av Kodansha International (översättare: Sonya L. Johnson). I maj 2006 var tre av Yamadas noveller ( Bedtime Eyes 「ベッドタイム･アイズ」, The Piano Player's Fingers 「指の戯れ」の 戯れ 」タイム･アイズ] publicerad i engelsk översättning (översättare: Yumi Gunji och Marc Jardine) som en singelvolym av St Martin's Press under samlingstiteln Bedtime Eyes .

Arv

I sina korta romaner Classroom for the Abandoned Dead, Afterschool Music och I Can't Study tar Yamada upp ämnena barndomsliv, mobbning och skolliv. I en intervju med Bungei Shunjū efter att ha vunnit Akutagawa-priset, utnämnde Risa Wataya och Hitomi Kanehara Yamadas efterskolemusik som en av sina största influenser, och förklarade att hennes verk var en av de största skildringarna av det moderna Japan.

Priser

• 1985 Bungei Prize --- Bedtime Eyes (Beddotaimu Aizu, ベッドタイムアイズ)
• 1987 Naoki Prize --- Soul Music Lovers Only (Sōru Myūjikku Rabāzu Onrī, ソウル・ミュージック・ラバーズ・オンリ)
• Hirabayashi Taiko Bungaku-priset 1989 --- Classroom for the Abandoned Dead (Fūsō no Kyōshitsu, 風葬の教室 )
• Jyoryū Bungaku-priset 1991 --- Trash (Torasshu, トラッシュ)
• 1996 Izumi Kyōka-priset för litteratur --- Animal Logic (Animaru Rojikku, アニマル・ロジック)
• 2000 Yomiuri-priset --- A2Z
• Tanizaki-priset 2005 --- Underbar smak (Fūmizekka, 風味絶佳)
• 2012 Noma Bungei Prize --- Gentleman (Jentoruman, ジェントルマン)
• Kawabata Yasunari Bungei-priset 2016 --- Förgängliga Teru Teru Bozu ( Seishin Teru Teru Bōzu , 生鮮てるてる坊主)

Fungerar på engelska

Titel	År	Översättare	Utgivare
"Kneel Down and Lick My Feet" i Monkey Brain Sushi: New Tastes In Japanese Fiction	1991	Terry Gallagher	Kodansha International
Skräp	1994	Sonya Johnson	Kodansha International
"Fiesta" i Inside och Other Short Fiction	2006	Cathy Lane (kompilator)	Kodansha International
Bedtime Eyes	2006	Yumi Gunji/Marc Jardine	St Martin's Press

Större verk

• ベッドタイムアイズ ( Beddotaimu Aizu ) Bedtime Eyes (1985)
• ジェシーの背骨 ( Jeshī no Sebone ) Jesse's Spine (1986)
• ソウル・ミュージック・ラバーズ・オンリー ( Sōru Myūjikku Rabāzu Onrī ) Soul Music Lovers Only (1987)
• 風葬の教室 ( Fūsō no Kyōshitsu ) Classroom for the Abandoned Dead (1988)
• 放課後の音符 ( Hōkago no Kii Nooto ) Afterschool Music (1989)
• トラッシュ ( Torasshu ) Trash (1991)
• 僕は勉強ができない ( Boku wa Benkyō ga Dekinai ) I Can't Study (1993)
• 120%COOOL ( 120% COOOL ) 120%COOOL (1994)
• アニマル・ロジック ( Animaru Rojikku ) Animal Logic (1996)
• 4U (1997)
• MAGNET (1999)
• A2Z (2003)
• BETALNINGSDAG!!! (2003)

Anpassad till film och tv

Titel	på japanska	År	Produktion	Direktör
Bedtime Eyes	ベッドタイムアイズ	1987	Herald Film (ヘラルド映画）	Kumashiro Tatsumi (神代辰巳）
Endast soulmusikälskare	ソウル・ミュージック・ラバーズ・オンリー	1988	Promotive Eye21 (プロモ-ティヴEye２１）	Ohara Kōyū (小原宏裕）
Jag kan inte studera!	ぼくは勉強できない	1996	Toho	Yamamoto Yasuhiko (山本泰彦）
Socker och kryddor	シュガー＆スパイス 風味絶佳	2006	Toho	Nakae Isamu (中江功)
Kvällsmåltid (inkluderar underbar smak )	夕餉（「風味絶佳」収録）	2013	NHK-serien Anime Time for Adult Women (大人女子アニメタイム）
Kenjis kärlek	賢者の愛	2016	TV Drama

externa länkar

• Amy Yamada på J'Lit Books from Japan (på engelska)
• J-pop.com recension av Trash at the Wayback Machine (arkiverad 17 februari 2001)