Alfred Petersson

Alfred Petersson

Per Alfred Petersson (som riksdagsledamot kallad Alfred Petersson i Påboda , dvs. "i Påboda", efter sin hemgård, och ofta bara "Påboda") (25 juni 1860 – 11 oktober 1920) var en svensk politiker och jordbruksminister i flera skåp.

Petersson föddes i en välbärgad bondesläkt i Söderåkra socken, Kalmar län , och övertog släktgården Påboda 1887. Han var aktiv i lokal- och regionpolitiken. 1894 blev han både ledamot av Kalmar läns landsting och invald i andra kammaren i Sveriges riksdag .

Utnämnd till jordbruksminister i det kortlivade koalitionskabinettet Christian Lundeberg , bildat 1905 specifikt för att hantera frågan om unionsupplösningen med Norge, var han den första bonden som blev medlem i det svenska kabinettet och tog en aktiv del i förhandlingarna med Norge.

Han var avgörande för Karl Staaffs liberala kabinetts fall 1906 i frågan om rösträtt . Staaffs förslag var att utvidga rösträtten till vuxna män som betalat sina statliga och kommunala skatter. Det så kallade Påbodaprogrammet skulle ha proportionella val till båda riksdagens kammare, snarare än majoritetssystemet som fanns på plats och bibehölls i Staaffpropositionen. Sedan första kammaren föredragit Påbodaprogrammet framför Staaffs proposition, avgick regeringen.

Petersson erbjöds premiärposten av kungen, men tackade nej och accepterade ännu en gång lantbruksministeriet i den konservative ledaren Arvid Lindmans kabinett . Det nya rösträttsförslaget som lades fram av kabinettet Lindman byggde på Peterssons ursprungliga program, med vissa ändringar, antogs av båda kamrarna 1907 och blev slutligen lag 1909.

Petersson avgick ur regeringen 1909 (tillsammans med utrikesminister Erik Birger Trolle och portföljminister Gustaf Roos) på grund av oenighet med Lindman om arbetet i riksdagens utskott och tolkningen av Riksdagsordningen (eller RO, den ) . lag som reglerar parlamentets arbete). Petersson gick med i det liberala partiet och omvaldes som representant i första kammaren för det partiet och Gävleborgs län 1910 men satt som ledamot för Jönköpings län från 1911 och slutligen för Stockholms län från 1919 till sin död året därpå. Han var åter lantbruksminister i det andra Staaff-kabinettet 1911-1914 och slutligen för fjärde gången i Nils Edéns koalitionskabinett 1917-1920. Efter Edéns regerings avgång i mars 1920 utnämndes han till landshövding i Stockholms län, men dog på sin gård Påboda i oktober innan han faktiskt tillträdde.

• Nordisk familjebok , Vol. 21 (1915), kol. 688 f , och vol. 37 (Supplement, 1925), kol. 1039-1040 .