Luftinfångning

Luftinfångning , även kallad gasinfångning , är en onormal kvarhållning av luft i lungorna där det är svårt att andas ut helt. Det observeras vid obstruktiva lungsjukdomar som astma , bronkiolit obliterans syndrom och kroniska obstruktiva lungsjukdomar som emfysem och kronisk bronkit .

Luftinfångning är inte en diagnos utan är en presentation av en sjukdom och kan vara en vägledning till lämplig differentialdiagnos .

Avbildning

På högupplöst CT har luftinfångning ett typiskt avbildningsutseende, även om ofta utvärdering med både maximal inandning och utandning, eller inandnings- och utandningsvyer, behövs för en mer specifik diagnos. Ett av dess typiska bildmönster är mosaikdämpning. I den klassiska presentationen kommer lungan att se normal ut vid inandning, men vid utandning kommer de sjuka delarna av lungan som har tappat bindvävsrekylen att förbli ljusa medan de friska delarna av lungan blir tätare på grund av atelektas . Detta hjälper till att skilja det från mosaikförsvagning på grund av fläckvis fibros, som inträffar vid ospecifik interstitiell lunginflammation , och vid tidig vanlig interstitiell pneumonit (den kännetecknande bilddiagnosen för interstitiell lungsjukdom ) där det inte sker någon förändring med inspiration och utandning.

Mätning och funktion

Utandade volymer mäts med ett lungfunktionstest eller enkel spirometri , vilket leder till en förhöjd restvolym och en mätning av forcerad utandningsvolym. Luftinfångning diagnostiseras ofta av en slump vid datortomografi (CT)-skanning. På expiratoriska filmer kommer kvarhållen hyperlucent gas att visualiseras i fall av luftinstängning.

Luftinfångning representerar dåligt luftad lunga, men är i sig kliniskt godartad. Det är ett vanligt problem för rökare som dyker. Vid dykning lungvolymen och trycker in luft i de dåligt luftade områdena. När de kommer från ett djupt djup expanderar dessa luftinfångade lungområden. Detta sätter ett stort tryck på lungvävnaden som kan brista.