2009 Premier League Darts

2009 Whyte & Mackay Premier League Dartsvinnare
James
England Wade
Tvåa
England Mervyn King
Resultat
13–8
Datum
5 februari–25 maj 2009
Upplaga
5
:e Antal spelare
8
Spelplatser
15
Premier League Darts
< 2008 | 2009 | 2010 >

Whyte & Mackay Premier League 2009 var en dartturnering som organiserades av Professional Darts Corporation .

Turneringen startade på Echo Arena Liverpool , som var värd för den största publiken någonsin för ett PDC - evenemang på nästan 8 000 2008 .

Nya arenor i Edinburgh och Exeter anslöt sig till några av Storbritanniens största arenor, inklusive Belfasts Odyssey Arena , Manchesters MEN Arena , Birminghams National Indoor Arena , Sheffield Arena och Newcastles Metro Radio Arena .

Turneringen avslutades med slutspelet måndagen den 25 maj på Wembley Arena – samtidigt som slutspelet i Football League på angränsande Wembley Stadium samma helg. Phil Taylor försvarade sin Whyte & Mackay Premier League-titel ännu en gång, men han lyckades inte behålla den efter att ha förlorat mot Mervyn King med 10–6 i semifinalen. James Wade slog King med 13–8 i finalen för att ta förstapriset på £125 000 och den första Premier League som Taylor inte tog emot.

Kompetens

De sex bästa spelarna från PDC Order of Merit efter PDC World Darts Championship 2009 bekräftades den 5 januari. Jelle Klaasen och Wayne Mardle utsågs till de två Sky Sports wild card- valen den 9 januari.

Kvalificerade är följande:

  1. England Phil Taylor
  2. England James Wade
  3. Netherlands Raymond van Barneveld
  4. Canada John Part
  5. England Terry Jenkins
  6. England Mervyn King
  7. England Wayne Mardle
  8. Netherlands Jelle Klaasen

Spelplatser

Femton arenor användes i Premier League 2009, med de enda förändringarna från 2008 som Edinburgh och Exeter som ersatte Plymouth och Bournemouth .

class=notpageimage|
Platser för 2009 års Premier League-arenor i Storbritannien.
England Liverpool Scotland Edinburgh England Coventry Northern Ireland Belfast England Newcastle

Echo Arena Liverpool 5 februari
Royal Highland Showground 12 februari
Ricoh Arena 19 februari
Odyssey Arena 26 februari
Metro Radio Arena 5 mars
Echo Arena Liverpool at night.jpg The Ricoh Arena -Coventry -22Jan2008.jpg OdysseyArena.JPG Metroradio Arena, Newcastle.jpg
England Manchester England Brighton England birmingham Scotland Glasgow England Exeter

MEN Arena 12 mars
Brighton Center 19 mars
National Indoor Arena 26 mars
SECC 2 april
Westpoint Arena 9 april
MEN Arena.jpg Brighton Centre.JPG NIA, Birmingham.jpg Wfm secc front.jpg Westpoint Arena, Devon County Showground.jpg
England Nottingham Scotland Aberdeen England Sheffield Wales Cardiff England London

Trent FM Arena 16 april
AECC 23 april
Sheffield Arena 30 april
Cardiff International Arena 7 maj
Wembley Arena 25 maj
National Ice Centre - Trent FM Arena.jpg Aberdeen Exhibition & Conference Centre.jpg The Sheffield Arena.jpg CIA Cardiff Wales 001.jpg Wembley Arena.jpg

Prispengar

Prisfonden ökade igen med högsta priset som nu når £125 000, och den totala prisfonden stiger till £400 000.

Skede Prispengar
Vinnare £125 000
Tvåan £65 000
Semifinalister (x2) £40 000
5:e plats £32 500
6:e plats £30 000
7:e plats £27 500
8:e plats £25 000
Hög utcheckning (per natt) £1 000
Total £400 000

Resultat

  • Spelare i kursiv stil är utmanare, och spel som involverar dem är bäst av 12 sträckor, inte bäst av 14 som de vanliga matcherna, och de räknas inte heller till ställningen.

Liga etapp

Anteckningar

† – Wayne Mardle spelade inte under vecka tio på grund av ett virus. John Part spelade två matcher i vecka tio, med Mardle som skulle spela två matcher i vecka elva, vilket gav Part en ledig kväll den veckan. Men Mardle fördes in på sjukhus med påssjuka den 15 april, vilket gjorde att han inte var i vecka elva. Detta innebar att Mervyn King och James Wade vardera spelade två gånger under vecka elva, med Mardle som nu skulle spela fem matcher under de senaste tre veckorna. Mardle hade varit på väg att spela två matcher under båda veckorna tretton och fjorton, vilket skulle ge King en ledig kväll i Sheffield och Wade en ledig kväll i Cardiff. Mardle togs dock in på sjukhus igen, vilket uteslöt honom från vecka tolv, och i enlighet med turneringsreglerna, efter att ha missat tre på varandra följande Premier League-matchkvällar, togs han bort från turneringen. Mardles matchresultat från turneringen annullerades också, vilket skadade några av de återstående spelarna mer än andra. Mardle togs bort från turneringen, för att varje återstående natt skulle ha fyra matcher, fanns det en serie utmaningsmatcher med Robert Thornton, Adrian Lewis , Dennis Priestley , Mark Webster och Gary Anderson .

* – Phil Taylors snitt på 116,01 var vid den tiden det högsta registrerade medelvärdet för tre pilar i tv-sända darthistoria. Han slog sitt eget rekord på 114,53, mot Wes Newton under 2008 UK Open .

Slutspel – 25 maj

England Wembley Arena , London

Resultat
semifinaler (bäst av 19 sträckor)
England
Phil Taylor 95,78 		6 – 10 England
Mervyn King 89,86
England
James Wade 97,93 		10 – 8
Netherlands Raymond van Barneveld 95,26
Final (bäst av 25 sträckor)
England
Mervyn King 85,83 		8 – 13 England
James Wade 90,38
Hög utcheckning: Mervyn King 156 (final)

Tabell och Streaks

Tabell

Pos namn Pld W D L Pts LF LA +/- LWAT 100+ 140+ 180-tal A HC
1 England Phil Taylor 12 7 4 1 18 88 58 +30 29 194 128 56 104,43 170
2 England James Wade W 12 7 3 2 17 81 66 +15 28 181 114 43 97,44 170
3 Netherlands Raymond van Barneveld 12 5 3 4 13 76 71 +5 25 188 122 43 99,13 167
4 England Mervyn King RU 12 4 4 4 12 76 70 +6 28 203 114 37 96,67 130
5 England Terry Jenkins 12 2 5 5 9 74 83 −9 26 207 129 46 95,89 141
6 Canada John Part 12 2 5 5 9 63 86 −23 18 180 72 25 92,38 150
7 Netherlands Jelle Klaasen 12 1 4 7 6 66 90 −24 26 173 93 33 91,24 170


De fyra bästa kvalificerar sig till slutspel efter vecka 14 . OBS: LWAT = Ben vann mot kast. Spelare separerade med +/- benskillnad om de är oavgjorda.

Strimmor

Spelare Vecka Slutspel
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 SF F
England Phil Taylor W W D L D W W W W D D W W W L —
England James Wade D L W W W W W D L W W D W W — W W
Netherlands Raymond van Barneveld L D L W D W W L W L D W W D L —
England Mervyn King W W W W D L L W W L D D D — L W L
England Terry Jenkins D D D L L L W L W D L D W D —
Canada John Part D D L W W D L D L W D — L L L
Netherlands Jelle Klaasen D L L L L D L W L D D L L W
England Wayne Mardle L D W L D L L L L — — Indragen
Utmanare
 Scotland Robert Thornton — L —
England Adrian Lewis — L —
England Dennis Priestley — L —
Wales Mark Webster — L
Scotland Gary Andersson — W

OBS: W = vunnen; D = Ritat; L = förlorat; N/A = Spelade inte; – indikerar att matchen inte räknades till slutställningen

Spelarstatistik

Följande statistik är endast för ligaspel som bidrog till slutställningen. Ogiltigförklarade matcher, utmaningsmatcher och slutspel ingår inte.

Phil Taylor

James Wade

  • Längsta obesegrade löpning: 5
  • Flest raka vinster: 4
  • Flest drag i rad: 1
  • Flest förluster i rad: 1
  • Längst utan vinst: 2
  • Största seger: 8–1 ( v. Terry Jenkins )
  • Största nederlag: 1–8 ( mot Mervyn King )

Raymond van Barneveld

  • Längsta obesegrade löpning: 3
  • Flest raka vinster: 3
  • Flest drag i rad: 1
  • Flest förluster i rad: 1
  • Längst utan vinst: 3
  • Största seger: 8–1 ( mot John Part )
  • Största nederlag: 2–8 ( mot Phil Taylor )

Mervyn King

  • Längsta obesegrade löpning: 4
  • Flest raka vinster: 3
  • Flest dragningar i rad: 3
  • Flest förluster i rad: 2
  • Längst utan vinst: 5
  • Största seger: 8–1 ( v. James Wade )
  • Största nederlag: 2–8 ( mot Phil Taylor )

Terry Jenkins

  • Längsta obesegrade löpning: 3
  • Flest raka vinster: 1
  • Flest dragningar i rad: 2
  • Flest förluster i rad: 3
  • Längst utan vinst: 5
  • Största seger: 8–3 ( mot John Part )
  • Största nederlag: 1–8 ( mot James Wade )

John Part

  • Längsta obesegrade löpning: 2
  • Flest raka vinster: 1
  • Flest dragningar i rad: 2
  • Flest förluster i rad: 2
  • Längst utan vinst: 4
  • Största seger: 8–5 ( v. Terry Jenkins )
  • Största nederlag: 1–8 ( mot Raymond van Barneveld )

Jelle Klaasen

  • Längsta obesegrade löpning: 2
  • Flest raka vinster: 1
  • Flest dragningar i rad: 2
  • Flest förluster i rad: 3
  • Längst utan vinst: 6
  • Största seger: 8–6 ( v. Terry Jenkins )
  • Största nederlag: 2–8 ( mot Phil Taylor )

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=2009_Premier_League_Darts&oldid=1137642013 "