Översten (pjäs)
Översten är en fars i tre akter av FC Burnand baserad på Jean François Bayards Le mari à la campagne ( Maken på landet ), först producerad 1844 och producerad i London 1849 av Morris Barnett , anpassad till Den seriösa familjen . Berättelsen handlar om två estetiska bedragares ansträngningar att få kontroll över en familjeförmögenhet genom att omvända en mans fru och svärmor till att följa estetiken. Han är så olycklig att han söker sällskap med en änka i stan. Hans vän, en amerikansk överste, ingriper för att övertala hustrun att återgå till konventionellt beteende och lyda sin man för att återställa harmonin i hemmet, och översten gifter sig själv med änkan.
Översten producerades första gången den 2 februari 1881, och dess första spelning på Prince of Wales's Theatre varade i 550 föreställningar, en extraordinär körning på den tiden. Samtidigt var ett andra företag på turné i de brittiska provinserna med pjäsen. Den 4 oktober 1881 The Colonel en kommandoföreställning inför drottning Victoria (den första pjäsen som gjorde det på tjugo år (sedan prins Alberts död 1861). Pjäsen överfördes till Imperial Theatre 1883 och sedan till den nye prinsen . av Wales Theatre 1884, byggd av producenten av The Colonel , Edgar Bruce , från vinsten från komedins utomordentliga framgång. I juli 1887 var det en återupplivning på Comedy Theatre .
Bakgrund
Pjäsen, liksom Bayard-pjäsen som den är baserad på, följer en intrig av Tartuffe -typ: en rik familj infiltreras av en religiös bedragare som hotar att få kontroll över familjeförmögenheten tills en gammal vän kommer till undsättning – i den här versionen , en amerikansk överste, pjäsens titelkaraktär. En ung man använder i allmänhet sken av att åka till landet för att undkomma sina förtryckande hemförhållanden. Den gamle vännen återställer mannens överhöghet i sitt hem genom att påpeka för den vilseledda hustrun de faror som är inneboende i att undertrycka oskyldiga och moderiktiga nöjen i namn av en överdriven hängivenhet. Burnands viktigaste modifiering av denna intrig bestod i att ersätta "estetiska" bedragare med de religiösa hycklarna i de tidigare versionerna - en falsk "professor i estetik" ställs mot den praktiska amerikanske översten.
Squire Bancroft , chef för Haymarket Theatre, hade bett Burnand att skapa en ny version av Bayards berättelse. Bancroft bestämde sig dock för att inte iscensätta pjäsen, vilket gav Burnand mer licens att fritt anpassa den. Den "estetiska vurm" var ett uppenbart mål för Burnand, som hade varit en regelbunden bidragsgivare till Punch sedan 1863 och hade blivit dess redaktör 1880 (en position han innehade fram till 1906). Från slutet av 1870-talet George du Maurier publicerat en lång serie tecknade serier i tidningen som satiriserade esteterna. "Översten" var en återkommande karaktär i Punch . Punch hade så ofta attackerat den estetiska rörelsen, som The Observer noterade, att översten kom vid en tidpunkt då det "visst kunde ha ansetts att Punch nästan hade spelat ut ämnet." Fun , en rivaliserande publikation, noterade snett att Burnand borde ha erkänt du Maurier som medförfattare. Enligt Burnands memoarer Frederic Clay informationen till honom att Gilbert och Sullivan arbetade med ett "estetiskt ämne", och så Burnand tävlade för att producera pjäsen innan operaduons Patience öppnade.
Burnand var "en av de mest produktiva dramatiska författarna och burleskförfattarna som någonsin känts till, nästan 200 verk står till hans ära."
Roller och originalskådespelare
- Överste Wootwell W. Wood, USA:s kavalleri — Charles Francis Coghlan
- Richard Forrester — W. Herbert
- Lambert Strekye — James Fernandez
- Basil Giorgione (hans brorson) - Rowland Buckstone
- Edward Langton [förälskad i Nellie] - Eric Bayley
- Mullins [Butler] – Mr. Rowley
- Parkes (Servitör) - Charles Cecil
- Romelli [restauratör och konditor] — Mr. Gray
- Lady Tompkins — Mrs Leigh Murray
- Olive (hennes dotter, Forresters fru) - Myra Holme
- Nellie (Forresters syster [och församling]) — C. Grahame
- Mrs Blythe — Amy Roselle
- Goodall (hennes hembiträde) - Miss Houston
Anteckningar
- Översten och omfattande information och länkar, inklusive libretto, bakgrund, rollbesättning, designdiskussion, recensioner och annat material
- Stedman, Jane W. (1996). WS Gilbert, A Classic Victorian & His Theatre . Oxford University Press. ISBN 0-19-816174-3 .
- Burnand, FC Records and reminiscences, personal and general , 2nd ed., 2 vols. (1904)