Willmott mot Barber

Willmott mot Barber
Domstol	Kansliavdelning
Citat(er)	(1880) 15 Ch D 96
Domstolsmedlemskap
Domare sitter	Fry J
Nyckelord
Proprietär estoppel

Willmott v Barber , (1880) 15 Ch D 96, är ett engelskt fall från 1880 som avgjordes av justitieminister Edward Fry . Fallet citeras ofta för sitt innehav angående doktrinen om estoppel genom samtycke eller proprietär estoppel .

Käranden, Willmott, stämde två svarande, John Barber och William Bowyer. Barber hade gått med på att sälja käranden en arrendeandel i mark. Han gick också med på att han skulle tvinga Bowyer, innehavaren av ett annat hyresavtal, att samtycka till överlåtelsen av det hyresavtalet. Käranden hävdade att Bowyer var förhindrad (stoppad) från att invända mot överlåtelsen, även om han hade rättslig befogenhet att göra en sådan invändning.

Käranden hävdade att Barber och Bowyer handlade i maskopi och att Bowyer hade vägrat samtycke till uppdraget på Barbers instruktioner. Att tillåta honom att vägra samtycke skulle därför innebära ett grovt bedrägeri för käranden.

Domstolen ansåg att käranden endast kunde vinna om han fastställde alla omständigheter. Först måste han fastställa att han har gjort ett misstag vad gäller sina juridiska rättigheter. För det andra måste han ha förbrukat pengar eller gjort någon handling i tillit till den felaktiga uppfattningen. För det tredje måste svaranden veta att hans rätt är oförenlig med kärandens handlingar. För det fjärde ska käranden ha bevis för att markägaren kände till sin äganderätt. Slutligen ska svaranden aktivt ha uppmuntrat käranden att agera till hans nackdel. Dessa är kända som de fem probanda av Fry J. i Willmott v Barber.

I detta fall ansåg domstolen att käranden inte hade fastställt alla dessa element. Svaranden kunde därför inte tvingas att samtycka till uppdraget.

Även om det citeras i många avtalshandböcker som används i amerikanska juridikskolor, citeras Willmott sällan av amerikanska domstolar. Det citeras dock ganska ofta av brittiska och kanadensiska domstolar. Till exempel, i Desoto Resources Limited v. Encana Corporation , 2010 ABQB 448, citerar Alberta Court of Queen's Bench det som det "klassiska uttalandet av de ingående delarna av estoppel by acquiescence."

Den fullständiga texten till beslutet finns tillgänglig på Google Books.