Vaterländischer Frauenverein

VFV gatuförsäljare i Berlin, på Margueritedagen, 1911

Vaterländischer Frauenverein ( akronym , VFV ; engelsk översättning, "Patriotic Women's Association"; långform, "German Women's Association for the Care and Aid of War Wounded") grundades av den preussiska drottningen (senare tyska kejsarinnan) Augusta den 11 november 1866 Till en början var dess räckvidd bara staden Berlin.

Historia

Grundandet 1866, under det österrikisk-preussiska kriget , gav snart upphov till de första grenföreningarna, som därefter blev föregångare till de tyska Röda Korsets kvinnoföreningar i de olika regionerna i det tyska riket . De första föreningarna av detta slag i Tyskland var VFV i Koblenz , Hamburg och Kassel , som bildades mellan 1866 och 1869. Den 18 juli 1870 grundades en i Lübeck strax före utbrottet av det fransk-preussiska kriget . VFV etablerades i Bonn , liksom på många andra platser.

Under första världskriget startade VFV krigsförskolor. Klubbsjukhus drevs för sårade krigare. Över hela Tyskland hade VFV:s halvmiljon kvinnor förberett sig så att de, "när kriget kommer", hade gått en kurs för första hjälpen sjuksköterska. Under krigets första månad hade inte mindre än 70 000 kvinnor från VFV, utbildade i första hjälpen till skadade, anlänt till riksdagens dörrar för att erbjuda sig själva för Röda Korsets tjänst. VFV samlade 29 000 kvinnor enbart i Berlin för att ta den utbildning som arrangerades för helferinnen , assistenter i alla faser av hjälparbetet. År 1914 ägnades Cecilienhaus i Charlottenburg med daghem, mödravård, folkkök och arbetarträdgårdar åt det välfärdsarbete som nationens VFV var engagerad i.

Drottning Louise Gabriele Marie von Itzenplitz (1839–1901) från adelssläkten Itzenplitz i Brandenburg utsågs till föreningens första ordförande. Efter giftermålet med Louise Gabriele Marie von Itzenplitz tog hennes syster, grevinnan Charlotte Clementine von Itzenplitz, över ordförandeskapet och ledde föreningen under ett halvt sekel från 1867 till 1916.