Vasil Zacharka

Vasil Zacharka
President för Rada i Vitryska folkrepubliken i exil
Tillträdde mars 1928 – 6 mars 1943
Föregås av	Piotra Krečeŭski
Efterträdde av	Mikoła Abramčyk
Personliga detaljer
Född	( 1877-04-01 ) 1 april 1877 Vaukavysk uyezd , ryska imperiet
dog	14 april 1943 (1943-04-14) (66 år) Prag , Böhmens och Mährens protektorat
Politiskt parti	Vitryska socialistförsamlingen
Yrke	Militär officer

Vasil Zacharka ( vitryska : Васіль Захарка , 1 april 1877, Dabrasielcy nära Grodno – 14 mars 1943, Prag) var en vitrysk statsman och den andra presidenten i Vitryska folkrepubliken i exil.

Tidigt liv

Vasil Zacharka föddes i en bondefamilj nära Grodno . 1895 blev han legitimerad kyrkoskolelärare och arbetade senare i skolan.

1898 mobiliserades Zacharka till den ryska armén och demobiliserades 1902. Vid den tiden var han redan medlem i en stor vitryssisk nationell organisation, den vitryska socialistförsamlingen .

Han mobiliserades igen 1904 efter utbrottet av det rysk-japanska kriget och tjänstgjorde i militären på flera administrativa poster fram till 1917.

Politisk aktivism

Vasil Zacharka var en aktiv deltagare i kongressen för vitryska västfrontmilitärer den 22 oktober 1917 i Minsk och blev sekreterare för det nyskapade centrala vitryska militärrådet. Han valdes också till medlem av rådet för den första allvitryska kongressen senare samma år.

Efter proklamationen av självständigheten den 25 mars 1918 hade Vasil Zacharka olika positioner i Vitrysslands regering.

I exil

Vasil Zacharkas grav i Prag

Med den bolsjevikiska invasionen av Vitryssland 1919 var Vitrysslands regering tvungen att evakuera till Vilnius och sedan till Grodno . Zacharka var bland skaparna av vädjanden till Nationernas Förbund , Storbritannien, Frankrike, USA och andra länder från den vitryska regeringen.

Den 2 juni 1920 utsågs Zacharka till chef för den vitryska diplomatiska beskickningen i Moskva där han förde förhandlingar med den ryske utrikesministern Georgy Chicherin . Zacharka försökte övertyga sovjeterna att erkänna Vitrysslands självständighet och att befria vitryska politiska fångar som hölls i ryska fängelser.

Efter freden i Riga 1921 antog den vitryska exilregeringen resolutioner som kritiserade den och stödde Slutsks försvarsaktion .

1925 lyckades Zacharka förhindra den vitryska folkrepublikens regering att överge sin auktoritet till förmån för den vitryska socialistiska sovjetrepubliken, trots att många medlemmar av den demokratiska regeringen förespråkade denna idé.

Zacharka tjänstgjorde som vicepresident för den vitryska folkrepubliken Piotra Krecheuski och blev president vid hans död i början av 1928. Som president protesterade han mot överföringen av Vilnius från den vitryska SSR till Republiken Litauen i oktober 1939.

Den 20 april 1939 skickade Zacharka tillsammans med Ivan Yermachenka ett sjuttonsidigt memorandum till Adolf Hitler där han personligen bad honom att ta hänsyn till Vitrysslands intressen i framtida utvecklingar . Den 28 juni 1941 telegraferade Zacharka till Hitler att han önskar honom en snabb och avgörande seger över den judeo-bolsjevikiska regimen på alla fronter . När det stod klart att tyskarna inte var redo att skapa en vitryssisk regering, och vitryssarna fick platsen för verkställande av den tyska ledningens order, slutade Vasil Zacharka att samarbeta med tyskarna och började skarpt kritisera dem i sina artiklar. Rada i den vitryska demokratiska republiken erkände inte det vitryska centralrådet , en marionettadministrativ instans som inrättats av Nazityskland.

I juli 1941, som medlem av den vitryska självhjälpskommittén, utfärdade Zacharka ett dokument till den judiska familjen Wolfsohn, som de utgav som ortodoxa vitryssar, även om alla kommittémedlemmar var medvetna om att de var judar. På grund av detta kunde familjen Wolfsohn överleva andra världskriget.

Vasil Zacharka dog i Prag 1943 och lämnade ett rikt arkiv med dokument om Vitrysslands demokratiska republik.

Arbetar

• Галоўныя моманты беларускага руху, Прага, 1926 – захоўваецца ў рукапісе ў Бібліятирование ёндане ( Huvudavsnitt av den vitryska nationella rörelsen )
• Беларусь – роля och значэньне på ўсходзе Эўропы. ( Vitryssland – dess roll och betydelse i Östeuropa )
• Пратэст Захаркі Прэзыдэнту Летувы – Спадчына №1–1994
• Закон аб грамадзянстве БНР ад 14 сьнежня 1919 – Спадчына №1–1994 ( lag om medborgarskap i den vitryska demokratiska republiken )

Källor

• (på vitryska) Галіна Глагоўская "Васіль Захарка – Другі Прэзыдэнт БНР" // Спадчына №1–1994houskakajad, den andra presidenten i Spa, Hla, den andra presidenten i Spa, B. chyna , №1/1994]
• (på vitryska) Васіль Захарка На вернай службе бацькаўшчыне й народу (på 10 год сьмерці) // Спадчына №941 till hans Father Zacharland och hans Father Zacharland , Spadchyna , №1/1994]