USA v. Johnson (1943)
| USA mot Johnson | |
|---|---|
| |
|
Argumenterad 11–12 maj 1943 Beslutad 24 maj 1943 | |
| Fullständigt ärendenamn | USA, et al. v. Johnson |
| Citat | 319 US 302 ( mer ) |
| Fallhistorik | |
| Tidigare | Roach v. Johnson , 48 F. Supp. 833 ( ND Ind. 1943) |
| Domstolsmedlemskap | |
| |
| Fallutlåtande | |
| Per curiam | |
United States v. Johnson , 319 US 302 (1943), var ett fall i USA:s högsta domstol .
Bakgrund
Hyresgästen väckte talan mot hyresvärden och hävdade brott mot lagen om nödpriskontroll från 1942 och krävde tredubbla skadestånd och rimliga advokatkostnader . Hyresvärden lämnade in en yrkande om att avskeda och ifrågasatte lagens författning . Regeringen ingrep och lämnade in en skrivelse till stöd för lagens konstitutionalitet. Tingsrätten avslog hyresgästens klagomål med motiveringen att lagen och tillkännagivandet av förordningen enligt den var grundlagsstridig eftersom kongressen okonstitutionellt delegerade lagstiftande makt .
Innan beslutet om att avvisa klagomålet antogs, lämnade regeringen in en motion om att återuppta fallet på grund av att det var maskopi och inte involverade ett verkligt fall eller kontrovers. Kärandens intyg från regeringen, som lämnats av regeringen på dess yrkande om att avvisa talan som samverkan, visar utan motsägelse att han väckte det aktuella förfarandet i ett fiktivt namn; att det inleddes som en " vänlig rättegång " på appellees begäran; att käranden inte anställde, betalade eller ens träffade advokaten som förekom i hans räkning; att han inte hade någon kännedom om vem som betalade 15 dollar ansökningsavgiften i tingsrätten, men försäkrades av appelleen att han som målsägande inte skulle ådra sig någon kostnad för att väcka talan; att han inte läste klagomålet som ingavs i hans namn som målsägande; att det under hans konferenser med den överklagade och den överklagades advokat inte sades något om tredubbelt skadestånd och att han inte hade någon kännedom om storleken på den dom som bads förrän han läste om det i en lokaltidning. Appellees motbekräftelse förnekade inte dessa anklagelser. Den medgav att den överklagades ombud hade åtagit sig att skaffa en ombud för att företräda käranden och hade försäkrat käranden att hans närvaro i domstolen under rättegången av saken inte skulle vara nödvändig. Av tingsrättens yttrande framgår att någon stämningsansökan inte inkommit på målsägandens vägnar i den rätten.
Regeringens motion avslogs. Regeringen överklagade till Högsta domstolen enligt 2 § lagen den 24 augusti 1937, 50 Stat. 752, 28 USC § 349a, och tillskriver som fel både distriktsdomstolens avgörande om lagens konstitutionalitet och dess vägran att återuppta och avvisa ärendet som samverkan.
Domstolens yttrande
Högsta domstolen lämnade och beordrade avvisande av stämningsansökan, och ansåg att stämningsansökan var maskopi eftersom den inte i någon egentlig mening var motståndare. I detta avseende noterade domstolen att hyresgästen inte hade något aktivt deltagande i rättegången, inte utövade någon kontroll i målet, endast var nominellt representerad av ombud, och hans ombud valdes ut av hyresvärdens ombud.
Utdrag
- "Även i en rättstvist där endast privata rättigheter är inblandade, kommer domen inte att tillåtas gälla där en av parterna har dominerat förfarandet genom att betala bådas arvoden. Gardner v. Goodyear Dental Vulcanite Co., 131 US Appendix, ciii."
- "Här står ett viktigt allmänt intresse på spel - giltigheten av en kongressakt som har långtgående effekter [*305] på den allmänna välfärden under en av de mest kritiska perioderna i landets historia. Det intresset har bedömts i ett förfarande i vilket käranden inte har haft något aktivt deltagande, som han inte har utövat någon kontroll över, och vars kostnader han inte har stått för. Han har endast representerats nominellt av biträde som valts ut av klagandens biträde och som han aldrig har sett. En sådan process är samverkan eftersom den inte i någon egentlig mening är motståndare. Den förutsätter inte att det "ärliga och faktiska antagonistiska hävdandet av rättigheter" ska dömas - ett skydd som är väsentligt för integriteten i den rättsliga processen, och som vi har anses vara oumbärlig för domstolens avgörande av konstitutionella frågor. Chicago & Grand Trunk Ry. Co. v. Wellman, 143 US 339, 345; och se Lord v. Veazie, 8 How. 251; Cleveland v. Chamberlain, 1 Black 419; Bartemeyer v. Iowa, 18 Wall. 129, 134-35; Atherton Mills v. Johnston, 259 US 13, 15. Närhelst ett sådant fel i rättegången uppmärksammas på domstolen, kan den upphäva varje dom som sålunda erhållits och avfärda skälen utan att fälla dom i [* *1077] meriter. Det är domstolens plikt att göra det där, som här, det allmännas intresse har äventyrats av bekvämligheter för parter i en process som förs under dominans av endast en av dem. Tingsrätten borde ha bifallit regeringens yrkande om att talan skulle ogillas som samverkan. Vi upphäver följaktligen nedanstående dom med instruktioner till tingsrätten att avfärda skälen enbart på den grunden. Enligt stadgan, 28 USC § 401, är regeringen ansvarig för kostnader som kan beskattas som i en rättegång mellan privata tvister; kostnader i denna domstol kommer att beskattas mot klaganden."
externa länkar
- Text of United States v. Johnson , 319 U.S. 302 (1943) är tillgänglig från: Justia Library of Congress