Twinning-verktyg för institutionsbyggande

Twinning-verktyg för institutionsbyggande lanserades i maj 1998. Twinning är ett av de viktigaste verktygen för anslutningsstöd till institutionsbyggande. Twinning syftar till att hjälpa mottagarländerna i utvecklingen av moderna och effektiva förvaltningar, med de strukturer, mänskliga resurser och ledningskompetens som krävs för att genomföra gemenskapens regelverk enligt samma standarder som medlemsstaterna. Twinning tillhandahåller ramen för förvaltningar och halvoffentliga organisationer i mottagarländerna att arbeta med sina motsvarigheter i medlemsstaterna. Tillsammans utvecklar och genomför de ett projekt som är inriktat på införlivande, upprätthållande och genomförande av en specifik del av gemenskapens regelverk .

Det huvudsakliga kännetecknet för vänortsprojektet är direkt utbyte av specifik nationell erfarenhet av genomförandet av EU-lagstiftning.

Inte likt annat tekniskt bistånd, ett vänortsprojekt är att det syftar till att leverera specifika och garanterade resultat och inte att främja allmänt samarbete. Parterna kommer i förväg överens om ett detaljerat arbetsprogram för att uppnå ett mål om prioriterade områden i gemenskapens regelverk.

Den viktigaste insatsen från EU-medlemsstaternas förvaltningar för att åstadkomma långsiktiga förändringar finns i kärnteamet av långtidsutstationerade EU-experter, praktiker i genomförandet av regelverket, till förvaltningarna i nya medlemsstater , anslutande, kandidatländer eller potentiella kandidatländer . De föreslagna experterna bör utstationeras från offentliga institutioner i medlemsstaten och inte vara privata konsulter. När väl en inbjudan att lämna förslag har lanserats skapar och lämnar medlemsstaterna in sina projektförslag och bildar ibland konsortier med andra medlemsstater (huvud- och juniorpartner). Mållandet väljer sedan ut några av dessa medlemsstater och uppmanar dem att presentera sitt förslag personligen. Den potentiella Resident Twinning Adviser (RTA) och projektledare (PL) förväntas närvara vid denna presentation. Utifrån presentationen och förslaget väljs det land som har bäst bud. Varje land har en utsedd "nationell kontaktpunkt" för att samordna sina aktiviteter inom vänortsverksamhet.

Varje vänortsprojekt har minst en vänortsrådgivare (RTA) och en projektledare . RTA utstationeras från en medlemsstats offentliga förvaltning eller från ett annat bemyndigat organ i en medlemsstat för att arbeta heltid i minst 12 månader i motsvarande ministerium i partnerlandet för att genomföra projektet. Projektledaren ansvarar för den övergripande inriktningen och koordineringen av projektet. De kompletteras med noggrant planerade och tidsinställda uppdrag från andra specialister, utbildningsevenemang, medvetandehöjande besök etc. för att följa reformprocessen mot de målsatta resultaten.

Twinningprojektcykeln är mer krävande när det gäller förberedelser och ett specifikt konkurrensutsatt urvalsförfarande används för urval och utvärdering av potentiella MS-partner.

Policyrådgivning (inkl. lagutformning, rådgivning i organisatoriska frågor, ökad medvetenhet, etc.), utbildning, studieresor och praktik är bland de aktiviteter som är kvalificerade för vänortsprojekt. Dessa aktiviteter, tillsammans med stödberättigande kostnader för genomförandet av Twinning-projektet och alla relevanta förfaranden beskrivs i Twinning Reference Manual.

Twinning kan implementeras som klassisk vänortsverksamhet (upp till 24 månader) och lätt partnersamverkan (upp till 6 månader), med en budget på upp till 2 miljoner euro.

Ömsesidiga fördelar med Twinning för motparter:

1. Utbyte av erfarenheter och kunskap baserat på kommunikation på lika nivå mellan vänortspartners ( tjänsteman till tjänsteman).

2. Genomförande av bästa praxis för EU-medlemsstaternas offentliga förvaltning.

3. Komplementaritet när det gäller ett konsortium.

4. Anpassning till gällande europeisk lagstiftning;

5. Kunskap om politiska administrativa system;

6. Långsiktiga och strukturella arbetsrelationer, professionellt nätverkande och därmed påverkande attityd gentemot ett mottagarland i EU.

7. Utbildning och förbättring av yrkeskapaciteten;

8. Utveckling och genomförande av anpassad lagstiftning som är nödvändig för att uppfylla skyldigheterna i gemensamma avtal och handlingsplaner och för att integreras på de europeiska marknaderna.

9. Förändringar i organisatorisk praxis och kultur, förbättringar av ledarstilar, bättre kommunikation och samordning mellan och inom bidragsmottagarnas administrationer är värdefulla biprodukter av processen för MS-tjänstemän som arbetar nära tillsammans med BA-motsvarigheter.

Se även