Trollkarlens tefest

"The Magician's Tea Party"
Detta är en bild som målades för sagan.
Land	England
Språk	engelsk
Genre(r)	Kort historia
Publicerad i	Andra sidan av solen
Mediatyp	Skriva ut
Publiceringsdatum	1900

"The Magician's Tea-Party " är en saga skriven av den brittiska suffragisten och författaren Evelyn Sharp 1900.

Sammanfattning

Berättelsen börjar med lille kung Wistful, den åttaårige kungen av de glada öarna, eller som han döpte om dem, de monotona öarna. Kungen glider in genom portarna för att leta efter något intressant eftersom han finner att hans kungarike är den "tråkigaste och fulaste och mest tröttsamma platsen i världen."

Kungen, nu utanför, granskar sitt rike, kommenterar hur dumt hans rike är, och tycker synd om sig själv, då hör han en röst. Rösten kommer från en liten flicka som sjunger. Den lilla flickan sjunger för att den lilla kungen Wistful ska komma och leka.

Allsång! Var inte lång!

Wistful, Wistful, kom och lek!

Allsång! Det är väldigt fel

att stanna och stanna och hålla sig borta!

Världen är ett alldeles för trevligt ställe

för att få dig att dra ett så långt ansikte;

Det är fullt av människor som är snälla

och fullt av blommor för dig att hitta;

Det finns massor av folk för dig att reta

och all den elakhet du vill;

Att sura är verkligen slöseri med tid

när alla dessa träd är dina att klättra!

Ting-a-ring! Skynda dig, kung!

Jag har något riktigt trevligt att säga;

Ting-a-ring! En riktig kung

skulle inte få mig att sjunga hela dagen!

När flickan kommer till synen märker kungen att hon har de "ljusaste bruna ögonen" som han någonsin sett. Den lilla flickan presenterar sig som Eyebright och på frågan om var hon lärt sig hennes sång svarar hon att magikern lärde henne och att hon behövde sjunga den varje dag tills kungen kom.

De två pratar en stund och kungen berättar för Eyebright om hur dumt hans kungarike är medan Eyebright försöker ändra sig om det. Eyebright lyckas inte ändra den lilla kungens uppfattning men får honom att följa henne för att gå för att träffa magikern. De två barnen reser till mellersta ön, genom skogen och in i en båt för att komma till magikerns grotta.

De två går in i grottan och Eyebright berättar för magikern att hon tog med kungen och att han måste göra kungen besviken så att han kan se vilket underbart kungarike han har. Efter att ha skakat hand med kungen bjuder magikern dem att sitta med honom och dricka te. Magikern utför lite magi för att ett bord och stolar ska dyka upp. Kungen och Eyebright dukar och de tre fortsätter att ha en härlig tefest.

Efter teet berättar barnen för trollkarlen varför de kom i första hand. Magikern säger till dem att anledningen till att kungen inte kan se sitt kungarike för den underbara plats det är, var för att vimparna kastade damm i hans ögon som en baby. Magikern förklarar varför vimparna skulle göra något sådant och berättar för dem vart de måste gå för att försöka få vimparna att vända på vad de gjorde, Wympland, och hur de skulle ta sig dit. Magikern skickar sedan barnen till Wympland med en blixt.

Kungen och Eyebright, nu i Wympland, ser sig omkring och hittar en vimp att prata med. De pratade med vimpen och kungen säger till honom att vimparna kastade damm i hans ögon som barn. Vimpen avslöjar för dem att det bara finns en sak att göra; de måste byta ögon, det enda som kan göras. Wympen berättar för dem hur de ska byta ögon och utan att tveka byter Eyebright ögonen. Kungen är missnöjd över detta eftersom han inte ville att Eyebright skulle behöva se saker genom hans ögon men vid det här laget har han lite val.

Kungen och Eyebright dyker plötsligt upp hemma och tittar över riket. Kungen kan nu se hur underbart och vackert hans rike är. Eyebright trodde att hon bara kunde se fem runda öar i rad, men kungen kan omöjligt misstas så hon håller med om att det är ett vackert kungarike. Eyebright springer sedan iväg och kungen går hem och lägger sig.

De sista raderna berättar om hur det nu finns en drottning såväl som en kung av de monotona öarna. Denna drottning håller alltid med kungen när han berättar om hur vackert riket är. Även om detta kan vara anmärkningsvärt måste man komma ihåg att "drottningen ser allt med kungens ögon."