Spel, spel, spel och igen spel
 Skärmdump från arbetet.
| |
| Författare | Jason Nelson |
|---|---|
| Språk | engelsk |
| Genre | Digital poesi , Konstspel , Elektronisk litteratur |
Publiceringsdatum |
2007 |
| Hemsida | http://www.digitalcreatures.net |
Game, Game, Game, and again Game är en digital dikt och ett spel av Jason Nelson , publicerad på webben 2007. Dikten spelas och läses samtidigt som den tar formen av ett knäppt, handritat plattformsspel online. Den översattes till franska av Amélie Paquet för Revue Blueorange 2010. Dess uppföljare är I made this. Du spelar det här. We are Enemies (2009).
Spel- och läsupplevelse
Även om spelet använder spelmekanik som är bekant från enkla plattformsspel, drar den handritade grafiken och integreringen av poetiska repliker och fraser uppmärksamheten till upplevelsens litterära och estetiska egenskaper. Istället för att sträva efter en hög poäng, "rör sig spelaren, hoppar och faller genom en överdriven, osammanhängande, poetisk atmosfär".
Spel, spel, spel och igen Spelet har "hög tolkningssvårighet från en minimal mekanisk svårighet", hävdar Patrick Jagoda. Det är inte svårt att spela spelet, skriver han: "spelet innehåller relativt få fiender och hinder, undviker betydande straffåtgärder för avatarens död och ger spelaren ett obegränsat antal liv". Det är dock svårt att tolka innebörden av spelet när man spelar det. Till exempel är nivånamnen ofta långa och undertextade, men försvinner snabbt, vilket lurar läsaren-spelaren på den "långsamma reflektion som är både möjlig och uppmuntrad i tryckt poesi".
I deras introduktion till arbetet för dess införande i Electronic Literature Collection Vol. 2 beskriver redaktörerna uppsättningen så här: "Genom att tillskansa sig de välkända konventionerna för videospel, i det här fallet, spring-and-leap-paradigmet som är bekant sedan Donkey Kong, har Nelson hittat ett sätt att locka användaren genom sina många nivåer av skrivande, teckningar och gamla hemmafilmer med en enkel men effektiv belöning, ökad överlevnad."
Spelet har dokumenterats i videoinspelningar av arkivarier och Let's Play -videor.
Reception
Spelet är tillgängligt på många indiespelplattformar och har lärts ut vid universitet. Nelson beskriver själv sin förvåning över onlineuppmärksamheten spelet fick när det recenserades på spelsajter: "Här var ett konstverk, ansett som experimentellt inom områdena elektronisk konst och skrivande (en digital dikt och konstspel för crusty crunks skull), och det diskuterades, delades, sprängdes och hyllades som ett spel". LB Jeffries skriver att det "för alltid kommer att förändra hur du tänker om tv-spel."
David Thomas Henry Wright konstaterar att "stör kommersiell videospeldesign". Maria Engberg och Jay David Bolter menar dock att spelet "likväl slår spelaren/läsaren som lekfull, snarare än hotfull eller laddad med företagskritik". Astrid Ensslin beskriver den som "i första hand spelbar snarare än läsbar".