Sociedad de Beneficencia de Buenos Aires
Sociedad de Beneficencia de Buenos Aires , även känd som Sociedad de Damas de Beneficencia eller helt enkelt Sociedad de Beneficencia (engelska: Society of Beneficencia), var en argentinsk statlig institution. Föreningen skapades av president Bernardino Rivadavia 1823. Syftet var att överföra socialt arbete från den katolska kyrkan till föreningen efter den argentinska självständigheten.
Den första presidenten var patriciern Mercedes de Lasala de Riglos . Organisationen administrerades av kvinnliga argentinska filantroper från överklassen, med grundarna inklusive Mariquita Sánchez (som var ordförande för organisationen mellan 1830–1832 och 1866–1867), María Cabrera de Altolaguirre, Isabel Casamayor, Joaquina de Izquierdo, Josefía de Izquierdo, Josefía de Izquierdo. , Isabel Agüero de Ugalde, Cipriana Viana y Bone, Manuela Aguirre, María de los Santos Riera del Sar, Bernardina Chavarría de Viamonte, María del Rosario Azcuénaga. Bland de organisationer som ställdes under sällskapets överinseende fanns flickskolor, sjukhus och barnhem, som Casa de Niños Expósitos, Hospital Rivadavia och Casa de Huérfanas.
Buenos Aires guvernör Juan Manuel de Rosas statlig finansiering för Sociedad de Beneficencia. Organisationen återinfördes inte formellt förrän efter slutet av Rosas regeringstid 1852. Under andra hälften av artonhundratalet administrerade Socieded de Beneficencia olika skolor för flickor, kvinnosjukhus, mentalsjukhus och fängelseanstalter. Organisationen bidrog också till välgörande ändamål och hjälpmedel utanför Buenos Aires.
Sociedad de Beneficencia upplöstes under Juan Peróns första presidentskap 1947, efter att hans fru Eva Perón inte var inbjuden av mecenaten. Evita var rasande och rörde sig mot samhället, vilket effektivt satte det till ett slut. Hon skapade sedan Eva Perón Foundation för att ersätta den, som hon drev och som var mycket mer omfattande i omfattning.
- Laura Susana Golbert & Emilia Eugenia Roca, De la Sociedad de Beneficencia a los Derechos Sociales , primera edición. Buenos Aires, Ministerio de Trabajo, Empleo y Seguridad Social, 2010. ISBN 978-987-25026-2-1 (print) ISBN 978-987-25026-2-1 (webbpdf)