Simha Arom

Simha Arom 2016

  Simha Arom (född 1930) är en fransk-israelisk etnomusikolog som är erkänd som en världsexpert på musiken i centrala Afrika , särskilt den i Centralafrikanska republiken . Hans böcker inkluderar African Polyphony and Polyrhythm: Musical Structure and Methodology (1991) ISBN 0-521-24160-X . Han gjorde också några historiska fältinspelningar av Aka Pygmy-musiken.

På 1960-talet skickades Simha Arom av Israels regering för att etablera ett blåsorkester i Centralafrikanska republiken. Han blev fascinerad av den traditionella musiken i detta land, särskilt Aka-pygméernas vokala polyfonier. Han gick in i CNRS 1968 och 1984 fick han dess silvermedalj. Han gjorde fältarbete varje år från 1971 till 1991, ackompanjerad av etnolingvister och studenter, för att spela in denna musik för att studera den och bevara den. Simha Arom belönades med ett första pris för franskt horn vid Conservatoire National Supérieur de Musique i Paris innan hon blev etnomusikolog. Med hjälp av interaktiva experiment har han arbetat med att avslöja implicita musikaliska system och det sätt på vilket kulturer bygger kognitiva kategorier som bevisas i deras musik. Hans arbete bygger på postulatet att, för att det ska vara giltigt, data som samlas in i fältet måste bekräftas av kognitiva data som är specifika för innehavarna av den studerade kulturen. Hans forskningsämnen inkluderar musikens tidsmässiga organisation, musikaliska skalor, polyfoniska tekniker, musik i det sociala systemet och utarbetandet av konceptuella verktyg för kategorisering, analys och modellering av traditionell musik. Från en mestadels beskrivande disciplin har han försökt bygga en vetenskap i ordets fulla bemärkelse, med alla dess attribut: experiment, verifiering, validering, modellering, konceptualisering och rekonstitution med hjälp av syntes. Han har varit gästprofessor vid många universitet – särskilt Montreal, UCLA, Vancouver, MIT, Cambridge (UK), Tel-Aviv, Bar-Ilan, Haifa, Basel, Zürich, Siena och Venedig, och hans arbete har inspirerat samtida tonsättare2 som Luciano Berio (Coro), György Ligeti, Steve Reich, Fabien Lévy och Fabian Panisello. Simha Arom är forskningschef emeritus vid CNRS, en av grundarna av Société française d'ethnomusicologie, Société française d'analyse musicale, European Society for the Cognitive Sciences of Music (ESCOM) och European Seminar in Ethnomusicology; han är också medlem i Société française de musicologie och styrelsen för projektet The Universe of Music (UNESCO). Hans ljudarkiv deponerades 2011 på Bibliothèque nationale de Frances ljudbibliotek. Simha Arom var föremål för 2014 års dokumentär SIMHA av Jerome Blumberg.

Utmärkelser

  • 1971: Grand Prix International du Disque, Académie Charles Cros
  • 1978: Grand Prix International du Disque, Académie Charles Cros, Mention In Honorem, "Prix du Président de la République"
  • 1984: Médaille d'Argent du CNRS
  • 1985: Grand Prix International du Disque, Académie Charles Cros, "Prix André Schaeffner"
  • 1988: Grand Prix du Disque, Nouvelle Académie du Disque, 'Palmarès des palmarès'
  • 1992: ASCAP (American Society of Composers, Authors & Publishers), Deems Taylor Award for Excellence in Music literature, New York
  • 1998:
    • Prix ​​Moebius International
    • Grand Prix Investigation och publication scientifique, 3ème Festival du Film de Chercheur, Nancy
    • 7e Prix Möbius Frankrike, multimedia, vetenskaper, kulturer, utbildning
    • Livstids hedersmedlem, European Seminar in Ethnomusicology
  • 1999: Prix Spécial "Cédéroms", 4ème Festival du Film de Chercheur, Nancy
  • 2007 : Chevalier des Arts et des Lettres
  • 2008:
    • 20:e årliga Koizumi Fumio-priset för etnomusikologi (Tokyo)
    • Prix ​​International de la Fondation Fyssen (Paris)
  • 2012 : Hedersmedlem, International Musicological Society.
  • 2014:
    • Prix ​​Francine och Antoine Bernheim pour les sciences (Paris)
    • Hedersprofessor, State Conservatoire, Tbilisi (Georgien)
  • 2017 : Hedersmedlem, Association française du cor (Paris)
  • 2020: Dr. Honoris Causa, HfMT-University of Music Hamburg (Tyskland)

Hyllningar

  • Analyze Musicale 23 (1991) "Analyse et expérimentation – En hommage à Simha Arom et à son équipe"
  • "Ndroje balendro". Musiques, terrains et disciplines, Textes offerts à Simha Arom (V. Dehoux, S. Fürniss, S. Le Bomin, E. Olivier, H. Rivière, F. Voisin, red.), 1995, Louvain-Paris, Peeters
  • Bibliothèque nationale de France : « Journée en Hommage à Simha Arom », 9 juni 2011
  • Hedersprofessur, Tbilisi State Conservatory (Georgien), 2014

Böcker

  • Conte et chantefables ngbaka-ma'bo (République centrafricaine) , Paris, Selaf, "Bibliothèque" 21–22, 1970, 238 s.
  • Les mimbo, génies du piégeage et le monde surnaturel des Ngbaka-Ma'bo (République centrafricaine) , Paris, Selaf, "Bibliothèque" 44–45, 1975, 153 s. (i samarbete med Jacqueline MC Thomas)
  • Polyphonies instrumentales d'Afrique centrale : structure et méthodologie , Paris, Selaf, "Collection Ethnomusicologie" 1, 1985, 2 vol., 905 sid.
  • Afrikansk polyfoni och polyrytmi. Structure and Methodology (Préface de Györgi Ligeti), Cambridge, Cambridge University Press, 2004 [1991], 668 sid.
  • Précis d'ethnomusicologie , Paris, CNRS-utgåvor, 2007, 173 sid. (i samarbete med Frank Alvarez-Péreyre)
  • La boîte à outils d'un etnomusicologue (textes réunis et préfacés par Nathalie Fernando), Les Presses de l'Université de Montréal, 2007, 421 sid.
  • La fanfare de Bangui , Paris, Éditions La Découverte, 2009, 208 sid.

Artiklar (urval)

  • « Essai d'une notation des monodies à des fins d'analyse », Revue de Musicologie 55, 1969, s. 172–216.
  • «The Use of Play-Back Techniques in the Study of Oral Polyphonies», Ethnomusicology 20, 1976, s. 483–519.
  • «Nya perspektiv för beskrivningen av muntligt överförd musik», Musikens värld XXIII/2, 1981, s. 40–60.
  • "Musiques d'ici et d'ailleurs". I Cl. Samuel ed., Éclats/Boulez , Paris, Centre Pompidou, 1986, s. 90–97.
  • «Modélisation et modèles dans les musiques de tradition orale», Analyze Musicale 22, 1991, s. 67–78.
  • « En synthesizer i den centralafrikanska bushen. En metod för interaktiv utforskning av musikaliska skalor ». I Für Ligeti. Die Referate des Ligeti-Kongresses Hamburg 1988 , Laaber, Laaber-Verlag, 1991, s. 163–178.
  • « L'étude des échelles dans les musiques traditionnelles : une approche interactive », Analyze Musicale 23 : “Analyse et expérimentation – En hommage à Simha Arom et à son équipe”, 1991, s. 21–29.
  • "Une parenté inattendue: polyphonies médiévales et polyphonies africaines". I M. Huglo & M. Pérès éds, Polyphonies de tradition orale : histoire et traditions vivantes . Paris, Créaphis, 1994, s. 133–148.
  • "Intelligens i traditionell musik". I J. Khalfa ed., What is Intelligence? ('Darwin College Lectures 1992'), Cambridge och New York, Cambridge University Press, 1994, s. 137–160.
  • « La musique africaine : un savoir qui s'ignore ? ». I A. Sureau ed., Qu'est-ce qu'on ne sait pas ? : Les rencontres philosophiques de l'UNESCO , samling « Découvertes Gallimard » (nº 306). Paris: Gallimard, 1995, s. 48–55.
  • "Le 'syndrome' du pentatonisme africain", Musicae Scientiae. The Journal of the European Society for the Cognitive Sciences of Music – Forum de diskussion I/2 , 1997, s. 139–161.
  • « Une raison en acte. Pensée formelle et systématique musicale dans les sociétés de tradition orale », Revue de Musicologie 84/1, (i samarbete med J. Khalfa), 1998, s. 5–17.
  • « 'L'arbre qui cachait la forêt' » : principes métriques et rythmiques en Centrafrique », Liber Amicorum Célestin Deliège, Revue belge de Musicologie 52, 1999, s. 179–195.
  • « 'Descartes en Afrique': les musiques traditionnelles, domaine privilégié d'étude de la rationalité». I V. Gomez-Pin, red., Descartes. Lo racional y lo real. EnraHonar, Quaderns de Filosofia – Numero extraordinari (i samarbete med J. Khalfa), 1999 s. 317–322.
  • «La musique comme pensée pure», Les temps modernes 609 (i samarbete med J. Khalfa), 2000, s. 307–325.
  • «Prolegomena to a Biomusicology», I NL Wallin, B. Merker, S. Brown eds, The Origins of Music , Cambridge (MA), MIT Press, 2000, s. 27–31.
  • « 'En busca del tiempo perdido' : la metrica y el ritmo en la musica», Quodlibet. Revista de especialisacion musikal 16, 2000, s. 3–14.
  • « L'ethnomusicologie est-elle condamnée à rester une science 'molle'» ? I J.-M. Chouvel & F. Lévy eds, Observation, analys, modeller : peut-on parler d'art avec les outils de la science ? , Paris, L'Harmattan / Ircam, (i samarbete med N. Fernando), 2002, s. 427–450.
  • «L'aksak. Principes et typologie », Cahiers de musiques traditionnelles 17 : ”Formes musicales”, 2005, s. 11–48.
  • "L'organisation du temps musical: essai de typologie". I J.-J. Nattiez ed., Musiques. Une encyclopédie pour le XXIe siècle , vol. V. Paris, Actes Sud / Cité de la Musique, 2007, s. 927–941.
  • "Typologi des techniques polyphoniques". I J.-J. Nattiez ed., Musiques. Une encyclopédie pour le XXIe siècle , vol. V. Paris, Actes Sud / Cité de la Musique (i samarbete med N. Fernando, S. Fürniss, S. Le Bomin, F. Marandola, E. Olivier, H. Rivière, O. Tourny), 2007, s. 1088–1109.
  • « 'À plusieurs voix'. La conception wébérienne de la plurivocalité vue par un ethnomusicologue », Revue de Synthèse , tome 129, 6e série, nr 2, 2008, s. 285–296.
  • "La catégorisation des patrimoines musicaux dans les sociétés de tradition orale". I F. Alvarez-Pereyre ed., Catégories et Catégorisation. Perspectives interdisciplinaires , Paris, Peeters (i samarbete med N. Fernando, S. Fürniss, S. Le Bomin, F. Marandola, J. Molino), 2009, s. 273–313.
  • « Entre parole et musique. Les languages ​​tambourinés d'Afrique subsaharienne ». I S. Dehaene & Ch. Petit éds, Parole et musique. Aux origines du dialogue humain (Colloque 2008) . Paris, Odile Jacob ('Collection du Collège de France'), 2009, s. 183–199.
  • "Mot en teori om ackordsyntaxen i georgisk polyfoni". I J. Jordania & R. Tsurtsumia eds, Proceedings of the Third International Symposium on Traditional Polyphony, Tbilissi . Tbilissis statliga konservatorium. (i samarbete med P. Vallejo), 2010, s. 309–335.
  • "Bekräfta extern observation av kognitiva data i beskrivningen och modelleringen av traditionell musik". I Musicae Scientiae Special Issue 2010 – “Förstå musikalisk struktur och form: Papers in honor of Irène Deliège, 2010, s. 295–306.
  • « Comprendre la musique : une nouvelle voie». I Académie des Beaux-Arts – Communications 2009–2010 (Séance du 2 juin 2010) . Paris, Institut de France, 2010, s. 55–60.
  • « Polifonias de tradicion oral : Africa subsahariana ». I F. Jarauta ed., Forma y tiempos de la musica . Santander, Fundacion Botin (i samarbete med P. Vallejo), 2011, s. 87–123.
  • "Gespräch mit Simha Arom". I M.-A. Dittrich & R. Kapp eds, Anklaenge 2010 – Wiener Jahrbuch für Musikwissenschaft , 2011, s. 29–44.
  • "Ett förutsett släktskap: Ligeti och afrikansk musik". I L. Duchesneau & W. Marx eds, György Ligeti – Of Foreign Lands and Strange Sounds . Woodbridge, Boydell & Brewer, 2011, s. 107–122.
  • « 'Kombinera ljud för att återuppfinna världen'. Världsmusik, sociologi och musikalisk analys ». I M. Tenzer & J. Roeder eds, Analytical and Cross-Cultural Studies in World Music , New York, Oxford University Press (i samarbete med D.-C. Martin), 2011, s. 388–413.

Diskografi (urval)

  • Musiques de la République Centrafricaine, 1966 ;
  • Musiques Banda, 1971 (Grand Prix du Disque de l'Académie Charles-Cros) ;
  • Aka Pygmy Music, 1994 [1973] ;
  • Rondes et jeux chantés Banda-Linda (République Centrafricaine), 1974 ;
  • Ceremoniell musik från Northern Dahomey, 1975;
  • The Fulani, 1988 [1976];
  • Banda Polyphonies, 1992 [1976] ;
  • Bénin. Musiques Bariba et Somba, 1994 [1977];
  • Kamerun. Baka Pygmy Music, 1990 [1977];
  • Anthologie de la musique des Pygmées Aka ('Prix du Président de la République', Académie Charles Cros), 2003 [1978, 1988] ;
  • Centralafrikanska republiken, 1989 [1984];
  • Grekland. Bouzouki. 'Hommage à Tsitsanis' (med Tatiana Yannopoulos), ('Prix André Schaeffner', Académie Charles Cros), 1983 ;
  • Liturgies juives d'Éthiopie (med Frank Alvarez-Pereyre), 1990;
  • Grekland. Épire 'Takoutsia', Musiciens de Zagori (med Tatiana Yannopoulos), 1990;
  • Polyphonies vocales des Pygmées Mbenzele' (med Denis-Constant Martin ), 1992;
  • Grekland. Vocal Monodies (med Tatiana Yannopoulos), 1994;
  • Ligeti / Reich / Aka Pygméer: Afrikanska rytmer (med Pierre-Laurent Aimard), 2003 ;
  • Georgie. Polyphonies sacrées et profanes (med Polo Vallejo), 2012.

Filmografi

  • L' arc musical ngbaka , 16 mm, svartvitt, 1970, CNRS-Comité du film ethnographique (11 minuter)
  • Les enfants de la danse , 16 mm, färg, 1970, CNRS-Comité du film ethnographique (med Geneviève Dournon) (13 minuter)
  • Ango : une leçon de musique africaine , 1997, CNRS Images/Média (36 minuter), Grand-Prix du Festival du Film de Chercheur, Nancy 1998.

Se även

Forskningsområden:

Andra forskare som studerar Pygmymusik:

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Simha_Arom&oldid=1095390581 "