Samuel Rüling

Samuel Rüling (även Rühling, Rhuling, Rülich) (1586 – juni 1626) var en tysk kompositör och poet i början av 1600-talet.

Innan Kreuzkirche

Rüling föddes omkring 1586 i Groitzsch , nära Leipzig , som son till Johann (även Johannes, Hans) Rüling. Hans far (1550–1615) tjänstgjorde som organist i Zeithain från 1572 till 1575, sedan i Döbeln till 1582, och slutligen till sin död i Groitzsch, där han också var stadsskrivare. Johann Rüling gav också ut Tabulaturbuch auff Orgeln und Instrument 1583, och följaktligen gör hans betydande musikaliska prestationer det troligt att Samuel tidigt fick en omfattande musikalisk utbildning. Samuel Rüling gick in på Fürstenschule i Grimma den 20 juni 1601 och lämnade den den 4 juli 1606. Hans instruktörer i Grimma var främst rektor Martin Hayneccius och kantor Fridericus Birck.

Han tog studentexamen vid universitetet i Leipzig samma sommartermin, där han studerade hos Ambrosius Sonewaldt, och senare hos Mühlmann, Harbart och Corvinus. Han ska också ha varit i nära anslutning till den framstående Thomaskantor Sethus Calvisius . Omkring 1610 blev han kantor vid universitetskyrkan Paulinerkirche , som var känd för sina betydande musikuppträdanden vid både religiösa och akademiska evenemang. Senast 1611 blev han kungligt krönt skald.

Kreuzkirche period

På grund av olika problem med Rülings föregångare vid Kreuzkirche var Dresdens stadsfullmäktige särskilt noggrann med att fylla tjänsten och gav huvudskrivaren M. Schobert i uppdrag att hitta en lämplig student vid Leipzigs universitet . Schobert skrev till professorn Johann Friedrich den 25 juli 1612 och förklarade den lediga tjänsten och de önskade kvalifikationerna. Friedrich rekommenderade Rüling på grund av sin akademiska och musikaliska förträfflighet, och han utnämndes till Kreuzkantor den 17 september 1612. Vissa källor hävdar att han gifte sig med Maria Brehme i Thomaskirche i Leipzig den 29 november 1612.

Även om Rüling verkar ha varit nöjd med sin position vid Kreuzkirche, strävade han aktivt efter en befordran till en prästtjänst, och när en öppning dök upp i Kreuzkirche 1612 ansökte han om det. Även om han inte fick befordran, skickade rådet ett brev till honom som lovordade hans kvalifikationer, och Rüling skrev tillbaka och bad om att bli övervägd i framtiden.

År 1615 sammanställde han den första omfattande Kreuzkirche-inventeringen, daterad 26 juni, som visade betydande tillägg sedan den ursprungliga 1575-inventeringen. Förvärven, troligen gjorda under hans och Christoph Lisbergers ämbetstid (1606–1612), spänner över de olika europeiska stilarna från 1400- och 1500-talet och pekar på ett intresse och förmåga att utföra dem med Kreuzchor. Hela innehållet i inventariet omkom senast vid 1760 års brand.

Efter Kreuzkirche

Den 1 september 1615 bjöds Rüling in till ytterligare ett möte med stadsfullmäktige om en diakontjänst och fick tjänsten den 16 september. Han tilldelades den centrala Frauenkirche-församlingen, som Heinrich Schütz och hans hustru särskilt tillhörde. Från 1615 till sin död i juni 1626 kunde Rüling publicera en mängd olika predikningar och dikter, av vilka många fortfarande finns i Dresdens arkiv. Ett antal av hans dikter förekom också före Schützs kompositioner. 1625 besökte han Schütz hustru vid hennes dödsbädd. Hans koppling till Schütz fru, hennes far, och Schütz själv pekar mot ett nära förhållande mellan de två, och detta stöds ytterligare av hans komposition Machet die Tore weit , som tidigare har feltillskrivits Schütz, och vars början verkar att ha redigerats av Schütz själv.

Rüling dog i juni 1626. På många sätt var han den första betydande postreformatoriska Kreuzkantor, eftersom hans 6-9 röstkompositioner, även om de aldrig förekom i tryck, lyckades leta sig in i många regionala arkiv under 1600-talets lopp. . Ännu 1730 nämndes han av M. Sivers som en "välkunnig kantor".

Kompositioner

Aktuella placeringar av källor inom parentes.

• Der Herr erhöre dich in der Not - 8 röster, 6 bevarade (Mügeln)
• Ein Tag in deinen Vorhöfen - 8 röster & basso continuo ( Budapest , Dresden, Kraków, Levoča, Mügeln, Neustadt an der Orla, Wolfenbüttel) - även tillskriven Heinrich Grimm
• Erstanden ist der heilige Christ - 8 röster (Dresden)
• Gaudeat adjuncta sponsa - 7 röster, 2 kvar (Dresden, Wolfenbüttel)
• Habe deine Lust an dem Herren - 8 röster & orgeltabulator ( Berlin , Dresden , Mügeln , Zwickau )
• Ich hab' den Herrn allzeit für Augen - 8 röster (Dresden, Mügeln, Wolfenbüttel, Zwickau) - även tillskriven Heinrich Grimm
• Machet die Tore weit - 8 röster, basso continuo & orgeltabulator (Dresden, Levoča , Wrocław - även tillskriven Heinrich Schütz
• Mein Freund komme in seinen Garten - 8 röster (Budapest, Dresden, Neustadt an der Orla, Waldheim, Warszawa, Wolfenbüttel, Wrocław, Zwickau) - även tillskriven Melchior Franck
• Nunc gaudere decet - 8 röster & orgeltabulator, endast orgeltabulator bevarad (Berlin)
• Schaff in mir Gott ein reines Herze - 8 röster, minst 6 bevarade (Dresden, Mügeln, Wolfenbüttel)
• Sic Deus dilexit mundum - 6 röster, 4 kvar (Dresden, Wolfenbüttel)
• Stehe auf meine Freundin - 8 röster, minst 6 bevarade (Dresden, Kraków , Wolfenbüttel)
• Was betrübst du dich, meine Seele - 8 röster (Dresden, Mügeln, Weimar , Wolfenbüttel , Zwickau )
• Gott ist in Juda bekannt - 9 röster (förlorad, senast nämnd 1894 - Karl Held )
• Homo quidam erat dives 7 röster (förlorad, senast nämnd före 1894 - Otto Kade )

Skrifter

• Novus Elector Dei gratia Serenissimus Et Potentissimus Princeps Ac Dominus, Dominus Johannes Georgius Dux Saxoniae, Iuliae, Cleviae Et Montium: SR Imperii Archimarschallus ... : Lipsiam 17. September. En. 1611. solenniter ingressus humilime salutatur
• Hiskias Querulus, Das ist: Klagrede des krancken Königes Hiskiae, Bey dem Begrebnüß des Weyland Ehrnvesten, Manhafften und Kunstreichen Herrn Michaelis Lehmanni, gewesenen FeldTrommeters, [et]c. : Welcher am Sontage Sexagesimae, war der 8. Februarij, Anno 1618. ... entschlaffen, und folgends den 11. ... in sein Ruhebettlein ist versetzt worden
• Epigram till Psalmen Davids av Heinrich Schütz
• Christliche Leichpredigt, Bey dem Volckreichen Begräbnüß, Des ... H. Gabriel Voigts, Churf. S. Secretarii, und geheimbden RentCammer Verwandtens : Welcher den 9. Septembris, Anno 1622. zu Dreßden, in Christo selig eingeschlaffen, vud den 12. hernach in sein Ruhebettlein ist ver worden worden
• "Lessus Christianus" di Leichten Predigten in und außer der Festung Dresden gehalten
• Die edle Sterbekunst Simeonis, Bey dem Leichbegängnüs Der... Frawen Annen, Des ... Matthes Kaphans, gewesenen Bürgers und Büttners zu Dreßden ... Wittwen : Welche am Tage Mariae Reinigung, Anno 1622. im 90. Jahr ihres Alters, seliglich von dieser Welt abgeschieden, und den 6. Februarii hernach Christlich zur Erden ist bestattet worden
• Succus propheticus, di XXV außerlesene Kernsprüche aus den Propheten in ... Predigten erklärt
• Epigram till Schützs Cantiones sacrae
• Sechs christliche hohe Festags Predigten, auff Weynachten, Ostern und Pfingsten, gehalten in der Creutzkirchen zu Dreszden, und vielen frommen Christen zu Trost in Druck gegeben

Källor

• Garbe, Daniela. Das Musikalienrepertoire von St. Stephani zu Helmstedt: Ein Bestand an Drucken und Handschriften des 17. Jahrhunderts. Wiesbaden: Harrassowitz Verlag, 1998.
• Härtwig, D., Herrmann, M. Der Dresdner Kreuzchor: Geschichte und Gegenwart, Wirkungsstätten und Schule. Leipzig: Evangelische Verlagsanstalt , 2006.
• Höll, Karl. Das Kreuzkantorat zu Dresden. Leipzig: Breitkopf & Härtel, 1894.
• Moser, Hans Joachim. Heinrich Schütz: Hans liv och arbete. Saint Louis: Concordia Publishing House, 1959.
• Steude, Wolfram: Annäherung durch Distanz: Texte zur älteren mitteldeutschen Musik und Musikgeschichte. Altenburg: Klaus-Jürgen Kamprad förlag, 2001.
• Steude, Wolfram. Bemerkungen zu “Machet die Tore weit” (SWV Anhang 8). 10. Jahrgang 1988, s. 50–61.
• Steude, Wolfram. Die Musiksammelhandschriften des 16. und 17. Jahrhunderts in der Sächsischen Landesbibliothek zu Dresden. Wilhelmshaven: Heinrichshofens Verlag, 1974.
• Steude, Wolfram. Samuel Rüling och Heinrich Schütz: Machet die Tore weit, SWV Anhang 8. Stuttgart: Carus-Verlag , 1992.