Sakchai Bamrungpong

Sakchai Bamrungpong
Sakchai Bamrungpong.jpg
Född
( 1918-07-12 ) 12 juli 1918 Bang Bo Samut Prakan-provinsen
dog 29 november 2014 (2014-11-29) (96 år)
Pseudonym Seni Saowapong, Bo Bang Bo, Sucharid Prommachan, Garadnai Prochard, Kumsanati, Vanlaya Silvanlop, Nansima
Ockupation Diplomat, journalist, författare
Nationalitet Thai
Alma mater Thammasat universitet
Make Kruaphan Pathumros
Barn 4 barn

Sakdichai Bamrungpong (12 juli 1918 – 29 november 2014) var en thailändsk diplomat, författare och journalist som skrev under pseudonymen Seni Saowapong .

Tidigt liv

Sakdichai Bamrungpong, tidigare känd som "Boon song" föddes i en liten by. I Bang Bo-distriktet, Samut Prakan-provinsen. Han var det yngsta barnet till Mr. Pong och Mrs. Phae Bamrungpong, en bonde och en bychef. Studerade första klass på Wat Chakrawat Rachawat School Secondary school vid Bophitphimuk School Inträdesprov till arkitekturfakulteten Chulalongkorn University men fick avgå när hans far dog. Han blev deltidsjournalist och studerade juridik vid Thammasat University hade han tagit examen 1941 och bytte namn till "Sakdichai" under fältmarskalken Plaek Phibunsongkhrams ålder , eftersom regleringar som tvingar fram namnen på personer skulle vara tydligt separerade med könen.

Sedan barndomen har Sakdichai Bamrungpong ansökt som student för att lära sig rita med Hem Vejakorn och träffade kända författare som kontaktar hemma hos Hem som Saow Boonsung och Manat Janyong, så han började skriva noveller och publicerade dem med "Sri Krung Sunday" "Krungthep Varasan” i slutet av gymnasiet 8, hans far dog, inga pengar till vidareutbildning Så han gick till pressbyrån ”Sri Krung” och ”Siam Rat”, den internationella nyhetsavdelningen. Men avgick med alla redaktörer 1939, då vem som var redaktör Ob Chaivasu tvingades avgå.

Statlig tjänst

Sakdichai Bamrungpong började sin tjänst på utrikespolitiska kommersiella avdelningen. Ministeriet för ekonomi och fick ett stipendium för att studera i Tyskland , Men när han reste Han återvände inte till Tyskland eftersom kriget i Östeuropa redan hade börjat. Åkte därför tillbaka till Thailand, arbetade som journalist i "Suvarnabhumi" med Thongterm Sermut, Isara Amantakul. Började skriva noveller under pseudonymen "Sujarit Phromchanya". Blev känd från en novell som heter "Acacia i slutet av sommaren", det var första gången han använde pseudonymet "Seni Saowapong" och mycket framgångsrik som tills den översattes till kinesiska. Som publicerades i veckotidningsutgivaren Tong Nguan och senare användes huvudsakligen under denna pseudonym.

När andra världskriget bröt ut återvände Sakdichai till utrikesministeriet i slutet av 1942 och anslöt sig till den brittiska linjen Seri Thai ( fri thailändsk rörelse) . I slutet av kriget, tillsammans med att skriva artiklar i "Nigorn Sunday" "Supabburut-Prachamit" "Ayothaya" "Rung Arun".

Sedan 1947 började Sakdichai Bamrungpong som diplomat utomlands. Levde i Ryssland (1947-1954), Argentina (1955-1960), Indien (1962-1965), Österrike (1968-1972), England (1973-1975). Var thailändsk ambassadör i Etiopien 1975 och gick i pension. i positionen som thailändsk ambassadör i Burma 1978

Livet efter pensionen

Efter pensioneringen tog Sakdichai Bamrungpong positionen som Chief Advisor i Matichon Group. Och har skrivit romaner "Kon di Sri Ayutthaya" (1981), "Under Uranus" (1983), och skriver regelbundet artiklar i tidningar och tidskrifter. Bli hedrad Det första Sri Burapha-priset 1988, National Artist Award inom området Årets litteratur 1990 och Narathip Award of the Year 1998

Han är mycket känd för att ha skrivit romaner som heter The Ghost, särskilt ordspråken i "The Ghost of Time" som återspeglar The Changes of social och försök att stävja de förändringar i samhället som leder till vad Sai Sima, huvudpersonen i berättelsen, kallad. 'Sovande terror' Med Sai sa Sima inför elitsamhället "... För er som är i slottet, det finns ingen anledning att röra vid. För vad det än är kommer det att förfalla med tiden. Du kan inte stoppa tidsförändringen. Sent på kvällen Gamla saker kommer mer och mer in i museet.

Du missförstod tanken att jag skulle härma mig själv. Eftersom det räknas som en baklänge, så mycket tid har gått mellan din värld och min värld, så långt ifrån varandra. Jag är en demon som tiden har skapat för att hemsöka människor i den gamla världen. Gamla tankar orsakar sömngångar och rädsla.

Och ingenting kommer att vara mer tröstande för dessa människor än att ingenting kommer att stoppa tidens framsteg för att skapa fler och fler av dessa demoner. Du tänkte förstöra den här demonen ikväll inför ett så högt samhälle, men det var inget sätt att det var möjligt. För att han var mer oövervinnerlig än Akilles eller Siegfried. För han är i tidens sköld.”

Privatliv

Sakdichai Bamrungpong gifte sig med fru Kruaphan Pathumros 1953 och fick fyra barn.

Död

Sakdichai dog den 29 november 2014 vid middagstid på ett sjukhus i Bangkok, där han hade fått behandling under en tid. Hans begravning rapporterades ha ägt rum klockan 17.00 den 30 november 2014, på Sala 5, Wat That Thong, Bangkok.

Böcker

  • Spöke
  • kon di si ayutaya
  • Kall frire
  • liv på döden
  • Inga nyheter från Tokyo
  • Kärleken till vanlaya
  • En droppe av tiden
  • Under Urenus
  • Kall eld i mitt hjärta, 84 år av seni suawapong
  • Etc.

Insignier

Referens

Annan referens

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Sakchai_Bamrungpong&oldid=1102366437 "