SOS-larm
| SOS-larm | |
| Förr |
|
| Typ | Statligt privat aktiebolag |
| Industri | Akuttjänster |
| Företrädare | Samhällets olycksfalls- och säkerhetstjänst ( 1956-1973) |
| Grundad | 1973 |
| Grundare | |
| Huvudkontor | , |
Område som betjänas |
Sverige |
Nyckelpersoner |
|
| Tjänster | 112 |
| Inkomst |
 1,082 miljarder SEK (2017) |
|
95,165 miljoner SEK (2017) |
|
|
74,328 miljoner SEK (2017) |
|
| Totala tillgångar |
 596,78 miljoner SEK (2017) |
| Totalt kapital |
275,256 miljoner SEK (2017) |
| Ägare |
|
Antal anställda |
1003 (2017) |
| Hemsida | SOSalarm.se |
Fotnoter/referenser
| |
SOS Alarm Sverige AB är ett svenskt offentligt ägt företag som driver larmnummer 112 i Sverige. Företaget ägs till lika delar av Sveriges regering och Sveriges Kommuner och Landsting.
Historia
SOS Alarm har sitt ursprung i en statlig utredning angående landsbygdens telefonautomation från 1944. Där föreslogs att telefonister skulle finnas kvar på vissa växelstationer även om de var automatiserade. Telefonisterna skulle då kunna koppla abonnenter till läkare, polis, brandkår och liknande tjänster.
Efter flera långa statliga utredningar beslutades 1956 att SOS-tjänsten skulle införas. Vid denna tidpunkt "SOS" en initialism av "Samhällets olycksfalls- och säkerhetstjänst" eller "Samhällets olycksfalls- och säkerhetstjänst" . Ringnummer 90 00 00 valdes, vilket senare ändrades till 90 000. Numret valdes för att det var lätt att komma ihåg och det var osannolikt att det skulle slås av misstag (eftersom siffrorna 0 och 9 stod på motsatt sida av den vridbara ratten ) . Idag är nödnumret 112.
Den första SOS-centralen öppnade 1956 i Göteborg . Året efter öppnade flera andra i Jönköping , Uppsala och Östersund . Huvudstaden Stockholm fick sin SOS-central 1958.
Vid starten var SOS-tjänsten en remisstjänst där telefonisten vidarebefordrade den behövande till respektive jour enligt olika listor med jourläkare och liknande. Med tiden utökades tjänsten till att även omfatta brandkårer och ambulanser.
När abonnenten slog " 90 000" på sin telefon konverterades numret i telefonväxlarna och telefonisten fick samtalet som " 90 7XX" . De två sista siffrorna representerade nätövergången samtalet kom från och därmed från vilket allmänområde samtalet gjordes.
1973 överfördes ansvaret för nödsamtal till SOS Alarm, med staten, Kommunförbundet och Landstingsförbundet som ägare. Företagsnamnet vid denna tidpunkt var SOSAB, men det ändrades senare till SOS Alamering AB, och då dess nuvarande namn SOS Alarm Sverige AB. Bolaget finansierades med anslag fram till december 1994 och blev 1995 ett vinstdrivande bolag .
Den 1 juni 1996 ersattes det då nuvarande larmnumret 90 000 med det paneuropeiska larmnumret 112
90 000
90 000 var telefonnumret till den svenska räddningstjänsten som startade 1953 och var i drift fram till 1 juli 1996.
Numret valdes i en tid då telefonerna var stora och hade vridbara rattar , och det var speciellt anpassat för Sverige. Till skillnad från de flesta andra länder var den svenska roterande skålen märkt 0 till 9, istället för 1 till 0, och telefonnumret ansågs vara lätt att komma ihåg och lätt att ringa i mörker. Den som ringer behövde inte ta hänsyn till antalet slagna nollor eftersom en anslutning skulle upprättas omedelbart efter de fyra första.
Pulsuppringning
En annan anledning till att numret 90 000 valdes var att den relativa lättheten man kunde kalla den utan urtavla via pulsvalssystemet . Systemet fungerade enligt följande; du lyfter på telefonluren, trycker på krokkontakten i pulstågssekvensen 10-paus-1-paus-1-paus-1-paus-1. När sekvensen har signalerats kommer växeln att utföra de avslutande delarna av anslutningen. För det nya numret 112 kommer motsvarande sekvens att vara 2-paus-2-paus-3.
En fördel med telefonnummer 90 000 var den låga statistiska sannolikheten att numret skulle genereras av misstag. Den statistiska sannolikheten för att en lös anslutning, eller andra typer av elektriska fel, ska uppnå nummerserien 90 000 är mycket låg jämfört med nummerserien 112. När det brittiska telefonbolaget BT Group introducerade 112 i Storbritannien var antalet felaktiga samtal orsakade av elfel till 8 miljoner per år, vilket efter tekniska åtgärder sänktes till 200 000 per år. I förhållande till brittiska BT tog emot cirka 25 miljoner nödsamtal år 2001.
Kritik
Under 2011 riktades kritik mot SOS Alarm med utgångspunkt i att operatören ansågs ha missbedömt uppringande nödsituationer. I fyra fall hade de behövande dött då ambulanser skickades för sent eller inte alls. åtalades operatören för ofrivilligt dråp , men släpptes senare i tingsrätten . I domen kritiserade tingsrätten dock att ambulans inte hade skickats utifrån de indikationer patienten lämnat.
Organisation
Under ett normalår hanterar SOS Alarm 3,8 miljoner samtal och 975 000 hälsoärenden. Under 2017 var ungefär en tredjedel av de 3 miljoner inkommande samtalen samtidiga icke-nödsamtal och cirka 100 000 var sprattsamtal.
Se även
- 112 (nödtelefonnummer)
- 113 13 (telefonnummer)
- 114 14 (telefonnummer)
- Vårdguiden 1177
- 9-1-1
- Nödtelefonnummer
