SD radar
_NH_97305.jpg) Olika master och utrustning av USS Sculpin 1943. SD-radarmasten är betecknad som artikel 10.
| |
| Ursprungsland | Förenta staterna |
|---|---|
| Tillverkare | RCA Victor Division av RCA |
| Designer | US Naval Research Laboratory |
| Introducerad | 1941 |
| Nej byggd | 400+ |
| Frekvens | 114 MHz |
| PRF | 60 Hz |
| Strålbredd | 40° (horisontell) |
| Pulsbredd | 8,5 µs |
| RPM | 4 |
| Räckvidd | 20 mi (32 km) |
| Höjd över havet | 1 000 fot (300 m) |
| Azimut | 360º |
| Precision | 450 m (1 480 fot) |
| Kraft | 100 kw (SD-5 130 kw) |
SD -radarn var en tidig form av radar som utvecklades av United States Naval Research Laboratory mellan 1940 och 1941. Den installerades på ubåtar för att ge varning för fiendens flygplan. Dess rundstrålande antenn hindrade den dock från att kunna ge bäringsinformation, och den användes som en närhetsradar. Dess räckvidd påverkades direkt av flygplanets storlek och höjd. Stora flygplan med en höjd över 1000 fot AGL kunde detekteras mellan tolv och tjugo mil, och små flygplan på samma höjd mellan åtta och femton mil, medan flygplan som flyger lägre kunde undvika upptäckt helt och hållet. En annan nackdel var fiendens förmåga att använda SD-radarsignalen för att lokalisera och rikta in sig på ubåtar, vilket ledde till att ubåtsbefälhavare endast använde SD-radarn intermittent för att inte avslöja sin plats.