Sällskapet för uppmuntran av öm och sedlig modersvård

Sällskapet för uppmuntran av öm och sedlig modersvård var en kunglig svensk välgörenhetsorganisation, grundad i Stockholm 3 maj 1827 och upphörde 1944.

Stiftelse och organisation

Det var en av de stora välgörenhetsstiftelserna som grundades av kronprinsessan Josephine , som fungerade som dess första hedersordförande och beskyddare. Organisationen var ett svenskt exempel på de privata välgörenhetsorganisationer som inte trodde på ovillkorlig hjälp till behövande, och som blev vanliga i västvärlden under 1800-talet.

Det var en av de första privata välgörenhetsorganisationer i Sverige som grundades och leddes av kvinnor. Ledamöterna bestod av kvinnor från överklassen: sex gifta kvinnor utsedda av ordföranden skötte dess angelägenheter. Endast gifta kvinnor kunde vara fullvärdiga medlemmar, men ogifta kvinnor kunde bistå och män var givare och finansiärer. Organisationen var populär bland aristokratin.

Aktivitet

Syftet med organisationen var att ge ekonomisk hjälp till fattiga gifta eller änkor mödrar med tre eller fler barn under femton år. De kvinnor som valdes ut för att dra nytta av organisationens välgörenhet skulle vara fattiga mammor, som av välgörenhetsorganisationen uppskattades ha god moral, inte att skylla på för att ha orsakat sin egen fattigdom och för att vara goda mammor för sina barn. Hjälpen gavs till mammorna delvis genom att förse dem med arbetsuppgifter som de kunde utföra hemma, främst sy, och sälja sina verk. Organisationen finansierades genom försäljning av dessa verk samt genom donationer. Kvinnorna som mottog välgörenhet kontrollerades regelbundet av välgörenhetskvinnorna genom församlingsprästerna, och hjälpen upphörde om kvinnorna ansågs inte uppfylla villkoren för att vara dygdiga och fromma damer som ger sina barn en dygdig och from uppfostran.

Upplösning och arv

Det spelade en betydande roll inom privat välgörenhet i 1800-talets Sverige. Det blev en inspirerande förebild för andra välgörenhetsorganisationer, särskilt dess motsvarighet i Göteborg, som grundades tjugo år senare och i princip var en kopia av den. Välgörenheten blev mindre behövlig när det socialdemokratiska välfärdssystemet infördes och byggdes ut från 1930-talet och framåt. Organisationen hade sitt sista möte 1942 och stängdes 1944.