Rudolph Valentino fall

SCOJ 353 (Ghi) från 2003
Domstol	Japans högsta domstol
Fullständigt ärendenamn	Rudolph Valentino fall
Bestämt	11 juli 2005
Lagar tillämpade
varumärkeslagen

Rudolph Valentino-målet (ルドルフ・バレンチノ事件) är ett beslut från 2005 av Japans högsta domstol angående en rättegång för ogiltigförklaring av ett varumärke RUDOLPH VALENTINO .

Bakgrund

X ägde varumärket "RUDOLPH VALENTINO" (hädanefter "X:s varumärke") för kläder som de angivna varorna. Före ansökan om att registrera X:s varumärke hade "VALENTINO" varit allmänt känt för säljare och köpare inom moderelaterade områden i Japan som varumärket för en berömd italiensk klännings- och accessoardesigner som heter Valentino Garavani .

Y yrkade rättegång för ogiltigförklaring av X:s varumärke, med motiveringen att det hade registrerats i strid med punkterna (viii), (xi) och (xv) i artikel 4.1 i varumärkeslagen. I samband med yrkande av rättegång om ogiltigförklaring enligt dessa punkter föreskrivs i artikel 47 i varumärkeslagen en uteslutningstid att det inte var möjligt att begära rättegångsbeslut om ogiltigförklaring efter det att fem år förflutit från registreringsdagen för det relevanta varumärket. Medan Y hade framställt sitt yrkande om ogiltigförklaring omedelbart före utgången av uteslutningsperioden, stadgades vidare (artikel 56 i varumärkeslagen, artikel 131.1 iii i patentlagen) att en yrkande för en rättegång om ogiltigförklaring var att i yrkandet om rättegång ange innehållet i sitt yrkande och skälen för sitt yrkande. På Y:s begäran hade Y under skälen för sitt påstående endast angett att X:s varumärke stred mot punkterna (viii), (xi) och (xv) i artikel 4.1, och den hade absolut inte hänvisat till någon specifik fakta eller händelser som skulle locka till driften av föremålen. Y tilldelades därefter ett ändringsbeslut av ordföranden vid det japanska patentverket , och även om det lade till särskilda skäl för sitt krav genom en ändring, gjorde det det först efter uteslutningsperiodens utgång. X hävdade att för att en part ska kunna förklara att den har följt uteslutningsperioden måste den hävda de specifika fakta eller händelser som skulle falla under de relevanta punkterna inom undantagsperioden. Eftersom inga särskilda ogiltigförklaringsgrunder yrkades för detta yrkande om rättegångsbeslut före utgången av uteslutningstiden, bör yrkandet avvisas på processuella grunder.

Patentverket (prövningsbeslut nr 20103 av 1996) har i sitt rättegångsbeslut slagit fast att om ett yrkande om ogiltigförklaring framställs inom en tidsfrist och de särskilda lagbestämmelser som ger grund för ogiltigförklaring anges i begäran, och om inom den för ändringsförordnade fristen kompletteras yrkandet med en utförlig redogörelse och bevis, även om den dag då dessa ändringsförslag lämnas in efter uteslutningstidens utgång, bör ändring av yrkandet om ogiltigförklaring ske. tillåten. Patentverket ansåg att eftersom yrkandet om rättegångsbeslut i detta fall framställts inom uteslutningstiden, borde det inte avvisas på processuella grunder. På den grunden tog JPO ställning till innehållet i fordran och utfärdade ett beslut om ogiltigförklaring med motiveringen att X:s varumärke stred mot artikel 4.1 xv. Som svar väckte X talan om upphävande av detta beslut.

Den ursprungliga domstolen (Tokyo High Courts beslut av den 29 september 2003, mål nr 370 (Gke) från 2002) uppgav att för en yrkessökande för en rättegång för ogiltigförklaring att förklara att den har uppfyllt uteslutningsperioden, före utgången av uteslutningstid krävs att framställa ett yrkande som anger kärnan i, samt grunden för, kärandens yrkanden, angivet i form av ett yrkande för varje ogiltighetsgrund. Domstolen sa sedan att eftersom Y:s krav på en rättegång endast angav relevanta lagbestämmelser och inte gjorde några påståenden om specifika fakta som utgjorde grunden för ogiltigförklaring och inte lade fram några bevis till stöd, kunde domstolen inte acceptera detta vid den tidpunkt då det ursprungliga kravet framställdes hade fastställts ett yrkande om ogiltigförklaring angett i form av ett yrkande, åtminstone endast i den mån det gällde yrkanden på ogiltigförklaringsgrunderna enligt punkterna (viii) och (xi). Domstolen slog därför fast att eftersom uteslutningstiden hade löpt ut för ett yrkande om rättegång om ogiltigförklaring med stöd av punkterna (viii) och (xi), saknade Y:s yrkande på dessa grunder rättslig grund. Men med hänsyn till grunden för ogiltigförklaring enligt punkt (xv), med hänsyn till bland annat det faktum att Y:s namn (Valentino Globe Besloten Vennootschap), som innehöll ordet "Valentino" hade angetts i det ursprungliga kravet; att "VALENTINO" var känd inom modebranschen i Japan; och att även X befanns ha känt till "VALENTIONO" eftersom uttalandena i det ursprungliga kravet kan ses i samma ljus som de som hävdats genom angivande av ogiltigförklaring av att X:s varumärke var ett varumärke som var ägnat att orsaka förvirring i samband med Y:s markeringar inklusive "VALENTINO" fann domstolen att det som ett resultat av det initiala kravet var möjligt att se att ett yrkande om rättegångsbeslut om ogiltigförklaring som angavs i sak i form av ett yrkande hade fastställts , och domstolen ansåg att kravet på en rättegång om ogiltigförklaring på grundval av punkt (xv) var rättsligt eftersom det överensstämde med uteslutningsperioden.

På grundval av detta godkände den ursprungliga domstolen tingsrättens beslut om att X:s varumärke faller under punkt (xv), och den avslog X:s ansökan med fördomar i sak. (*En liknande typ av tvist hade dessutom uppstått mellan X och Y med avseende på ett annat varumärke än detta varumärke. Tokyo High Court avkunnade sitt beslut i den tvisten samma dag som detta beslut: beslut av Tokyo High Court. Domstol daterad den 29 september 2003 i mål nr 551 (Gke) från 2002, beslut från Tokyos högsta domstol av den 29 september 2003 i mål nr 402 (Gke) från 2003.) Som svar begärde X att ett jokoku-överklagande skulle godkännas. X hävdade utförligt i sin framställning, inklusive att förhandlingsförfarandet saknade laglighet, att domstolen gjorde fel i sin slutsats om huruvida märket "VALENTINO" var allmänt känt och berömt, och att domstolen gjorde fel i sitt beslut om sannolikheten för förväxling som till ursprung under punkt (xv). Genom följande avgörande beslutade Högsta domstolen att godta framställningen endast med avseende på X:s argument rörande uteslutningstiden och avslog X:s jokoku-överklagande med prejudikat i sak.

Sammanfattning av beslut

Domstolen godkände slutsatsen av JPO av följande skäl.

Artikel 47 föreskriver att ett yrkande om prövning av ogiltigförklaring av ett registrerat varumärke på grund av brott mot punkt (xv) ska göras inom en uteslutningstid på fem år från dagen för registrering av varumärket. Även om ett varumärke som registrerats i strid med punkt (xv) borde ogiltigförklaras i teorin, är syftet med artikel 47 att tolkas som att giltigheten av varumärkets registrering utsätts för ostridig för att skydda status quo i praktiken som uppstår som en resultat av registreringen och som kvarstår när uteslutningsperioden löper ut utan att krav ställs på prövning för ogiltigförklaring. Eftersom det lagstadgade syftet är sådant är det därför inte så att det registrerade varumärkets giltighet ska göras slutgiltigt och bindande tidigt på grund av ett starkt krav på att skydda innehavaren av varumärket, eftersom ett sådant varumärke av rättighet inte borde ha registrerats. för det första. Detta framgår också av att status quo kommer att undergrävas om ett yrkande om prövning för ogiltigförklaring av det registrerade varumärket ställs inom undantagstiden och yrkandet om prövning innehåller ett uttalande om att det registrerade varumärket i frågan strider mot punkt (xv).

Mot bakgrund av att för att en part ska förklara att ett yrkande om rättegång om ogiltigförklaring av ett registrerat varumärke på grund av intrång i punkt (xv) överensstämmer med uteslutningsperioden, är det rimligt att anse att det är tillräckligt om ett påstående att det registrerade varumärket strider mot punkt (xv) anges i yrkande om prövning som lämnas inom uteslutningstiden som grund för yrkandet. Härav följer att det inte finns något krav på att gå så långt som att inkludera påståenden om de specifika fakta och händelser som skulle falla under punkt (xv).

Genom att tillämpa detta på förevarande mål, eftersom det av ovan angivna omständigheter framgår att yrkandet om rättegång i detta mål inte framställts efter utgången av uteslutningstiden, har inget fel begåtts i rättegångens beslut avseende tolkning och tillämpning av Artikel 47. Denna domstol stöder den slutsats som den ursprungsdomstolen nådde i sitt ovan beskrivna beslut att kravet på en rättegång i detta fall inte var ogrundat i lag.

Vidare läsning

•   Nobuhiro Nakayama; et al. (2007). 100 Anmärkningsvärd rättspraxis inom varumärken, design och illojal konkurrens (商標・意匠・不正競争判例百選) . Yuhikaku . ISBN 978-4-641-11488-3 .