Rudolf Wittkower

Rudolf Wittkower
Rudolf Wittkower, 1967
Född	( 1901-06-22 ) 22 juni 1901 Berlin , Tyskland
dog	11 oktober 1971 (1971-10-11) (70 år) New York City , NY, USA
Ockupation	Konsthistoriker

Rudolf Wittkower (22 juni 1901 – 11 oktober 1971) var en brittisk konsthistoriker specialiserad på italiensk renässans- och barockkonst och arkitektur, som tillbringade en stor del av sin karriär i London, men utbildades i Tyskland och flyttade senare till USA. Trots att han hade en brittisk pappa som stannade i Tyskland efter studierna är han född och uppvuxen i Berlin.

Tidigt liv

Wittkower föddes i Berlin av Henry Wittkower (1865–1942) och Gertrude Ansbach (Wittkower) (1876–1965).

Karriär

Rudolf Wittkower flyttade till London 1933 med sin fru Margot Holzmann eftersom de båda var judar och flydde från Nazityskland. Han undervisade vid Warburg Institute , University of London från 1934 till 1956, utnämndes till Durning Lawrence-professor vid Slade School of Fine Art , University College, London 1949 och flyttade sedan till USA för att arbeta vid Columbia University från 1956 till 1969 där han var ordförande för institutionen för konstvetenskap och arkeologi.

Bland Wittkowers böcker fanns monografier om Bernini och Michelangelo , volymer i standardläroboksserier och mer individuella ämnen som hans Architectural Principles in the Age of Humanism , "hans mest betydelsefulla bok". Detta introducerade en djupgående analys av den venetianska arkitekten Andrea Palladio och hans relation till 1500-talets musikteori. Del fyra handlar specifikt om hur och varför Palladio anpassade harmoniska musikaliska förhållanden och införlivade dem i de fysiska proportionerna i sina byggnader. Även om denna teori om palladianska proportioner var allmänt accepterad efter bokens utgivning, har nya verk i konsthistorien gjort den till föremål för mycket kontrovers. Wittkower hade stött på denna uppfattning att musikalisk harmoni kan agera på ett sätt som är analogt med visuell harmoni i Pythagoras , där det också noterades av Alberti .

Wittkower valdes in i American Academy of Arts and Sciences 1959 och American Philosophical Society 1971. Han tilldelades Alice Davis Hitchcock Award postumt 1975 för sin bok Gothic vs. Classic, Architectural Projects in Seventeenth-Century Italy .

Död och arv

Wittkower dog den 11 oktober 1971.

Utvalda publikationer

• Architectural Principles in the Age of Humanism (1949)
• Bernini: Skulptören av den romerska barocken (1955)
• The Arts in Western Europe: Italy in New Cambridge Modern History , vol. 1 (1957), s. 127–53
• Konst och arkitektur i Italien, 1600–1750 (Penguin/ Yale History of Art , 1958, och reviderade upplagor)
• Born Under Saturn: The Character and Conduct of Artists (1963, medförfattare med Margot Wittkower)
• The Divine Michelangelo (1964, medförfattare med Margot Wittkower)
• Gotisk kontra klassisk, arkitektoniska projekt i 1600-talets Italien (1974)
• Sculpture: Processes and Principles (1977, författad med Margot Wittkower)

Bibliografi

Allmänna referenser

1.   Rosand, David (hösten 2003). "Gör konsthistoria i Columbia: Meyer Schapiro och Rudolf Wittkower" . Columbia Magazine . Manhattan : Columbia University . ISSN 0162-3893 . Hämtad 1 juli 2014 .
   1. Förtryckt:     Rosand, David (2006). "Gör konsthistoria i Columbia: Meyer Schapiro och Rudolf Wittkower" . I De Bary, Wm. Theodore (red.). Levande arv i Columbia . Manhattan : Columbia University Press . s. 117–129. ISBN 0-2311-3884-9 . LCCN 2006000033 . OCLC 62804985 . Hämtad 4 mars 2021 – via Google Books .
2. David Rosand . "Gör konsthistoria i Columbia: Meyer Schapiro och Rudolf Wittkower". Columbia Magazine .
3. Howard, Deborah . "Fyra århundraden av litteratur på Palladio", Journal of the Society of Architectural Historians, Vol. 39, nr 3 (oktober 1980), 224–241.

externa länkar

• Henry Millon, "Arkitektoniska principer i humanismens tidsålder: dess inflytande på utvecklingen och tolkningen av modern arkitektur," Journal of the Society of Architectural Historians 31, nr. 2 (1972): 83-91.
• JS Ackerman, "Rudolf Wittkowers inflytande på arkitekturens historia", Källa 8, nr. 4 och 9, nr. 1 (Sommar/Höst 1989): 87–90.
• J. Montagu och J. Connors, "Rudolf Wittkower, 1901–1971," i Art and Architecture in Italy 1600–1750 av R. Wittkower (New Haven, CT: Yale University Press, 1999), 1:ixff.
• U. Wendland, "Rudolf Wittkower," Biographisches Handbuch deutschsprachiger Kunsthistoriker im Exil (München: Saur, 1999), 779–90.
• G. Romano, Storie dell'arte: Toesca, Longhi, Wittkower, Previtali (Rom: Donzelli, 1998), 65–92.
• Alina Payne, Rudolf Wittkower, 1994 och 2008; traduzione di Francesco Peri, Rudolf Wittkower, Torino, Bollati Boringhieri, 2011.
• Daniel Sherer, "Panofsky on Architecture: Iconology and the Interpretation of Built Form, 1915-1956," Del I, History of Humanities 5 (2019), 189ff: avsnitt 1: "Panofsky vs. Wittkower: Independence and Interdependence of Architecture in the Estetiskt fält."
• Hittar hjälp till Rudolf Wittkower uppsatser vid Columbia University. Sällsynt bok- och manuskriptbibliotek.