Re I (ett barn)
| jag (ett barn) | |
|---|---|
 | |
| Domstol | Storbritanniens högsta domstol |
| Bestämt | 1 december 2009 |
| Citat(er) | [2009] UKSC 10 |
| Avskrift(er) | Fullständig utskrift av domen |
| Domstolsmedlemskap | |
| Domare sitter | Lord Hope, Lady Hale, Lord Collins, Lord Kerr och Lord Clarke |
I (ett barn) var ett mål som behandlades av Storbritanniens högsta domstol den 10 och 11 juni 2009 och avgjordes den 1 december 2009. Målet rör huvudsakligen modern (en brittisk medborgare av indiskt ursprung), fadern ( en brittisk medborgare av pakistanskt ursprung) och deras son (en brittisk medborgare också född i Storbritannien). Barnet föddes den 27 juli 2000 och var 9 år gammalt vid tiden för ärendet.
Fakta
Föräldrarna separerade i september 2002 och skilde sig 2003, inga domstolsbeslut gjordes angående barnet. Han lades in på sjukhus den 1 november 2001 med frakturer i armarna. Vid faktaförhandlingen i maj 2002 fann tingsdomaren Brasse att skadorna inte var oavsiktliga och att fadern hade orsakat dem. Vid välfärdsförhandlingen i december 2002 gick han dock igenom detta konstaterande mot bakgrund av de nya bevis som framkommit under socialvårdsutredningarna och beslutade att modern hade varit ansvarig.
I mitten av 2004 ansökte pappan om permission för att ta barnet till Pakistan med pappans mamma och syster. Den 16 september 2004 beviljade Hedley J denna tjänstledighet. Samtidigt gav fadern (som företräddes av ombud vid förhandlingen) det konventionella åtagandet att återföra barnet till denna jurisdiktion när domstolen beordrade det. I beslutet föreskrevs också interimistisk kontakt med modern tills barnet lämnade jurisdiktionen. Fadern och pojken flyttade till Pakistan den 22 december 2004 och har bott där sedan dess.
Dom
Högsta domstolens mål handlade om huruvida domstolar i England och Wales hade jurisdiktion i detta fall. Domstolen slog fast att domstolar i England och Wales hade jurisdiktion i detta fall
Betydelse
Målet som väckts vid högsta domstolen gällde moderns andra överklagande, efter att fadern prövade inför HHJ Barnett om domstolen var behörig, ansåg HHJ Barnett att domstolen inte hade jurisdiktion enligt Family Law Act 1986. Det första överklagandet var före appellationsdomstolen, där moderns juridiska ombud hävdade att artikel 12 i Bryssel II reviderade var tillämplig. Thorpe LJ fann att HHJ Barnett hade nått rätt resultat.
Se även
externa länkar