R v Wigglesworth

R v Wigglesworth
Supreme Court of Canada

Förhandling: 3–4 mars 1987 Dom: 19 november 1987
Citat [1987] 2 SCR 541, 45 DLR (4:e) 235, [1988] 1 WWR 193, 37 CCC (3d) 385, [1988] 28 Admin. LR 294 • (1987), [1988] 32 CRR 219, 60 CR (3d) 193, 24 OAC 321, 61 Sask. R. 105
Docket nr. 18613
Domstolsmedlemskap Högsta

domare: Brian Dickson Puisne Domare: Jean Beetz , Willard Estey , William McIntyre , Antonio Lamer , Bertha Wilson , Gerald Le Dain , Gérard La Forest , Claire L'Heureux-Dubé
.
Majoritet Wilson J., tillsammans med Dickson CJ och Beetz, McIntyre, Lamer och La Forest JJ.
Meningsskiljaktighet Estey J.

R v Wigglesworth , [1987] 2 SCR 541 är ett ledande beslut av högsta domstolen i Kanada om den konstitutionella rätten mot dubbel risk enligt avsnitt 11(h) i den kanadensiska stadgan om rättigheter och friheter . Domstolen gav ett tvådelat test för att avgöra om ett förfarande handlar om en brottslig fråga.

Bakgrund

Roger Wigglesworth var en Royal Canadian Mounted Police (RCMP) officer som begick ett övergrepp och anklagades för misshandel enligt Royal Canadian Mounted Police Act . Han dömdes till en början för ett "stort tjänstebrott" enligt lagen av en disciplinnämnd och beordrades att betala böter på $300.

Därefter åtalades han även för grov misshandel enligt brottsbalken . Han hävdade att han inte kunde åtalas på grund av att det skulle utgöra dubbel risk i strid med avsnitt 11(h) i stadgan .

Domstolens yttrande

Domare Wilson , som skrev för domstolens majoritet, fann att avsnitt 11(h) inte hade kränkts av den andra anklagelsen, eftersom den första anklagelsen enligt Royal Canadian Mounted Police Act var disciplinär till sin natur och relaterade till den privata sfären av RCMP:s uppförande. Wigglesworth kan åtalas för grov misshandel.

Hon noterade att 11(h) endast gäller brottmål och att båda anklagelserna måste vara kriminella till sin natur för att åberopa dubbelfaraförsvaret. Hon föreslog ett tvådelat test för att avgöra om ett förfarande är relaterat till ett brottmål och åberopar därför § 11(h). Först ska det avgöras om frågan är av "offentlig karaktär, avsedd att främja allmän ordning och välfärd inom en offentlig verksamhetssfär". För det andra måste det avgöras om ärendet innefattar "påförande av verkliga straffrättsliga konsekvenser".

Estey J. var oenig.

Se även

externa länkar