Rätt att göra överföringsbar

Rätten att göra överföringsbar är en av flera rättigheter som tillerkänns skaparna av kreativa verk enligt japansk upphovsrättslagstiftning . Lagen definierar upphovsrätten inte som en enda omfattande rättighet utan som en bunt av olika rättigheter, inklusive rätten till mångfaldigande, rätten till framförande, rätten till skärmpresentation och rätten till offentlig överföring.

Översikt

Rätten att göra sändbara är rätten att göra verk sändbara genom vissa tekniska åtgärder, inklusive uppladdning av verken såsom filmverk inklusive TV-program och filmer på internet. Rätten etablerades nyligen genom ändringen av upphovsrättslagen i Japan 1997.

Artikel 23, punkt 1 i den japanska upphovsrättslagen föreskriver att upphovsmannen ska ha ensamrätt att utföra en offentlig sändning av sitt verk (inklusive, i fallet med automatisk offentlig överföring, att göra hans verk sändbart). Bestämmelsen klargör att rätten att göra sändbar såväl som rätten till allmän överföring, rätten att sända genom trådlös kommunikation eller tråd-telekommunikation som redan hade skyddats före ändringen, uteslutande ska tillskrivas upphovsmannen. Att göra överföringsbar är att spela in eller mata in information på en offentlig server som är ansluten till det nätverk som tillhandahålls för allmänheten eller att ansluta en sådan offentlig server som lagrar sådan information till internet. Denna rättighet kallas vanligtvis rätten att ladda upp men i själva verket är det ett bredare koncept än att bara ladda upp.

Tilldelning av rätten att göra överföringsbar

Som nämnts ovan ska upphovsmän ha ensamrätt att offentligt sända sina verk. Enligt artikel 17 i den japanska upphovsrättslagen ska upphovsrätten tillskrivas upphovsmän vid skapandet av verk. Enligt upphovsrättslagen i Japan kan definitionen av upphovsmän skilja sig beroende på vilka typer av verk som nämns nedan.

Författare definieras som en person som skapar verket enligt artikel 2, punkt 1, punkt 2 i upphovsrättslagen i Japan. Denna definition gäller de flesta av de verk som definieras som produktion där tankar eller känslor uttrycks på ett kreativt sätt och som faller inom det litterära, vetenskapliga, konstnärliga eller musikaliska området inklusive språkligt arbete som roman, musik, dans, konst och arkitektur, med undantag för vissa undantag, inklusive verk gjorda av anställda under utövandet av deras tjänst, filmverk, som nämns nedan.

Undantag

Lagen nämner också hur rättigheter kommer att ges i ett antal särskilda fall där verket är gemensamt framställt.

Arbete som en anställd utför under sin tjänst

Beträffande ett arbete (utom ett datorprogramarbete ) som på initiativ av en arbetsgivare görs av en arbetstagare i samband med sin tjänsteutövning i samband med arbetsgivarens verksamhet och offentliggörs av arbetsgivaren som ett arbete enligt sitt eget namn, ska sådan arbetsgivare behandlas som upphovsman om inte annat följer av avtal, arbetsordning eller liknande vid tidpunkten för verkets tillkomst.

Beträffande datorkod som på initiativ av en arbetsgivare görs av en arbetstagare i sin tjänst i samband med arbetsgivarens verksamhet, ska sådan arbetsgivare betraktas som upphovsman om inte annat följer av avtal, arbetsordning eller liknande. vid tidpunkten för tillkomsten av verket.

Kinematografiskt arbete

När det gäller ett filmverk är författarna i grunden en person som genom att ta ansvar för produktion, regi, filmning, art direction etc., kreativt har bidragit till skapandet av ett sådant filmverk som helhet. I det fall en sådan upphovsman till filmverket har åtagit sig att delta i framställningen av det filmiska verket, ska dock den som har skapat det filmverket, den som tar initiativ till och ansvaret för framställningen av det filmiska verket. behandlas som författare.

När det gäller verk såsom TV-program, som skapats huvudsakligen för sändning, omfattar rätten att göra sändbara endast aktiviteten att mata in information till en automatisk offentlig överföringsserver som redan är ansluten till en telekommunikationslinje som tillhandahålls för allmänheten. hänföras till radio- och TV-organisationer.

Utövande artister, producenter av fonogram, sändningsorganisationer och sändningsorganisationer

Upphovsrättslagen i Japan, såväl som upphovsrätten som tillskrivs upphovsmän, ger vissa särskilda rättigheter som kallas "nära rättigheter" för utövande artister, producenter av fonogram, sändningsorganisationer och sändningsorganisationer, som spelar viktiga roller i skapande och distribution av verken , för att främja distribution genom att skydda sina rättigheter. Enligt den japanska upphovsrättslagen tillhandahålls rätten att göra sändbar även som en av sådana närliggande rättigheter för utövande artister, producenter av fonogram, sändningsorganisationer och sändningsorganisationer, såväl som den rättighet som utgör upphovsrätt för upphovsmän. Japans upphovsrättslag föreskriver att rätten att göra sändbara uteslutande ska tillskrivas sådana artister, producenter av fonogram, sändningsorganisationer och sändningsorganisationer. För att ladda upp filmer på internet är det därför i grunden nödvändigt att erhålla godkännande från relevanta upphovsmän, artister, producenter av fonogram, sändningsorganisationer och sändningsorganisationer. Enligt artikel 92-2, punkt 2, punkt 2 i den japanska upphovsrättslagen, ska utövande artister inte ha rätt att göra överföringsbara med avseende på deras framförande inspelade på filmverk förutom ljudinspelningar. Enligt den japanska upphovsrättslagen fastställs i grunden rättigheter för utövande konstnärer enligt principen att utövande konstnärer ska samla in ersättning för sitt framförande i ett klumpsumma när de först tillåter att deras framförande används, och fördelningen av vinster som erhålls genom att använda deras framförande i efterhand bör bestämmas av det avtal som utövande konstnärer ska ingå vid den tidpunkten. En sådan princip är etablerad i syfte att främja spridningen av verk genom att samla rättigheterna på färre antal personer och förhindra att komplicerade rättsliga relationer uppstår på grund av det stora antalet personer som är relaterade till verken. En sådan princip gäller dock i princip inte för inspelningar av ljud såsom ljudspår till filmverk och för att ladda upp sådana inspelningar av ljud är det nödvändigt att inhämta tillstånd från relevanta artister såsom sångare.

Härledda verk

Vidare, enligt artikel 28 i den japanska upphovsrättslagen, föreskrivs att upphovsmannen till originalverket ska ha exklusiva rättigheter av samma typ som de som upphovsmannen till det härledda verket besitter. Till exempel, i det fall en film görs baserad på en berättelse om ett filmverk, tillerkänns rätten att göra sändbar med avseende på det filmiska verket uteslutande författaren till romanen såväl som författaren till det filmiska verket. För att ladda upp ett sådant kinematografiskt verk på internet krävs godkännande från författaren till romanen samt de parter som har rätt att göra överföringsbara med avseende på filmverket, såsom författaren till filmverket .

Åtgärder för intrång

Intrång i rätten att göra överföringsbar är otillåten användning av rätten att göra överföringsbar. Mot intrång i rätten att göra överföringsbara, civilrättsliga rättsmedel och straffrättsliga bestraffningar som nämns nedan tillhandahålls enligt lagar i Japan.

Civila rättsmedel

Förelägganden

Innehavaren av rätten att göra överföringsbar kan kräva att den som gör intrång eller riskerar att göra intrång i hans rätt upphör med intrånget eller inte gör intrång. Artikel 112, stycke 1 i den japanska upphovsrättslagen. Vid framställning av det krav som avses i föregående stycke får rättighetshavaren kräva att åtgärder vidtas som är nödvändiga för att få till stånd intrångets upphörande eller förhindrande, såsom förstöring av föremål som utgör intrångshandlingarna, föremål som gjorts genom handlingar av intrång och/eller maskiner och verktyg som uteslutande används för intrångshandlingar.

Ersättning för skada

I upphovsrättslagen i Japan finns det ingen bestämmelse om ersättning för skada som ett gottgörelse mot intrång i rätten att göra överföringsbar. Däremot kan innehavaren av rättigheten göra ett skadeståndsanspråk mot en person som gör intrång i rätten i enlighet med artikel 709 i den japanska civillagen , en bestämmelse om skadestånd.

Anspråk på orättvis berikning

Otillåten användning av andras arbete är att erhålla vinst utan något legitimt skäl och innehavaren av rätten att göra överföringsbart kan göra anspråk på obehörig berikning i enlighet med artikel 703 i den japanska civillagen.

Straffrättsligt straff

Den som gör intrång i rätten att göra överföringsbar ska vara straffbar med fängelse med arbete i högst tio år eller med böter på högst tio miljoner Yen , eller med båda.

Utmaningar som japanska onlineinnehållsföretag står inför

Som nämnts ovan, enligt den japanska upphovsrättslagen, ska rätten att göra sändbara uteslutande tillskrivas upphovsmän till originalverk och artister, producenter av ett fonogram, sändningsorganisationer och sändningsorganisationer samt upphovsmän. Följaktligen, till exempel när det gäller fonogram, ska inte bara producenter utan även utövande artister, såsom sångare som uteslutande uppträdde i fonogrammen, ha rätt att göra sändbara. Som ett resultat, för att ladda upp sådana fonogram på internet, är det nödvändigt att erhålla tillstånd från alla relevanta parter som har rätt att göra sändbara enligt Japans upphovsrättslag, inklusive producenter och artister som bidragit till att skapa fonogrammen . Det är dock praktiskt taget mycket svårt eftersom antalet sådana fester kan vara enormt. Som ett resultat kritiseras det att ett sådant rättssystem hindrar japanska onlineinnehållsföretag från att vidareutvecklas genom att göra färre verk praktiskt tillgängliga för sådana företag.

Reformförslag

För att övervinna svårigheterna för japanska onlineinnehållsföretag som nämnts ovan har det förekommit diskussioner om en reform av Japans upphovsrättslag. Förslag om upprättande av "Internet Right" lades fram av Forum of Digital Content Experts, ett japanskt privat forskningsinstitut 2008. Förslagen omfattar huvudsakligen tre ämnen: (1) Etablering av "Internet Right" som är rätten att använda digitalt innehåll inklusive TV-program, film och musik på internet, och tillhandahållande av sådan rätt till företag som kan bedömas ha tillräcklig förmåga att uppnå en rättvis fördelning av vinsten, såsom sändningsorganisation, tillverkare av ett filmverk och skivbolag; (2) Upprättande av skyldighet till rättvis fördelning av vinsten; och (3) upprättande av regler för skälig användning genom att reformera Japans upphovsrättslag. Enligt förslagen kan onlineinnehållsföretag genom en sådan ändring ladda upp sådana verk på internet genom att ingå avtal med parter som har "Interneträttigheten". Enligt förslagen kommer även utövandet av upphovsrätten att begränsas enligt den reformerade lagen och istället kan ägaren till upphovsrätten och närliggande rättighet kräva ersättning.

Opposition

Det har funnits ett starkt motstånd mot de ovan nämnda förslagen angående "Interneträtten". Enligt motståndarnas åsikt kan upprättandet av en sådan "Interneträttighet" innebära orättvisa begränsningar av utövandet av upphovsrätt och närliggande rättigheter och det finns ingen anledning att göra särskilda arrangemang endast för användning av digitalt innehåll på internet. Denna fråga har diskuterats vid Japans inrikes- och kommunikationsministerium sedan 2008, men på grund av det starka motståndet har diskussionerna inte sett några framträdande framsteg.

Jämförelse med amerikansk upphovsrättslagstiftning

När det gäller civilrättsliga rättsmedel finns det ingen väsentlig skillnad mellan det amerikanska rättssystemet och det japanska rättssystemet när det gäller rättsmedel mot intrång i upphovsrätten, med tanke på att nästan samma typ av åtgärder kan vidtas av rättighetsägaren som civilrättsliga rättsmedel enligt båda lagarna. system. Det finns dock vissa skillnader mellan varje system som att det inte finns någon bestämmelse om ersättning för skada i upphovsrättslagen i Japan medan det finns en sådan bestämmelse i upphovsrättslagen i USA. Tvärtom, när det gäller straff, finns det en väsentlig skillnad mellan USA:s rättssystem och japanskt rättssystem med avseende på straffens allvar. Enligt Japans upphovsrätt ska den person som gör intrång i rätten att göra överföringsbar straffas med fängelse med arbete i högst tio år, oavsett typ av brott, medan den person som gör intrång i upphovsrätten enligt USA:s upphovsrättslag ska dömas till fängelse vars längd kan variera beroende på typ av brott och andra villkor som anges i gärningen. Detta är konsekvensen av ändringen av den japanska upphovsrättslagen 2006 som stärkte straffet baserat på åsikten att det straffrättsliga straffet mot intrång i immateriella rättigheter borde vara likvärdigt med rån enligt Japans strafflag. Ur en jämförande rättsstudie sägs det att det straffrättsliga straffet mot rån är allvarligt i jämförelse med andra länders rättssystem, och det gjorde straffstraff mot intrång i rätten att göra överförbar grav i jämförelse med andra länders rättssystem. .

externa länkar