Prostasomer

Prostasomer är extracellulära vesiklar (40-500 nm i diameter) som utsöndras av epitelceller från prostatakörteln till sädesvätska. De har en ovanlig lipidsammansättning och en tät och välordnad struktur av deras lipiddubbelskiktsmembran , som liknar den hos lipidflottedomäner . Prostasomer verkar förbättra spermiers rörlighet och skyddar mot attacker från det kvinnliga immunförsvaret under passagen till ägget.

Namnet prostasomer myntades i början av 1980-talet genom att man kombinerade termerna "prosta"=prostata och "soma" (grekiska för "kropp"). Runt denna tid utfördes också de första funktionella studierna av prostasomer.

Cancerösa prostataceller och prostataceller med låg differentiering fortsätter att producera och utsöndra prostasomer. Möjligen kan den höga förekomsten av prostatacancer hos äldre män bero på de immunmodulerande egenskaperna hos prostasomer, vilket skyddar cancern från attacker från immunsystemet. ^{[ citat behövs ]}

Fusion av prostasomer med spermiernas plasmamembran krävs för reglering av olika aspekter av spermiefunktion, såsom motilitet och kapacitation. Prostasomer har också varit inblandade i interaktionen mellan prostatacancerceller och deras mikromiljö.

Immunreglerande proteiner som finns i prostasomer inkluderar: aminopeptidas N ( CD13 ); dipeptidyl-peptidas IV ( CD26 ); enkefalinas (neutralt endopeptidas, CD10 ); angiotensinomvandlande enzym (ACE, CD143 ); vävnadsfaktor TF ( CD142 , tromboplastin); sönderfallsaccelererande faktor ( CD55 ); protectin ( CD59 , hämmare av MAC) och komplementregulatoriskt membrankofaktorprotein ( CD46 ). Prostasomer innehåller också höga halter av de tvåvärda katjonerna: Zn ²⁺ , Ca ²⁺ och Mg ²⁺ . ^{[ citat behövs ]}

Historisk bakgrund av prostasomforskning

År
1977-78	En ATPas-aktivitet i sädesplasma indikerade en förekomst av membranomgivna extracellulära vesiklar
1981	Det första sambandet mellan prostasomer och fertilitet rapporterades
1983	De första elektronmikroskopiska bilderna av prostasomer inuti lagringsvesiklar (multivesikulära kroppar) i cytoplasman av prostataepitelceller och deras extracellulära frisättning i prostatalumen
1984	Prostasomernas roll vid infertilitet och prostatacancer undersöktes
1986-89	Studier av ATPaser på prostasomala ytan
1989	Prostasommembranet visade sig ha ett mycket högre kolesterol/fosfolipidförhållande än vanliga cellmembran
1990	Nukleinsyra visade sig vara associerad med prostasomer. En interaktion mellan prostasomer och spermier visades
1991-94	Prostasomer och deras roll i immunsuppression undersöktes i flera artiklar. Granulofysin (CD63) föreslogs som en markör för prostasomer
1995-2001	Monoklonala antikroppar mot prostasomer producerades och flera studier som involverade dessa antikroppar utfördes såväl som interaktionsstudier mellan prostasom och spermier. Prostasomer upptäcktes i prostatavätska från andra arter. Prostatacancercellinjer visade sig producera prostasomer. Prostasomer visade antibakteriell aktivitet
2001	Autoantikroppar mot prostasomer utvärderades som biomarkörer för prostatacancer
2003	Den första omfattande hagelgevärsproteomiken av prostasomproteomen och den har följts av två andra
2005	Hemostas kopplad till prostasomer och prostasommembranet vid fertilitet och cancer
2009-	Utredning av prostasomalt DNA. DNA hittades i både icke-maligna prostasomer såväl som i prostasomer/ exosomer från prostatacancer (PC3)
2009-	Prostasomer som en serumbiomarkör för prostatacancer
2015	Lipidflottar renade från prostasommembran

Se även