Pierre Lecoq

Pièrre Lecoq är en belgisk filolog, historiker och iranolog .

Pierre Lecoq, född 1939, är en lingvist och filolog utbildad av Jacques Duchesne-Guillemin vid universitetet i Liège . Lecoq ägnade först sitt arbete åt forntida iranska språk, främst åt avestansk filologi och gammalpersisk epigrafi. Hans diakrona förhållningssätt till iranska språk , berikad av hans djupgående kunskaper om indoiranska och mellaniranska språk, såväl som hans studier om den historiska fonologin och paleografin av gammalpersisk kilskrift, har resulterat i presentationen av en fullständig översättning av Achaemenid inskriptioner (2020), där han införlivade de parallella versionerna på elamitiska och babyloniska. Lecoqs franska översättning av Avesta (Paris, 2016) är bland hans stora nya verk.

Inom området iransk dialektologi har Lecoq publicerat mycket om levande iranska språk. Detta inkluderar en beskrivning av sivandi-språket som talas i Fars (1979) och en omfattande studie om de dialekter som talades i det antika Carmania , som han kallar Kermanian-dialekter (2002). Lecoq har också gjort en hypotes om det kurdiska språkets ursprungliga habitat.

Inom det persiska språket och litteraturen publicerade Lecoq nyligen en fransk översättning av Shahnameh , en uppföljare till 1800-talets översättning av Julius von Mohl .

En festskrift, med bidrag från hans kollegor och student, publicerades för att hedra Piere Lecoq 2016.

Lecoq belönades med det 12:e Farabi International Award;

Arbetar

Böcker

  • L'épigraphie achéménide vieux-perse. Grammaire, texter, ordlista, Paris, Geuthner, 2020.
  • L'épigraphie arsacide et sassanide : parthe et moyen-perse. Grammaire, texter, ordlista, Paris, Geuthner, 2020.
  • Les langues iraniennes. Manuel de linguistique et de philologie iranienne, Paris, Geuthner, 2020.
  • L'épigraphie achéménide vieux-perse. Grammaire, texter, ordlista, Paris, Geuthner, 2020.
  • Ferdowsi, Shâhnâmeh. Le Livre des Rois, traduit du persan en vers libres et rimées, Paris, Les Belles Lettres/Geuthner, 2019 (prix R. et T. Ghirshman de l'AIBL, 2020; prix Iraj Afshâr 2020).
  • Les Livres de l'Avesta. Les textes sacrés des mazdéens ou zoroastriens. Introduktion à la religion mazdéenne, traduction inégrale et annotations, Paris, Le Cerf, 2016 (Prix E. Benvensite de l'AIBL, 2018).
  • Recherches sur les dialectes kermaniens, (Acta Iranica, 39), Louvain, Peeters, 2002.
  • Les inscriptions achéménides, Paris, Gallimard, 1997 (traduit en persan Katibehāye Haxāmaneši, Tehrān, 1381, [2003]).
  • Le dialecte de Sivand, Wiesbaden, Reichert, 1979.

Utvalda artiklar

  • "La langue des inscriptions achéménides", Acta Iranica 2, 1974, sid. 55-62.
  • "Le problème de l'écriture cunéiforme vieux-perse", Acta Iranica 3, 1974, sid. 25-107.
  • "Le dialecte d'Abyāne", Studia Iranica 3, 1974, sid. 51-63.
  • "Le dialecte d'Abu Zeyd Ābād", Acta Iranica 5, 1975, sid. 15-38.
  • "Un problème de religion achéménide : Ahura Mazda ou Xvarnah?", Acta Iranica, 23, 1984, sid. 301-326.
  • "Le mot farnah et les Scythes", Comptes rendus de l'Académie des Inscriptions et Belles-Lettres, 1987, sid. 671-682.
  • "Les dialectes capiens et les dialectes du nord-ouest de l'Iran", Kompendium Linguarum Iranicarum, Wiesbaden: Reichert, 1989, sid. 296-312.
  • "Les dialectes du centre de l'Iran", Compendium Linguarum Iranicarum, Wiesbaden, Reichert, 1989, sid. 313-326.
  • "Les dialectes du sud-ouest de l'Iran", Kompendium Linguarum Iranicarum, Wiesbaden, Reichert, 1989, sid. 341-349.
  • "Le classement des langues irano-aryennes occidentales", Études irano-aryennes offertes à Gilbert Lazard, Studia Iranica, Cahier 7, Paris, 1989, s. 247–64.
  • "Paradis en vieux perse ?", Bidrag à l'Histoire de l'Iran. Mélanges J. Parrot, Paris, 1990, sid. 209-213.
  • "Observations sur le sens du mot dahyu dans les inscriptions achéménides", Transeuphratène, 3, 1990, sid. 131-139.
  • "Un aspect de la politique religieuse de Gaumata le Mage", Au Carrefour des Religions, Mélange Ph. Gignoux, Bures-sur-Yvette, sid. 183-186.
  • "Kurdiskas plats bland de iranska språken", Acta Iranica, 54, 2013, sid. 89-103.
  • "La grammaire historique du kurde", The Journal of Kurdish Studies, II, 1996–97, sid. 31-36.
  • "Kurdiskas plats bland de iranska språken, Acta Iranica, 54, 2013, sid. 89-103
  • "Le –a final en vieux perse", i Studia Philologica Iranica. Gherardo Gnoli Memorial Volume, Rom, 2017, sid. 217-222.

Philippe Swennen. Comptes rendus. Pierre Lecoq (red.). Les livres de l'Avesta. Les textes sacrés des Zoroastriens, trad. par P. Lecoq, Paris, Éd. du Cerf, 2016. https://www.cairn.info/revue-annales-2019-3-page-844.htm

externa länkar

  • C. Redard (redigerad), Des contrées avestiques à Mahabad via Bisotun. Études offertes en hommage à Pierre Lecoq, Neuchâtel, Recherches et Publications, 2016.
  • École Pratique des Hautes Études [2]
  • OCLC WorldCat-identiteter. http://worldcat.org/identities/lccn-n79136977/
Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Pierre_Lecoq&oldid=1136089240 "