Peter Manicas
Peter Manicas (1934-2015) var en vetenskaps- och samhällsfilosof vid [Queens College, City University of New York] och [University of Hawaii i Manoa] .
Han är författare till många böcker som bl.a
- Statens död
- Krig och demokrati
- Logik som filosofi
- Samhällsvetenskapens historia och filosofi
- En realistisk samhällsvetenskaplig filosofi
- Social process på Hawaii
- Rescuing Dewey: Essays in Pragmatic Naturalism
Följande beskrivning av hans bok: A History and Philosophy of the Social Sciences , ger några av de centrala delarna av hans tankesätt som skiljer sig radikalt från vanliga åsikter. Den här boken består av tre huvuddelar: (I)Den behandlar först historien om vissa nyckelidéer från den tidigmoderna perioden (bedömer tänkare från Hobbes och Marx till Hegel, Weber och Kuhn, (II) innan den utforskar de institutionella och sociala dragen som har format framväxten av den moderna samhällsvetenskapen,(III) och avslutar med att föreslå en alternativ realistisk filosofi för framtiden. Denna ambitiösa kritiska historia om mångfalden av de discipliner vi grupperar tillsammans som samhällsvetenskaper hävdar att samhällsvetenskapens avgörande karaktär, både historiskt och i nuet, är ideologi.. Baserat ursprungligen på en bristfällig idé om vetenskap, har "samhällsvetenskaperna" införlivat och förfinat en uppsättning antaganden om statens och samhällets natur, antaganden som har institutionaliserats med framväxten av moderna universitet En djup moralisk vision ger denna studie information. En (om inte den) principiella moralen i professor Manicas historiska skiss är att "de moderna samhällsvetenskaperna har varit, omedvetet eller inte, försvarare av status quo; (s. 276)... Trots denna historia är "samhällsvetenskap potentiellt befriande" (ibid.). Men humanvetenskaperna kan vara befriande discipliner, humaniserande praktiker, bara om de ger människor möjlighet att se att "även om den sociala verkligheten är tillräckligt verklig, är den inte som en oföränderlig natur, utan är bara det som upprätthålls av mänskliga aktiviteter, aktiviteter angående vilka människan har det enda ordet' (ibid.). Detta innebär i själva verket att bemyndiga människor att se sig själva som "orsaksagenter" och som sådana varelser "kapabla att omforma samhället i riktning mot större mänsklighet, frihet och rättvisa" (s. 277). Vincent Colapietro, Pennsylvania State University, Society for the Advancement of American Philosophy, nyhetsbrev
Extern
| Allmän | |
|---|---|
| Nationalbibliotek | |
| Övrig | |
