Parallell process

För annan användning, se Parallell process (disambiguation) .

Parallell process är ett fenomen som noteras i klinisk handledning av terapeut och handledare, där terapeuten återskapar, eller paralleller, klientens problem genom att relatera till handledaren. Klientens överföring och terapeutens motöverföring återkommer alltså i spegeln av relationen terapeut/handledare.

Ursprung och natur

Uppmärksamhet på parallella processer uppstod först på 1950-talet. Processen kallades reflektion av Harold Searles 1955, och två år senare använde T. Hora (1957) för första gången själva termen parallell process – och betonade att den bottnade i en omedveten identifikation med klienten/patienten som kunde sträcka sig till tonfall. och beteende. Handledaren förverkligar alltså terapins centrala problem i handledningen och öppnar potentiellt upp en process av inneslutning och lösning, först av handledaren och sedan av terapeuten.

Alternativt kan handledarens egen motöverföring aktiveras i den parallella processen, för att återspeglas i tur och ordning mellan handledare och konsult, eller tillbaka in i den ursprungliga patient/hjälpardyaden. Även då kan dock noggrann undersökning av materialet fortfarande belysa den ursprungliga terapeutiska svårigheten, vilket återspeglas i den parallella situationen.

Se även

• Agerar i
• Utagerande
• Joseph J. Sandler

Psykologiportal

Vidare läsning

• HF Searles, "The Informational Value of the Supervisor's Emotional Experience" Psychiatry (1955) 18:135-146.
• MJG Doehrman, "Parallella processer i övervakning och psykoterapi" Bulletin of the Menninger Clinic (1976) 40:3-104
• HK Gedimer "The parallellism phenomenon in psychoanalysis and supervision" Psychoanalytic Quarterly (1980)49:234-255