Oktoberklubb

Signerat kort 1968

Oktoberklub ( engelska : October Club) , ursprungligen känd som Hootenanny-Klub Berlin , var en politisk musikgrupp från Tyska demokratiska republiken (DDR). Den musikaliska stilen i gruppen var en blandning av folkmusik , chanson och rockmusik . Gruppen grundades 1966 och upplöstes 1990. Enstaka framträdanden följde 2002 och 2007.

Historia

Folkväckelsen i USA utlöste en våg av folkmusik och protestsånger i många länder världen över i början av 1960-talet . Den kanadensiska folksångaren Perry Friedman hade organiserat tjuvfester i Östtyskland sedan 1960. En grupp ungdomar som blev entusiastiska över folkmusik samlades runt Friedman och ungdomsradiostationen DT64 . Med stöd av det lokala FDJ- distriktets ledning grundade de Hootenanny-Klub Berlin i februari 1966. Klubben var ovanligt informell med östtyska mått mätt och alla uppmuntrades att delta. Musiker som Perry Friedman, Hartmut König, Reiner Schöne, Bettina Wegner och många andra uppträdde med klubben. DT64, en radiostation som framför allt spelade musik för ungdomar, sände regelbundet inspelningar av sina framträdanden.

16:e festivalen för politisk sång 1986

Under sin 11:e plenarsession i december 1965 hade SED:s ledning beslutat att förbjuda all kritisk konst och ungdomskultur, och i början av 1967 arrangerade en kampanj mot anglicismer . Som ett resultat kom hootenanny-rörelsen i DDR officiellt att kallas för "FDJ Singing Movement" och tillägnades och främjades därefter som ett "modellfall" av socialistisk kulturpolitik. Det var under dessa förhållanden som Hootenanny-Klub Berlin döpte om sig själv till Oktoberklub. Anledningen till namnbytet var att associera gruppen med oktoberrevolutionen i Ryssland.

Enligt Reinhold Andert, en av gruppens sångare, var medlemmarna i Oktoberklub "hundra procent röda, övertygade, ärliga" och ville aktivt forma samhället. Genom att blanda politik och underhållning injicerade de nyhet och friskhet i DDR:s förbenade politiska kultur. Därmed förverkade de dock sin spontanitet, gick på den officiella politiska linjen och engagerade sig i tvivelaktiga aktiviteter (t.ex. uppträdde till stöd för invasionen av Tjeckoslovakien 1968). Detta ledde till upprepade tvister inom klubben, vilket resulterade i att några av dess medlemmar lämnade, bland dem Bettina Wegner och Sanda Weigl.

Under de första åren mötte klubben en anmärkningsvärt bred respons, särskilt bland ungdomar lojala mot DDR, även om andra betraktade den som ett "propagandaverktyg för SED", landets ledande politiska parti. På 1980-talet upplevdes dess agit-prop-låtar alltmer som banala och ihåliga, vilket också hade att göra med den ensidiga skildringen av gruppen i media. Efter heta interna debatter beslutade medlemmarna om en kursändring i slutet av 1986. Klubben tog därefter en mer robust hållning mot försök till regementering, och dess sånger som handlade om livet i DDR blev mer kritiska.

Klubben sjöng internationella politiska sånger (delvis i bearbetningar), traditionella folk- och kampsånger samt originalskapelser. Förutom vanliga recitals med blandad repertoar framförde de även revyliknande program från 1971 och framåt (1971 FDJ-Nachtschicht , 1972 kantaten Manne Klein och Liebesnachtschicht , 1975 Prenzlauer Berg) .

Klubben var huvudarrangör av en rad evenemang som OKK (från 1970 det första permanenta diskoteket i DDR, från 1977 Kellerklubben i House of Young Talents), Festival of Political Songs (1970-1990) och Ein Kessel Rotes (från 1979). Klubben förekom också ofta utomlands, till exempel på kommunistiska tidningars pressfestivaler i Västeuropa. Gruppen fick olika utmärkelser, inklusive Gold Star of People's Friendship 1986.

Klubben var en amatörgrupp även om den ibland hade en semiprofessionell kärna och uppställningen ändrades ofta. Under årens lopp hade den totalt cirka 180 medlemmar, även om inte alla var konstnärligt aktiva. Författaren Gisela Steineckert och kompositören Wolfram Heicking spelade länge en mentorsroll för klubben. Viktiga författare under de första åren var Reinhold Andert, Kurt Demmler och Hartmut König, senare blev Gerd Kern framträdande som textförfattare och Fred Krüger som kompositör. Från 1987 skrev Michael Letz och Jens Quandt många av kompositionerna, några av texterna till andra låtar levererades 1988/89 av Gerhard Gundermann , som vid denna tid ofta ackompanjerades av musiker från Oktoberklubben.

Klubben var också "av stor betydelse som en talangreservoar för ungdomsinriktad musik" enligt Olaf Leitner. År 1973 bildade flera tidigare medlemmar i klubben en professionell musikalisk grupp känd som Jahrgang 49 , som existerade fram till 1980. Vissa klubbmedlemmar gjorde även konstnärliga solokarriärer (Reinhold Andert, Barbara Thalheim , Jürgen Walter , Gina Pietsch, Tamara Danz bland andra), medan andra senare arbetade i kulturinstitutioner eller branscher som radio, tv, inspelning eller tjänstgjorde i den allmänna administrationen av Kommittén för underhållningskonst. Hartmut König var sekreterare för den fria tyska ungdomsrörelsens centralråd i tolv år och biträdande kulturminister under en kort tid 1989. Oktoberklubbens mest kända sånger inkluderar Sag mir, wo du stehst , Oktobersong och Wir sind überall . Andra noterbara sånger inkluderade Wir wollen Frieden , Haben wir diese Erde (en tysk version av den argentinska sången Cuando tenga la tierra ) och Rauch steigt vom Dach auf .

1968 porträtterade Gitta Nickel Oktoberklubben i DEFA -dokumentärfilmen Lieder machen Leute . På 1990-talet gjordes två tv-dokumentärer om klubbens historia: Das Ende vom Lied ( VPRO , Nederländerna, 1992) och Sag mir, wo du stehst (Axel Grote och Christian Steinke, MDR 1993).

Publikationer och diskografi

Broschyrer och böcker

  • 1967: Octav (Sångbok för FDJ:s pingstmöte i Karl -Marx-Stadt )
  • 1985: 100 Lieder Oktoberklubb . Berlin 1985
  • 1996: Und das war im … 30 Jahre Oktoberklub . Die wichtigsten Daten und Dokumente von 1966–1990. Berlin 1996

LP-skivor

  • 1967: Der Oktoberklub singt ( Amiga )
  • 1968: Unterm Arm die Gitarre (Amiga)
  • 1973: aha – Der Oktoberklub (Amiga)
  • 1978: Politkirmes (Amiga)
  • 1985: Da sind wir aber immer noch – 20 Jahre OK (Amiga, Double-LP)

Singel

  • 1967: Was machen wir zu Pfingsten? / Baksida: Hermann Hähnel & Kammerchor Institut Musikerziehung Berlin (eterna)
  • 1967: Sag mir, wo du stehst / Reverse: Thomas Natschinski und seine Gruppe Denn sie lehren die Kinder (Amiga)
  • 1968: Friedenslied / Sommer '68 / Frühlingslied (Octav flexi disc , röd etikett)
  • 1969: Ich bin wie alle blind geboren / Heut' singt ein Singeclub (Octav flexi disc, grön etikett)
  • 1975: Große Fenster / Ich singe den Frieden (Amiga)
  • 1978: Haben wir diese Erde? / Omvänd: Jahrgang '49 med RDA grüßt Cuba socialista (Amiga)
  • 1979: Da sind wir aber immer noch / Hier, wo ich lebe (Amiga)

CD skivor

  • 1995: Das Beste (Barbarossa)
  • 1996: Oktoberklubbliv (Nebelhorn)
  • 1996: Hootenanny (Barbarossa/Amiga)
  • 1999: Subbotnik (Barbarossa)

Vidare läsning

  • Ulrich Mählert, Gerd-Rüdiger Stephan: Blaue Hemden — Rote Fahnen. Die Geschichte der Freien Deutschen Jugend. Leske und Budrich, Opladen 1996, S. 175–178.
  • Hagen Jahn: Jugend, Musik und Ideologie. Zur Geschichte der FDJ-Singebewegung. I: Hallische Beiträge zur Zeitgeschichte. Heft 12, 2002, S. 5–24 (PDF).
  • David Robb (Hrsg.): Protestsång i Öst- och Västtyskland sedan 1960-talet. Camden House, Rochester, NY 2007, där: Narrative Role-Play as Communication Strategy in German Protest Song , S. 67–96, här S. 82 f. und ders.: Political Song in the DDR: The Cat-and-Mouse Game with Censorship and Institutions , S. 227–254, hier S. 233.
  • Stefan Wolle: Der Traum von der Revolte. Dö DDR 1968. Kap. Links, Berlin 2013 (Original 2008), S. 62 (E-bok).
  • Gerd Dietrich: Kulturgeschichte der DDR. Vandenhoeck & Ruprecht, Göttingen 2018, S. 1183–1187.

externa länkar

Commons: Oktoberklub – Album med bilder, videor och ljudfiler

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Oktoberklub&oldid=1125164456 "