Odette Eid

Odette Eid
Odette Eid-en.jpg
Född
Odette Haidar Eid

7 mars 1922
Zahlé
dog 13 juli 2019
Sao Paulo
Nationalitet libanesiska
Ockupation skulptör

Odette Eid är det konstnärliga namnet på Odette Haidar Eid ( Zahlé , Libanon , 7 mars 1922 – São Paulo , Brasilien , 13 juli 2019). Hon var en libanesisk skulptör som bott i Brasilien sedan 1925.

Biografi

När hon var tre år gammal emigrerade Eid med sin familj till São Paulo i Brasilien. Eids mamma, en självlärd målare, specialiserade sig på kopior av stora mästare.

Odette var tvungen att skjuta upp sin dröm om att satsa på konstnärliga studier på grund av familjens ekonomiska svårigheter och faderns motstånd. Odette avslutade sina studier vid Colégio Oriental, som vid den tiden var en skola som de libanesiska barnen gick i. [ citat behövs ]

Decennier senare, redan gift och med fyra barn, började Eid ta kurser som: Konsthistoria vid IADÊ-Art and Design Institute, med Paulo Ramos Machado; Brasiliansk konst på Espade, med Loy Cox Vilela; Brazilian Folkore Theory and Research at Escola de Folclore, med Rossini Tavares de Lima och Julieta de Andrade; Myter och magi, konsthistoria, med Fábio Magalhães; Samtida konst, med Alice Brill och Avancini.

Vid 52 års ålder fick Eid diagnosen bröstcancer och fick genomgå en mastektomi som lämnade hennes högra arm med en kronisk brist. Som ett resultat, mellan 1974 och 1982, reste Eid till många olika platser inklusive Libanon, Mellanöstern, Europa, USA, Japan och Kina. Eid besökte många museer och internationella samlingar, vilket bidrog till att bredda repertoaren för hennes framtida skapelser.

Odettes talang blommade ut 1982 när hon skapade dockor med huvuden gjorda av epoxi och tyg, med hjälp av sin "savoir faire" i sömnad, som hon också hade lärt sig av sin mamma. 1983 resulterade dessa första verk i hennes första utställning som konstnär på Chelsea Art Gallery – São Paulo.

Två år efter att ha börjat sitt arbete som konstnär, förfinade Odette Eid sin teknik och sina kunskaper hos de italienska skulptörerna Domenico Calabrone och Elvio Becheroni, på Studio Artescultura2, och tog ritkurser med Odetto Guersoni. Efter det började Eid sitt berömda arbete med bronsskulpturer som började visas i separat- och grupputställningar.

1995, ett decennium senare, visades dussintals av hennes verk på en separatutställning på MuBE-Museu_Brasileiro_da_Escultura_e_Ecologia [ pt ] ( Museum of Sculpture and Ecology), i São Paulo. Samtidigt utkom också boken Odette, Escultura – en retrospektiv av hennes verk. Boken innehöll grafisk design av Emilie Chamie [ pt ] , foton av Romulo Fialdini och texter av Paulo Klein , Radha Abramo och Emanoel Araújo [ pt ] .

År 2000 började Eid att undervisa i skulptur på Studio Amarilis, som ligger på avenyn med samma namn, i stadsdelen Cidade Jardim, São Paulo. Denna period markerar början på hennes digitala konst. 2007 vågade Odette använda blommor, siden, paljetter och hattar i sin utställning Cabeças e Reminiscências (Huvuden och minnen), på Espaço Cultural V Centenário, i São Paulo-SP, under folkloremånaden.

Hennes vanvördiga skapelser resulterade i hennes bok Minhas Cabeças (Mina huvuden), publicerad 2008. Den fick även hennes andra utställningar i Brasilien, inklusive en på konstmuseet i Bahia och en annan på Galeria Estação, i São Paulo-SP, Brasilien.

Konstnären vann kunder över hela världen och hennes verk fick plats i privata och officiella samlingar i Tyskland, Australien, Österrike, Brasilien, Kina, Egypten, Spanien, USA, Frankrike, Grekland (Sultan Lines), Israel, Italien (Enzo Ferrari) , Libanon, Norge, Syrien och Sverige (drottning Silvia).

År 2017 fick Eid en utmärkelse från CONSCRE – Parliamentary State Council of Communities of Foreign Roots and Cultures, tilldelad av den lagstiftande församlingen i delstaten São Paulo – ett erkännande från det libanesiska samfundet.

Trots den kroniska svårigheten i hennes högra arm på grund av mastektomi, slutade Eid aldrig skapa. Men under de sista åren av sitt liv, med vikande hälsa, ägnade hon sig åt digital konst och collageverk, som förblir opublicerade. [ citat behövs ]

Den 26 mars 2022 öppnade Santo Antônio do Pinhal-SP ett friluftsmuseum för Eids verk, som en del av konstnärens hundraårsfirande, som blev en permanent offentlig utställning.

Arbetar

Odette Eid producerade mer än 1200 verk bestående av skulpturer, multiplar och utilitarianer, med material som brons, aluminium, akryl, papper, gips och tyg.

Hennes berömda bronsskulpturer omfattar många teman: kärlek, familj, moderskap, dans, sport, helgon och djur.

Odette Eid "Imaginary Birds" (Pássaros Imaginários) 1994, Museum of Art Sculpture Garden, parlamentet i Sao Paulo, Brasilien

Teman för hennes aluminiumverk är stiliserade eller imaginära blommor och fåglar, som de som ställdes ut 2005 för första gången i utställningen Aluminagem , på SESC Ipiranga , i São Paulo–SP. De visas för närvarande på friluftsmuseet Parque da Luz, en del av Pinacoteca do Estado de São Paulo. En animerad video "YouTube: Botão de Rosa (Pink Rose) – Odette Haidar Eid" producerad med en avatar som kommunicerar genom brasilianskt teckenspråk, tillgänglig online, berättar lite om konstnärens liv och arbete.

De små dockorna som skapades under hennes första fas (1982) är lekfulla, färgglada, surrealistiska karaktärer fulla av humor. De har munnar med huvuden istället för tänder och bollformade kroppar med flera huvuden och ben.

Å andra sidan bevarar dockorna som skapades under hennes andra och sista fas av arbetet humorn från den första fasen med en touch av fräckhet och utsvävningar mycket nära brasiliansk folklore. Dessa verk ställdes ut för första gången i augusti 2007, i Cabeças e Reminiscências (huvuden och minnen), utställning som hölls på Espaço Cultural V Centenário, den lagstiftande församlingen i delstaten São Paulo, för att fira folkloremånaden.

Året därpå reste samlingen till konstmuseet i Bahia Museu de Arte da Bahia och till Galeria Estação, denna gång under titeln Minhas Cabeças (Mina huvuden).

I december 2002 vid São Bento tunnelbanestation byggde konstnären en julkrubba med dockor som mätte 2,40 meter höga som representerade huvudpersonerna i berättelsen om Jesu födelse. Den byggdes av återvunnet tyg, gamla tidningar, byggmaterial, och dockorna monterades och dekorerades med specialanpassade smycken.

Odette letade alltid efter nya uttrycksformer och skapade en serie installationer med hjälp av resurser som finns i naturen och inspirerade av Land Art på sin gård Riacho Doce, belägen i Santo Antônio do Pinhal, på landsbygden i São Paulo. Detta originalverk försvann med tiden men dokumenterades i en vacker fotoessä av Romulo Fialdini och förblir opublicerad.

Under sitt liv hade Odette Eid två ateljéer, en i São Paulo, Studio Amarilis, där hon gav klasser och där det fortfarande finns några av hennes verk, och en annan i Santo Antônio do Pinhal – Studio Riacho Doce, ett privat utomhusmuseum , som har större delen av hennes samling.

Pris och ära

Under sin karriär mottog Odette Eid olika utmärkelser och utmärkelser i Brasilien och på andra platser i världen:

  • 1984 Silvermedalj Galeria Arte Skultura, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 1986 Stor guldmedalj vid första utställningen av samtida konst Brasilien/EUA, på Curtis Hixon Convention Center, Tampa, Florida, USA;
  • 1986 andra och tredje pris vid 19:e utställningen av konstutställningen för samtida konst Chapel Art Show, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 1987 Första pris vid 20:e utställningen för samtida konst Chapel Art Show, São Paulo-SP, Brasilien;
  • Första pris 1987 vid den första biennalen av Annuario Latino-Americano de Artes Plásticas i Buenos Aires, Buenos Aires, Argentina;
  • 1987 Första pris vid biennalen för latinamerikansk konst, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 1987 guldmedalj vid Akropolis Salle de Exposition, Nice, Frankrike;
  • 1987 Silvermedalj i Salão Portinari, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 1987 bronsmedalj vid den första nationella konstutställningen São Paulo-Rio Grande do Sul av Brazilian Arts and Sciences Academy, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 1999 Utmärkelse på utställningen Quando o Norte eo Sul se Encontram (När norr och söder möts), på Mokiti Okada Moa Foundation, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 1999 Medalj och diplom för konstnärliga och kulturella förtjänster från Brazilian Academy of Art, Culture and History, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 2003 Hedrades som kvinnodagen för kvinnlig personlighet av Arab Syrian Cultural Center, Esporte Clube Sírio, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 2017 mottogs av den lagstiftande församlingen i delstaten São Paulo

Arbetar i offentliga rum

Olika verk av Odette Eid kan ses i många utrymmen i staden São Paulo, som museer och offentliga platser.

1987 placerades hennes skulptur Mãe com Filho (Mor med Son), i entréhallen på Hospital Sírio-Libanês.

Vissa torg i staden hade också äran att ta emot den begåvade konstnärens skapelser, såsom [[c:Category:Homenagem_da_Colônia_Líbano-Brasileira_em_Comemoração_dos_500_anos_do_Descobrimento_do_Brasil | granit- och bronsskulpturen beställd av det libanesiska samhället i Brasilien för att fira 500-årsdagen av upptäckten av Brasilien, belägen vid Praça Professor Jairo de Almeida Ramos, i distriktet Vila Nova Conceição. Sedan 2008, på denna plats, kan du se bysten av Gibran Khalil Gibran , en annan stor libanesisk konstnär, producerad av Odette Eid i brons och granit. År 2000 var det Praça dos Omaguás i distriktet Pinheiros tur att ta emot skulpturen Passaredo gjord i brons och granit. Samma år gav Clube Espéria konstnären i uppdrag att skapa ett verk för att fira dess hundraårsjubileum och erbjuda det till staden São Paulo. Vitória (Victory) är titeln på en skulptur i brons, granit och stål, belägen vid Praça Airton de Abreu.

Se fotot av Praça Airton de Abreu i Google Earth

Sedan 2013 är hennes verk Mulher que carrega o mundo (Kvinnor som bär världen) och Pássaros imaginários I , II e III (Imaginary Birds I, II och III) en del av den lagstiftande församlingen i delstaten São Paulos utomhusskulpturmuseum.

Utomhus finns också flera andra aluminiumskulpturer som ligger vid Praça da Luz i distriktet Bom Retiro, en del av Pinacoteca de São Paulos samling. De är: Botão de Rosa (Rosebud), Carneiro (vädur), Cisne (Svan), Flor Redonda (rund blomma), Papoula (vallmo), Pássaro Imaginário (imaginär fågel) och Tulipa (tulpan).

Staden Santo Antônio do Pinhal i delstaten São Paulo, där konstnären hade sin andra studio, fick också två av hennes verk. En är skulpturen Passaredo som sedan 2000 kan ses vid infarten till staden, och Mãe Lúcia/Mãe Esperança (Moder Lucia/Moder Hopp) som ligger vid Praça Boulevard Araucária.

Se bilden av Praça Boulevard Araucária i Google Earth

Utställningar

separatutställningar i Brasilien

  • 1983 Chelsea Art Gallery, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 1986 Centro Cultural São Paulo, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 1987 Fundação Armando Álvares Penteado (FAAP), São Paulo-SP, Brasilien;
  • 1987 Museu de Arte Brasileira, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 1988 Galeria de Arte Banespa, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 1988 Place des Arts, Rio de Janeiro (RJ), Brasilien;
  • 1989 Espaço Cultural Lutèce, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 1990 Galeria Skultura, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 1991 Centro Cultural Banco Central, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 1994 Galeria de Arte Banespa – DIRPE, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 1995 Museu Brasileiro da Escultura (MuBE), São Paulo-SP, Brasilien;
  • 1996 Teatro Municipal de São Paulo-SP, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 1996 Centro Cultural São Paulo, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 1997 ECT Galeria de Arte, Brasília (DF), Brasilien;
  • 1997 Galeria Skultura SP, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 1998 Galeria Prestes Maia, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 1998 Espaço Cultural Hospital Sírio Libanês, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 1999 Espaço Cultural Clube A Hebraica, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 1999 Movimento GNT Mãe et Cia. vid Museu da Imagem e do Som, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 1999 Espaço Cultural Personnalité Itaú, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 1999 Espaço Cultural Clube Atlético Monte Líbano, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 1999 Centenário do Clube Espéria, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 2000 Pinacoteca Benedito Calixto, Santos/SP, Brasilien;
  • 2001 Pinacoteca Benedito Calixto, Santos/SP, Brasilien;
  • 2002 Salão de Exposição do Centro Cultural Árabe Sírio, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 2002 Galeria de Exposições Completo Cultural Júlio Prestes, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 2002 Museu de Folclore Rossini Tavares de Lima, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 2003 Museu Bandeirante – Lagstiftande församling i delstaten São Paulo, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 2003 Estação Metro São Bento, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 2004 Espaço Cultural Claudeteedeca, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 2005 Aluminagem – esculturas em alumínio, vid SESC Ipiranga, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 2006 Presépio Esculturas em Tecido Reciclado (Recycled Fabric Crib Sculptures), på TV Cultura, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 2007 Cabeças e Reminiscências (huvuden och reminiscenser) vid Espaço Cultural V Centenário, lagstiftande församling i delstaten São Paulo, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 2007 Presépio E o Menino Chegou... (Kubben och pojken har anlänt), på Galeria Altino Arantes, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 2008 Minhas Cabeças (Mina huvuden), på Museu de Arte da Bahia, Salvador/BA, Brasilien;
  • 2008 Minhas Cabeças (Mina huvuden), på Galeria Estação, São Paulo-SP, Brasilien;
  • 2017 Pássaros (Fåglar), på Galeria Estação[33], São Paulo-SP, Brasilien.

Internationella separatutställningar

  • 1989 Galerie Liliane François, Paris, Frankrike;
  • 1991 Galerie Liliane François, Paris, Frankrike;
  • 1992 Galeria du Théâtre, em Perpignan, França;
  • 1998 Le Brésil à Paris – Quadra Découverte, Paris, Frankrike;
  • 2000 Skulpturer – Espace Quadra, Paris, Frankrike;
  • 2002 Skulpturer – Rencontre/Decouverte – Espace Quadra, Paris, Frankrike;
  • 2005 Espace QUADRA, Paris, Frankrike.

Internationella grupputställningar

  • 1986 I Contemporary Art Exhibition Brasilien/USA på Curtis Hixon Convention Center, Tampa, Florida, USA;
  • 1987 Akropolis Salle de Exposition, Nice, Frankrike;
  • 1987 Galerie Del Annuário Latino-Americano de Artes Plásticas, Buenos Aires, Argentina;
  • 1988 Brasil Inter Art Galerie, Paris, Frankrike;
  • 1989 Brazilian-American Cultural Institute, Washington DC, USA;
  • 1989 Galerie Liliane François, Paris, Frankrike;
  • 1990 Galerie Liliane François, Biennale des Femmes no Au Grand Palais, Paris, Frankrike;
  • 1990 Guingamp Art Fair, Paris, Frankrike;
  • 1991 Galerie Liliane François, Paris, Frankrike;
  • 1993 Galerie Liliane François, Paris, Frankrike;
  • 1993 Le Salon – Grand Palais, Paris, Frankrike;
  • 1993 Galerie des Isles, Paris, Frankrike;
  • 1993 EcoSite em La Défense, Paris, Frankrike;
  • 1994 Salon Européen d'Art Contemporain, Saint-Brisson-sur-Loire, Frankrike;
  • 1994 Salon des Artistes Français, Paris, Frankrike;
  • 1995 Galeria de Arte do Casino Estoril, Estoril, Portugal;
  • 1995 Galerie Got, Barbizon, Frankrike;
  • 1996 Galerie du Collège Royal, Beaumont-en-Auge, Frankrike;
  • 1996 Mairie du 7eme Arrondissement, Lyon, Frankrike;
  • 1996 Galerie Liliane François, Paris, Frankrike;
  • 1997 Le Printemps Français en Bavière, München, Tyskland;
  • 1997 Salon du Printemps – Palais Municipal, Lyon, Frankrike;
  • 1997 United States District Court, Washington-Maryland, USA;
  • 1998 Salon du Printemps - Palais Municipal, Lyon, Frankrike;
  • 1998 Le Brésil à Paris på Quadra Découverte, Paris, Frankrike;
  • 2000 Brésil 500 ans – Galerie Everarts – Utställning av brasilianska konstnärer, Paris, Frankrike;
  • 2000 Du Versant des Andes au delta de l'Amazonie – Saint Gratien Culturel Centre, Saint Gratien, Frankrike;
  • 2001 Le Brésil à la Maison Pour Tous de Ville d'Avray, Paris, Frankrike;
  • 2002 Utställning – United States District Court, Maryland, USA;
  • 2002 Tillverkad i Brasilien - Brazilian Art Group, USA.

Arbetar i samlingar













Bank Audi – New York, USA Banco Nacional e Francês – São Paulo, Brasilien Banco Safra – São Paulo, Brasilien Banco Cidade de São Paulo – São Paulo, Brasilien Moinho São Jorge – São Paulo, Brasilien Philips Morris – São Paulo, Brasilien IBM do Brasilien – São Paulo, Brasilien Firestone – São Paulo, Brasilien American Express – São Paulo, Brasilien Construtora NTR – São Paulo, Brasilien Sultan Lines Inc. – Aten, Grekland Casablanca Finish – São Paulo, Brasilien Club Atlético Paulistano – São Paulo, Brasilien

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Odette_Eid&oldid=1136731457 "