Obabakoak
 Första upplagan (baskiska)
| |
| Författare | Bernardo Atxaga |
|---|---|
| Översättare | Margaret Jull Costa |
| Land | Spanien |
| Språk | baskiska |
| Utgivare | Erein |
Publiceringsdatum |
1988 |
Publicerad på engelska |
1992 |
| Sidor | 402 |
| ISBN | 8475682189 |
Obabakoak är en roman från 1988 av den baskiske författaren Bernardo Atxaga . Titeln kan översättas till "De från Obaba". Boken vann National Novel Prize. Den ursprungliga baskiska versionen publicerades av Editorial Erein 1988, och författarens egen spanska version publicerades av Ediciones B 1989. En engelsk översättning av Margaret Jull Costa baserad på den spanska versionen publicerades 1992.
Innehåll
- Barndomar
- Esteban Werfell
- En utläggning av kanon Lizardis brev
- Post tenebras spero lucem
- Om jag kunde skulle jag gå ut på en promenad varje kväll: I. Katharinas uttalande
- Om jag kunde skulle jag gå ut på en promenad varje kväll: II. Maries uttalande
- Nio ord för att hedra byn Villamediana
- På jakt efter det sista ordet
- Ung och grön
- Den rike köpmannens dräng
- Angående berättelser
- Dayoub, den rike köpmannens tjänare
- herr Smith
- Flicknamn, Laura Sligo
- Finis coronat opus
- På morgonen
- Hans Menscher
- Hur man skriver en berättelse på fem minuter
- Klaus Hanhn
- Margarete och Heinrich, tvillingar
- Jag, Jean Baptiste Hargous
- Hur man plagierar
- Sprickan
- Ett vin från Rhen
- Samuel Telleria Uribe
- Wei Lie Deshang
- X och Y
- Facklan
- Som en självbiografi
teman
Atxaga beskrev idén bakom byn Obaba: "Obaba är ett inre landskap. Du kommer inte ihåg alla platser från det förflutna, men det som fastnar i minnet är det här fönstret, den där stenen, bron. Obaba är mitt land. förflutna, en blandning av det verkliga och det känslomässiga."
Reception
Maggie Traugott från The Independent skrev: "Atxaga älskar parodier, gåtor, att manipulera texter i texter, vilket naturligtvis allt skulle kunna bli pretentiöst och jobbigt om det inte hanterades med charm och skicklighet." Traugott skrev att det baskiska språket "har "gömt sig som en igelkott", och befäst sig till stor del på en muntlig tradition. Atxaga har inte bara väckt igelkotten, utan har fört den in i sammanhanget för sin egen breda och idiosynkratiska läsning av världslitteraturen ."
Se även